En månad sedan julafton och jag tar tillfället i akt att inte låta julhelgens dokumentation förfaras. Eftersom mina inlägg tenderar att bli sjumilastories, ohanterliga i sin omfattning så försöker jag ge mig själv begränsningar att hålla mig till. Tio bilder från julafton till exempel, inte en enda till och hör sen. Det blev nio den här gången. Nio bilder av den apokalyptiska aprilvintern som vi gjorde vårt yttersta för att besvärja med ljus i gjutjärnsstakar, allmogebarnböcker, rödkål och snö av bomull runt porslinstomtarnas fötter. Promenad över mögliga stubbåkrar, ett jublande julbord nästan helt utan traditioner, en rimligt småskalig julklappsutdelning och det bästa var; galenpanna vid midnatt där alla personer på lapparna var långsökta förbindelser från bygden och barndomens bakgårdar som genererade julhelgens högst knallande skrattsalvor. Då när det känns nästan sakralt saligt att alla finns och lever och är ingen annan stans än just här.
FANTASYNAMN / SKULPTURER ATT GÅ UPP I / BADHUSVANAN / SNÖYRAN
Jamen låt oss plocka fram semesteralbumet från jullovet som just var, va! Mina dagar från ön, islandet. Jag har haft sömnproblem på sista tiden och de försvann ju inte för att jag kom till ett nytt land och en ny lägenhet med nya ljud. Dygnet gick ur led till följd av detta och vi gick upp kanske vid tolv, eller ett första dagen.
Nores kille þorður (yes, Sagan om ringen-namnet) kom och käkade brunch hos oss. Vi hade styrt med bananpannkakor och hela köret men ibland tröttnar till och med jag på att fotografera frukostar.
Sent omsider fick vi skjuts (i jeep, återigen) på gator höljda i is och vatten till stadens konstmuseum. Spanade på bergkuddar och tröjor med streckfigurer på i butiken.
Fint sälle.
Denna bok med extremt detaljrika målningar av blommor, växter, mossar, lavar var fantastisk.
Jag kan inte någonstans hitta namnet på konstnären vars utställning vi såg, men det var i alla fall en skulptör som arbetade väldigt fint med att förvränga och osäkra våra perspektiv på rum, bland annat. Tex denna kub som en kunde sticka huvudet i och där det fanns blåa små berg i taket, som blev ens golv när en själv blev uppochnervänd.
Fusionen Max/skulpturen.
Miniatyrer av verk hon gjort i fullskalig storlek på andra platser.
Gillade denna vita illusoriska installation som var en kombination av ett av Marie Antoinettes rum och ett annat från samma era, i 85% av storleken och med envägsspeglar.
När vi tittat noga på allt tog vi rithörnan i besittning, Norea målade ljuva fiskfjäll, jag en ostbågsformad räv och Maxime sorterade pennorna.
Hamnen just utanför.
Vi promenerade ett tag på stadens två affärsgator (nå, ungefär alltså) och enades om att hamburgare var nästa naturliga steg.
Stället hette Laundromat och hade väggarna tapetserade i världskartor och tvättmaskiner vid toaletterna.
Vi förtärde olika ostrika rätter som vi roterade samt chokladmilkshake med tre sugrör.
Och på isländskt vis var nästa steg efter detta en tur till badhuset. ÖNSKAR så att vi hade denna vana inbakat i vårt samhälle. Denna upplevelse levde helt upp till Noreas och Maximes hype. Att sjunka ner i en fyrtgradig pool med en himmel som regnar haglar och snöar på en. Lugnet, muskelspänningarnas upplösning, endorfinernas maratonlopp.
När vi var upplösta av värme gick vi till närliggande café och delade på en massiv chokladkaka, drack örtte och systrarna spenderade kanske en timme med att försöka lista ut vem den mörkhåriga snubben i hörnet var. Var han skådis? Göteborgs-DJ från Yaki da? Britt? Bekant? Mysteriet förblir olöst.
Och dagens sista steg togs genom ett yrande snöfall som la sig som en mjuk förälskelse över trottoarer, kappaxlar och oåtkomliga trädbelysningar.
SÖDERÅSEN / SÖDERVINTER / RESTER AV EN ISTID, EN RAVIN
Islands vinter satte längtan i hela mig, inte efter sommar och vår, inte än. Jag vill ha hårt gnistrande träd, snöflingornas matematik & poesi, knarr under kängorna, smala drivor balanserandes på bara trädgrenar, ljuset som blir dubbelt så ljust när det slår mot allt det vita. I en värld som blir allt varmare och i en del av ett land där snön nästan är utrotningshotad saknar jag vintern, det blir som ett hål i årstidernas dramaturgi när en av fyra smälter bort. Men förra veckan var det snö i två dagar och det var så fint. Mattias var här från Umeå och vi, den andra Mattias, Andreas, Shora och Latifa packade termoskaffe och tunnbrödrullar och for på utflykt till Söderåsen, ett naturreservat i norra Skåne. Det blev maratonmånga bilder så detta får delas upp i två kapitel som vältrar sig i natur.
Platsen i fråga är alltså en ravin med milsvida vandringsleder.
Ettåringen i gruppen behövde förstås äta lunch när vi väl kom fram efter buss och tåg så jag höll värmen genom att trava runt och fotografera färgkodade pilar.
Och så gick vi, jag i hala docs med stor hänga-i-skogen-entusiasm.
Två Mattias, Latifa kallar båda för Tss-Tss.
Två av de bästa i en bildruta.
Hade SÅ mkt Sagan om ringen-känsla under hela vandringen.
Träd genom träd.
Hittade denna rödblanka lilla person. Vill tro att den sov men är rädd att dess dagar i jordelivet var över.
Iskartor.
Ibland var spången längs ån vi gick översvämmad och vi fick ta en svängom off pist.
Det där gula under isen som är som ett ljus.
Sovande miniperson på Andreas rygg.
Och istapparna, isskulpturerna och det strömmande ofrusna vattnet.
8 DAGAR PÅ ÖN
Tillbaka på fastlandet, jag överlevde flygningen och gränskontrollsmonstret på Kastrup men lovar mig själv att inte utstå det där på länge nu. Har fått några dagar i min fina Malmöstad men far nu till Stockholm över helgen innan scenskolan rond 4 av 6 startar. Under mina dagar på Island har jag exempelvis:
- Samlat fickan full av lavastenar
- Ryggat till varje gång stora snösjok dundrat ner från taket i Noreas lägenhet
- Skrattat mig svag i hela kroppen när Max utförde en av de mest fulländade ramlingarna på isfläck utanför hipsterfest halv fem årets näst sista natt
- Fnissat hysteriskt mkt åt banala skämt om isländska ord (att kikärtor heter kjúklingabaunir är en outtömlig källa till glädje)
- Äntligen sett Det levande slottet
- Sett ett enda böljande smaragdfärgat draperi av norrsken
- Åkt tre olika jeepar och för första gången sett att de behövs
- Haft stresspåslag så till den grad att jag fick en blackout och på inget vis kunde minnas åt vilket håll stan låg i förhållande till Noreas lägenhet trots att vi gått den vägen flera gånger
- Förvägrats sömn av min egen uppvarvade hjärna
- Suttit på lavastenar i ett bad uppvärmt av jordens medelpunkt med snö fallandes ovanför, landandes på mina läppar och panna
- (Ofrivilligt) blivit anförtrodd plågan över att vara rik men sakna allt annat av en oerhört biffig undervattenssvetsare med blommig tröja, blommig scarf och australiensisk accent
- Blivit förbluffad över hur snygga alla är
- Blivit förbluffad över hur många som fo realz ser ut som och heter som vikingar (ej nödvändigtvis kopplat till föregående punkt..)
- Känt vattnet lukta svavel varje gång jag slagit på kranen
- Ätit oräkneligt många gurkmackor, hollandaisesås med gorgonzola i, mitt livs första doughnut och banoffeepaj, potatis i söt brun sås, isländska motsvarigheten till papadums och en himmelsk hemrökt lax
- Dansat tills svetten rann på spelningar med Reykjaviks k00laste band på en gammal teater med kristallkronor i taket
- Ätit nyårsmiddag längs ett mkt långt långbord med Maximes och Noreas ingifta isländska släkt
- Uttråkad sett ett satiriskt isländskt nyårsprogram som verkar vara en ohotad tradition, förstått cirka ingenting och somnat två gånger
- Fått hålla mitt kontrollbehov i schack när ingenting har gått att planera (inkl nyårsafton)
- Älskat snövintern och inte saknat den skånska
- Badat tre gånger och förälskat mig i badhuskulturen (samt faktumet att allt är uppvärmt av jorden<3)
- Älskat att badhusen stänger kl 22 och glasställena kl 23 så att en ska hinna köpa kulklass efter sitt dagliga bad
- Förvånats över den brutala arkitekturen, hade förväntat mig mkt mer pittoreska byggnader sjöbodstyle eller ett isfärgat Valparaiso
- Velat åka tillbaka, nästa gång med färja och sen till Akureyri och Den Stora Stillheten