ALMANACKAN

Innan jul hade jag en pysselfas, det är så tacksamt när en har något så konkret som julklappar att rikta sin kreativitet mot. De har en given mottagare och julen är deadline, liksom. Nu har det såklart svalnat lite, men jag tänkte i alla fall visa vad jag lyckades klippa klistra ihop då. 

Ta-daa! Ett stycke almanacka. Det bästa med den är nästan att pappret är gjort på sextio- eller sjuttiotalet på bruket i Fengan, Den är väldigt enkelt/slarvigt gjord utan linjal eller nånting, jag är för otålig så jag bestämde mig för att sporta en oputsad lite skev stil.

Det är helt enkelt tolv vita papper som hålls ihop med två enkla pappersklämmor med ett bomullssnöre emellan. Så får en helt enkelt vända blad när en ny månad tar vid. Bilderna är framkallade på Crimson, det går fort att beställa och blir fint tycker jag, särskilt bilderna med matt yta. 

Almanackan var till min bror Mattias och Rebecka och föreställer saker som snöflingor i hästpäls och deras wookie-hund Humlan bland färgglada pinnstolar.

Krokusar på vintersömnig mark och Ville gömd i korghatt. Ibland råkade jag skriva fel dag men då är det bara att dra ett streck och skriva om.

Två bilder från sommaren 2012 när jag och Mattias var i mormor och morfars gamla sommarstuga utanför Luleå, en igenklappad liten kiosk och ett utsnitt av skärgården.

September är från ett litet sagohus bland kolonilotterna i Slottskogen. 

Puss i skogen och ekollonkrattning i hästhagen hos mamma och pappa (ekollon är giftiga för stackars små hästar).

December har röd rubrik och snöiga träd förevigade med blixt och lång slutartid.
Enkel anordning för den otåliga + roligt att göra + räcker hela året, that makes ju a good pyssel!

3 X TIPS / TVÅ PODDAR & EN FÖRESTÄLLNING /

Här kommer tre bra grejer jag sett/hört på sistone som jag bara måste dela, om någon missat! Så, go:

#1 Liv Strömquist Tänker på dig!
Denna EPISKA föreställning som jag sörjt att jag missat då den gick på Dramaten sänds nu som veckans föreställning på Svtplay. Lyckan. Lyckan över teater som baseras på Liv Strömquists serier, som handlar om Britney Spears, Whitney Houston, traumatisk bindning, kontaktannonser, Glenn Hysséns alla fruar, Yoko Ono och manliga förebilder. Fyra enastående skådespelare som river och sliter i kändisskap och tvåsamhetsbegrepp, i romantisk kärlek och populärkultur och genibilder. Alldeles för många tonartshöjningar, fantastiskt fysiskt skådespeleri och så obeskrivligt frikkin hilarious (de svenska superlativen tog slut). 

#2 Podden Hämndens timme
Mireya Echeverria Quezada och Judith Kilos som bland annat är två av grundarna av Rummet har sedan ett par månader en pod ihop. Det är pratigt och mycket anekdoter och jargong, något jag brukar störa ihjäl mig på eftersom det nästan alltid blir sjukt internt och exkluderande. Men med Mireya och Judith känns det mer som att få hänga med the k00lest grrrls alive. För, utöver deras rappa snack och anekdoter som ibland får mig att tjuta av skratt så snackar de politik, antirasism, feminism, kommenterar och analyserar händelser, debatter. Två extremt skarpa och roliga personer som i alla fall ger mig nya vinklar och tankar samt politiskt hopp.  

#3 Vinter i P1 med Olof Wretling
Alla Olof Wretlings sommar- och vinterprat är fantastiska. Men det här är kanske allra bäst. Jag älskar denna norrländska stjärna till Klungan-medlem, hans sätt att berätta och hans humor är  briljant. Detta prat handlar om misslyckanden och tar upp en rad fatala sådana ur Wretlings liv. Det är upplyftande i all sin djupt mänskliga tragikomik med de här ärliga, hjärtekrossande och hysteriskt roliga berättelser om hur det kan vara när allt går åt helvete. Plus att min favoritkaraktär kanske någon, Katla, är med i slutet och ger en lektion i hur en lär sig misslyckas. Snälla missa inte.   

JUL / DEN VITA EPISODEN

På julafton hände också det här, att vintern la varje grässtrå och förtorkad solros under sig. Spritsade florsocker och strösocker och längder av blank maräng över åkrarna och skogen. Jag fick det i två dagar, och nu är genomblöta Skåne än mindre tilldragande. Längtar mig uppåt i landet och neråt i graderna. Förstår inte hur det ska kunna bli vår om det inte blir en verklig vinter först.

JUL / DEN GRÖNA EPISODEN

Det finns få saker som blir så uttjatade och uttömda när de väl är över som julen. Liksom, efter den 27 december får alla något hätskt framtidshopp i blicken och sjunker djupt ner i sin sommarplanering, börjar swoona över picknickdrömmar och skira klänningar, köper fickorna fulla med gymkort och begraver julpyntet långt bortom synhåll. Men, jag är mitt dokumentationsuppdrag som bloggare (eh) trogen och tvingar härmed på internet ännu en svennig julskildring.
Jag var nog egentligen ganska socialt trött efter terminen när jullovet började och jag åkte upp till mamma och pappa på landet. Vi var tio personer inklusive tre barn och det var asfint att träffa alla men det är ju också nånting med julen och med hemkomster, med allas kolliderande förhoppningar och behov, barndomshem och föräldrar, familjemönster och allt det där. Det som ska vara vilsamt blir också väldigt intensivt.

Dagen innan jul var det fortfarande totalt deppväder, denna eviga klimatkrisiga novemberkänsla som klibbat sig fast i månader.

Hittade blåa knoppar när jag och Jonis var ute och skulle hämta julgran.

Vi hittade den perfekta.

Den fick snällt ligga och vänta på marken medan vi tog en promenad i en hage där vi ofta gick/picknickade/fiskade grodyngel när vi var barn. Spanade in i den förfallna ladan.

Det var kväll innan julafton och Ville var såhär gullig i rosa- och vitprickig pyjamas.

Hilma och Lisa fixade julkrubba.

Kamelkaravan.

Fix och don, hänga upp julgranskulor och linda glitter, gosa med gammelhund och förbereda julbord.

Läste, hängde, catchade up. Låt mig introducera min nyaste viktigaste person i livet: mitt syskonbarn Latifa. Bästa bebisen, största minsta stjärnperson. 

Julafton började med kaos då päronens varmvattensystem exploderade. 270 liter kokande vatten rann ut, det vällde vit ånga ur hela huset och vi fick evakueras till friggeboden. Känns såhär i retrospekt som en hybrid av Kristina från Duvemåla och The day after tomorrow. Allmogekatastrof-film. Men i alla fall, allt gick bra efter att räddningstjänsten varit där och det mesta var upptorkat försökte vi hitta tillbaka till stämningen igen. Jag och Hilma klistrade en massa glitterstjärnor i ansiktet, det hjälpte.

Mamma och Hilmas var gosiga och hade högläsning i soffan.

Sedan började jag och Jonis med julbordet. Jag skulle såklart göra mandelbollar och malde mandeln i den här fina kvarnen från farmor.

Det tog flera timmar att fixa allt med det blev nog vårt bästa julbord någonsin så det var ju helt klart värt.

Brysselkål med citron- och vitlöksgremolata, mandelbollar med västerbottensost och persilja, rotfruktsgratäng med rågbrödskrutonger, en enorm sallad, hemodlad potatis, halloumi och en hollandaisesås att dö för.

Efter det episka julbordet och lite vila och kaffe var det tid för julklappsutdelning. Jonis var tomte iförd sedvanlig obehaglig tomtemask samt grov skånsk dialekt. 

Jag fick så himla bra saker, som till exempel tre (!) prenumerationer på Bang, Mana och Teatertidningen, världens skönaste långfillingar, Tove Jansson-anteckningsböcker och en hel hög böcker, däribland Beckomberga av Sara Stridsberg och Edith Södergrans samlande dikter. Hurra och tusen tack.

Av mig fick Hilma och Ville djurmasker från Designtorget som blev en hit. Ville var en oerhört gullig tiger.

Och sedan en lika gullig tvättbjörn.
Under eftermiddagen och kvällen byttes det apokalyptiska gråvädret hastigt ut mot en riktig vinter, vi fick promenera på is under stjärnhimmel och det är ju ändå mer än en kan önska sig.