En ny favorittröja till mig, till garderoben och hösten. En silverglittrig magtröja i boxig modell och jag tycker så mycket om den. Bärs med fördel till lika glittriga strumpbyxor (för plötsligt var det ju för kyligt för att gå barbent mer). Pinen fick jag av en aktivist i Kairo sommaren 2011 och den känns helt rätt alltid, inte minst i dessa valtider. Förutom en så uppseendeväckande tilldragelse som min nya tröja så spelar jag de sista föreställningarna av Resultatet som vi återupptagit efter ett par månader av paus. I ett rökigt stycke industrihistoria lyssnar vi på röster från personer som levt sina liv i den där fabriken, spelar på den magiska musikmaskinen, dansar i konfetti, konkurrerar och svettas, knuffas, skriker oss hesa och reflekterar över arbetsmarknad och människovärde. När jag inte är på scen hjälper jag Mattias att flyttpacka samt bekymrar mig något oerhört över polisens övervåld mot demonstranterna i Malmö igår, över hur vår justitieminister försvarar det hela och hur nazismen/rasismen/fascismen normaliseras. Hur de instanser som ska försvara demokrati och säkerhet gång på gång slår på oss som bara vill ha en rättvis värld för alla. Det måste få ett slut, nu genast. Här är en superbra artikel från i våras som på ett mycket sakkunnigt sätt bemöter argumentet att vilka åsikter som helst, på vems bekostnad som helst, alltid ska få spridas i demokratins namn.
Nästa vecka flyttar vi till Malmö och jag är så himla glad och stolt att få flytta till en stad där det finns en så fantastisk uppslutning, en så stark antifascistisk kraft och utbredd aktivism. Det ger mig hopp om den här världen, för den känns alltför mörk nu.
DJUNGELKLÄNNING PÅ SENSOMMARBRÖLLOP
I lördags gifte sig Kim och Emma, ett helt fantastiskt fint och mysigt bröllop som jag dessutom agerade bröllopsfotograf på. Jag tog tillfället i akt att använda denna sextiotalare som tillbringar alltför stor del av sin tid i garderoben. Den är mini och vackert mönstrad i klargrönt, orange, rosa och guld på pärlvit botten. Finast till barbent och det är kanske därför den är så oförskämt oanvänd. Och så monsterkängor och rörig flätfrisyr till det.
(Där i bakgrunden anas förresten av mina gamla kyrkogårdar som jag klippt trimmat rensat vårdat ömt. Världens bästa sommarjobb, saknar det.)
EN RIKTIG LEOPARD / TRISS I FÖL / VINANDE VINDKRAFTVERK / STOCKHOLMSPRISER OCH ÄNDÅ SÅ HIMLA VACKERT
Oh, jag har ju glömt bort att visa bilderna från den här förträffliga Gotlandsdagen. Kanske för att det brändes att åka därifrån kanske för att jag längtar tillbaka för mycket, för att den där paradisön ligger för långt bort. Men jag tar den risken, det är bland annat alldeles för många gulliga djur för att gå miste om:
Det var en helt blå himmel och jag och Mattias fick ledigt från butiken i ladan för att dejta innan jag skulle fara hem.
Egentligen är merparten av min garderob anpassad efter det här vädret, men det händer ju max ett par veckor om året att de får komma till sin rätt. Så det är ju en ständig källa till glädje när de dagarna väl infaller.
Hade ojämna utbakade flätor och nyfärgat hår.
Planen var att vi skulle bege oss till Hablingbo crêperie för att käka samt gå på varieté (finns det fortfarande?) vilket tydligen är en tradition på stället. Först fick vi svänga förbi en granne och skriva ut våra biljetter.
Grannen hade EN LEOPARD i trädgården. Eller närmare bestämt en ozelot, eller närmare bestämt en ocicat som jag tror det heter. Oavsett hur det nu är med beteckningarna så var det den vackraste och mjukaste katten jag träffat i hela mitt liv och jag blev stormförtjust föll handlöst.
Alltså kolla leopardfläckarna på silkesryggen.
MEN KOLLA VAD GOSIG. Har så många bilder på det här djuret, vi hade en lätt euforisk stund tillsammans.
Det tog inte slut på goskavalkaden där. Vi passerade en hage där det stod tre föl och en unghäst, Mattias fick stanna tvärt så att jag kunde kliva ut och gosa. Kolla vilka spetiga små tändsticksben den har!
KOLLA TUFSLUGGEN.
Där satt jag på huk i stenmuren med mjuka hästar överallt. Visste redan då att det var ett av de lyckligaste ögonblicken i sommar.
När jag hade hämtat mig någorlunda från denna dubbeldos i djureufori (ja, det är en helt egen kategori) for vi ut till en vindkraftspark. Såg en utställning om den, åt gratis godis och promenerade i vad som kändes som ett science fictionlandskap. Stort och vidsträckt med vinodlingar och de vinande vindkraftverken i geometriska formationer.
<3 <3
Sen kom vi till Hablingbos crêperie som huserade i den här ladan.
Ett ställe som verkar ha genomgått den sedvanliga förändringen från litet/speciellt/billigt till opersonligt/dyrt.
Men det var mycket fint ändå, särskilt att bara hänga med Mattias.
Det stod en flyer för varietén på bordet. Såg lovande magisk ut tyckte jag.
Jag åt en galette med grillad chèvre och hjortronsylt, mycket gott men liksom ändå inte helt värt pengarna. 150 spänn för pannkaka? Inte säker på att det känns lugnt.
Sedan föll graderna och så fick vi tränga ihop oss i ett cirkustält för varietén. Miljön hade en stor dos magisk potential, men föreställningen var dessvärre ingen höjdare. Hade föreställt mig något i stil med Cirkus Cirkör, men tji fick jag. Ska inte fördjupa mig ytterligare i detta, och egentligen var det inte särskilt betydelsefullt . För jag fick med mig två konfettifjärilar att spara i plånboken och en dag av kattguld att lägga i hjärtkammaren.
PYJAMASPUNK
Jag tror jag lovade mig själv att aldrig någonsin haka på nittiotalsvurmen när den började bubbla för ett par år sedan. Att aldrig falla för det där årtiondet som var så estetiskt frånstötande och förknippad med ångestladdade mellanstadiediscon. Men nu står jag här i oversizad tisha och platåkängor, en stil jag kallar pyamaspunk och som inte är unik men helt ny för mig. Och det är det bekvämaste jag vet just nu. People change osv!