Förra veckan stod jag mitt på Malmö Stadsteaters scen och rabblade Liv Strömqvistcitat om Las Vegas-discon och kokain, bakade fantastisk sockertung snickerskaka efter Floras recept, tittade på The Affair (älskade den initialt, blev sedan nervös och uttråkad), hade drag-workshop i skolan, vrålade mig hes i maskuliniteterna och vinglade i klackar under femininiteterna, talade Shakespeare- text som känns ovan men kittlande storslagen, kröp runt på PotatoPotato's scen medan Malou hängde ljus till sin föreställning Levande vatten, åt första lussebullen och hade alldeles nyfärgat korpsvart hår. Det håller sig inte sådär perfekt mörkt så länge, men precis när det är nytt är känslan helt perfekt. Håret är dock rätt slitet och väldigt torrt även om jag färgar med förhållandevis skonsam färg, kör balsammetoden och pysslar om det med kokosolja. Vad göra? Tips mottages tacksamt.
FLICKAN MED GULDBYXORNA
Med ny höst kommer nya byxor, det var en nödvändighet. Mina förra från Mes Dames var i spillror, bokstavligt talat, fullständigt söndertrasade. Så jag införskaffade ett par nya, den här gången i fantastisk svart ullcrepe och med knytband i midjan, som små silverklockor längst ut. Älskar dem sådär som det går att älska ett plagg som är rätt rätt rätt. Utan att över huvud taget vara någon modeexpert tycker jag att Mes Dames gör Sveriges finaste byxor. Det är så få märken som ens gör höga midjor, och dessutom i riktigt fint material. Ah, så nu bor jag i dem tills de inte finns mer. Leotishan är Mattias gamla och en av mina flitigast använda, också sådär rätt.
Det är ny höst och det är lovvecka, eller, vi har två dagars höstlov. Känns galet välbehövligt, behöver nog hämta andan ett ögonblick efter de två första hektiska månaderna i det här nya livet. Skolan har varit strategisk nog att lägga in tre dagar av studiebesök på teatrar och föreläsningar om produktionsprocessen på institutionsteatrar. Energin i klassen går på sparlåga och jag märker själv vilken lättnad jag känner av att som omväxling få bara lyssna och ta in, vila från det fysiska och kreativa. Men de här dagarna känns som en megalyxig bonus och snart far jag till Göteborg för att gosa med Maxime, sedan till min älskade Dalslandsskog med miljongulliga syskonbarn och konstnärsgenier och Fengan skyline. På lördag firar vi Maximes födelsedag och sedan ska jag och Mattias se The Knife en sista gång innan de splittras (kan ju inte bli annat än magiskt).
Och däremellan jag ska sova många långa timmar.
INDIANSOMMAR / SEPTEMBERSKARV / KLÄDER FÖR SÅNT VÄDER
Indiansommaren fortsätter ju och fortsätter, även om jag ibland måste dra upp jackans dragkedja när jag cyklar till skolan om mornarna går det lika ofta att dricka kaffe ute i bara skjorta. I lördags var jag dock högst höstig iklädd detta:
Lackskor, marinblå knästrumpor, manchesterkjol i burgundy, silverglittrig magtröja och en svart transparent sak med krage. Jag bad Mattias fota mig och vi hittade en innergård som uppenbarligen varit ateljé och fotolabb, åtminstone förr. Rost, plåt och löv som vissnat i förtid. Bara en sån sak.
YSL- SKÄRPET & TRÖTTHETEN
En söndagsoutfit kommer lastad. Nu när det är teaterliv från arla morgon till sena eftermiddagen är det också teaterliv från topp till tå, dvs enbart bekvämt och alls ej fashionabelt. Det är skönt förstås men ännu roligare då att få ha på sig sina vanliga kläder. Som det här; marinblå ridbyxor, gräddvit sidenskjorta, sommarskor, fiskbensfläta och YSL-skärp som jag utgår från är fejk eftersom det kostade tio kronor på en loppis (eller så är det jag som gjort världens fynd). Hur bloggen ska gå ihop med detta nya liv förstår jag inte, jag som redan är drottningen av sporadiskt bloggande kan inte se någon ljusning i sikte. Skolan är hela dagarna och jag är trött som ett barn eller en pensionär om kvällarna. Inte så mycket kreativitet eller ork över. Det är att stå rakt under ett vattenfall av intryck, att flämta dra efter andan, försöka se klart och hålla sig upprätt, svepas med i strömmen. En högintensiv bergochdalbana och det börjar långsamt gå upp för mig att nu sitter jag här, denna turbulenta färd är min i tre år framåt. Skolan ger mig andnöd och stråk av lyckorus, det är ett privilegium jag knappt har ord för men jag blir också frustrerad över tröttheten och är förvirrad av allt det nya. Ikväll är det thaimat och highschoolfilm i sängen, det verkar vara det enda rimliga.