Klockan tjugo i tre natten mellan fredag och lördag rullade jag och Mattias ut med hans grå lilla bil ur den stora Gotlandsfärjan. Söderut, med solen som steg i ryggen och sommarängarna som var nästan påhittat filmiska med sin dimma. Här är vi nu och min frånvaro på den här platsen beror främst på att internet bara finns på en liten sticka här, fram tills idag. Nu finns det wifi överallt i luften och det är såklart tokpraktiskt, även om jag saknar den befriande internetbristen en smula. Vi håller på och fixar och donar med Mattias klädmärke Julian Reds popup butik, i den stora ladan hänger vi rails med mjuka stickade tröjor, luftlätta linnen, sidenskjortor, k00la hoodies, episka shorts och travar med kvalitetsjeans. Imorgon slår vi upp ladugårdsdörrarna och sedan är det öppet resten av juli. Här finns info om öppettider, hur en hittar dit osv. Om du eller någon du känner har vägarna förbi södra Gotland så kom förbi vettja!
OCH DET BÄSTA ÄR ATT DET ALLRA MESTA AV SOMMAREN INTE HÄNT ÄN
Hej i juniljuset. Hoppas ni har haft en fin midsommar oavsett om ni firat storslaget eller inte alls. Jag hade en av finaste sort med helhimmelsk mat, nya och gamla bekantskaper, Dalslandsidyll och dans på bryggan. Idag softar jag och Mattias, läser i solen och kollar på serier och K Special om min idol Suzanne Osten. Se den gärna, hon är en så fantastisk och egensinnig regissör och teaterperson, en verkligt betydelsefull kulturdrottning.
Från teatertips till stil, såhär såg jag ut igår innan vi for på midsommarfest:
Är nästan generande begeistrad över dessa skor, de tar mig högt över marken.
Om ni vill passa på att fråga något i frågestunden så gör det snart vettja, tänkte ta och samla ihop svaren i ett inlägg snart. Är himla glad för de frågor jag fått redan, lite överväldigad faktiskt. Åh fint.
HEJ, TACK OCH Q&A!
Hej, oj HEJ. Från mig, ett par sylvassa stjärnörhängen, koboltblå strumpor och boken jag läser, min idol Suzanne Ostens dagbok. Jag som är van att verka i bloggosfärens periferi med väldigt få (om än fantastiskt fina) läsare har fått ett gäng nya ögon på mig. Hej alla nya! Och tusen tack till Jennifer som ledde er hit. Blir så himla glad och vill upp på tårna, blogga mer och bättre nu. Tänkte göra en grej som jag aldrig gjort under de sju år jag bloggat, antagligen främst för att min blogg ändå alltid varit en så väldigt liten arena samt att blotta tanken av någon anledning gör mig generad. Jag pratar om: frågestund. Jag vet egentligen inte varför någon skulle vilja fråga något om mig men jag tycker ju det är roligt när andra bloggare kör det så nu ska jag väl ta steget själv. Är ju också i ärlighetens namn lite nervös att ingen skulle fråga något men då får jag väl gå in och ställa anonyma frågor till mig själv, ehehe. Men om ni nu har läst min blogg länge eller alldeles nyss ramlat in, så ask away! Om teater, politik, stil, resor, Fengan, foto, whatever egentligen. Jag älskar ju att prata så jag kommer svara så bra jag bara kan. Såatte, då sätter vi igång då!
MONSTERSKORNA: DE KLIVER UT UR DRÖMMEN OCH RAKT EMOT MIG
Ibland händer det att det dyker upp en sak i ens väg, i mitt fall nästan alltid ett plagg, som är helt extraordinärt. High flying, m-a-g-i-s-k-t. Som gör en orimligt glad, en känsla som är genant besläktad med eufori. Som ger ett sken av att göra en lite mer till den en vill vara. Som gör en starkare, snyggare, k00lare, får en att sväva, äga, kicka ass. En dröm komprimerad, nerkokad till till något handfast. Det är de här skorna. De här kängorna. Jag har suktat i månader, i ärlighetens namn har de varit lite av en imaginär tillflyktsort om vilken sorts person jag vill vara. Och när jag hittade Jeffrey Campbellbutiken i Barcelona och de fanns i min storlek fanns det inget stopp. De gör mig till Godzilla och Kathleen Hannah, en Sailor Moon som vandrar på skyskrapor, en revolutionär Spice Girl, en monstertruck i kjol och sommarsol.
De ska ta mig med sjumilakliv genom världen och de ska ta mig hela vägen.