THESBIANS - EN LÅNGVARIG KÄRLEKSHISTORIA, EPISOD 2

Det känns märkligt nog som att denna plats helt missvisande mest består av Berlin just nu. Inte för att den här platsen någonsin egentligen återger den sk verkligheten, men mest är jag ju i bubblan på G och rör mig inom en ganska liten radie. Men nu; mera Berra, mera Malou och mest av allt; mera mat. 

Det var söndag och äntligen hade jag lyckats pricka in tredje söndagen i månaden och Markthalle Neuns frukostmarknad. Med tanke på att frukost och matmarknader båda är Njutning och Life förkroppsligat måste en fusion innebära paradiset mitt bland oss. 

Vi tog oss dit genom duggregn och förbi betongsmutsiga och murgrönstäckta fasader. Och så träden som blomstrade i cerise. 

Söndagsstängda stökiga antikbutiker.

Äntrade frukostparadiset.

Denna lokal + detta upplägg <3 <3 

Blev ögonblickligen euforisk. Började med kaffe och försökte sedan behärska min exaltation och titta på allt långsamt.

Visste att jag ville prova Das brunch som är en pop up-brunchrestaurang. En gullig person i kön frågade om vi ville att hon skulle ta kort på oss och det ville vi. Så sympatisk grej att fråga tycker jag. 

Bilden till vänster + följande skrattattack.

Beställde och fick kölapp.

Åt denna himmelska röra av kvarg som var typ mer som grädde + jordgubbar + karamelliserade nötter medan vi väntade. Som vaniljsmakande moln och essensen av juli ungefär.

Jag tror vi delade på precis varenda rätt under den här resan. Mitt bästa sätt att äta. Denna anrättning var episk; pocherat ägg, någon typ av potatisrösti, ugnsbakade tomater, zucchini, avve, bröd, fetaost, surdegsbröd osv. 

Gå runt och titta på allt och vilja ha allt. Det var inte ens särskilt trångt och jobbigt så det gick verkligen att strosa och chilla.

När det är semester och brunchmarknad får en dricka bubbel till frukost bara för att det är så glamouröst.

Gärna med donut till.

Och sedan mera kaffe. Timmarna gick och samtalen blixtrade och gastronomin flödade.

Detta ställe har mitt hjärta nu.

Och så våfflor med nutella eftersom vi uppenbarligen var helt bottenlösa denna dag. Satt i solen utanför och diskuterade frilansliv, Teatersverige, långsiktiga konstnärliga relationer och konstellationer, bekräftelsebehov och karriärsjakt och sökandet efter något mindre ensamt, något friare, mer kreativt och större. Och ungefär där hade halva den Berlinresan passerat, vi åt en sista pata neta och ett cornbread med chipotlehonung och lämnade sedan frukostparadiset bakom oss bortom belåtenhet. 

THESBIANS - EN LÅNGVARIG KÄRLEKSHISTORIA, EPISOD 1

Då var det dags för Berlin igen. Nu ska jag stanna här i G ett tag, på samma plats, inom den intakta bubblan i den lilla fulrara staden med sina våffel- och glasshak, sin flod och sina högljudda fåglar. Men i fredags tog jag mig till från punkt G till punkt B och det var såhär;

Planen med hela helgen var teaterbonanza med flätsyster, konstnärsamazon och queen of queens Malou. Hon skulle komma först på lördag morgon så jag spenderade först en kväll och natt själv för att möta upp henne. Fyllde på min nomadiskt krympta garderob på ett välkänt och ganska förfärligt varuhus och hade ensammiddag med dumplings i Neukölln och åt chips i sängen i ett nästan tomt hosteldorm. 

Sedan kom hon, denna orkan till favoritmänniska. Hon fick vänta på mig i två minuter vid hållplatsen där vi bestämt träff och hade vid det laget förstås gjort två nya bekantskaper.

Vi gick till Le bon för frukost.  Börjar få platser jag återkommer till och det är ändå väldigt fint, även om jag hela tiden vill leta jaga hitta nytt. Lovordade dagens första kaffe som en instans i livet som alltid kommer att vara bra.

Alltså lägg av. Topp tre bästa frukostar i lajf. Min kaffekopp avslöjar mitt underutvecklade bordsskick samt min koffeiniver. 

Älskar att vara i början på en resa.

Promenera genom en av de bästa delarna i ett stillsamt lördagsberlin. 

Manen! Pondusen! Kepsen!

Mera kaffe och häng i sol. Allt det livsviktiga som måste avhandlas så fort att samtalsämnena är som fyrfiliga motovägskonversationer med avklippta och hoptvinnade trådar, fri hastighet. Under denna kaffepaus fick vi veta att en klasskompis från Wendelsberg kommit in på scenskolan i Stockholm varpå vi skrek så högt att våra bordsgrannar applåderade åt oss. 

Sedan fick vi komma till vår Airbnb-lya. Stället hade rubriken Neukölln Love Nest och en skäggig amerikansk dude hämtar upp oss på gatan. Här uppstod en konversation som var så förvirrande. Vi introducerar oss varpå han säger ah, thesbians, ett för mig nytt begrepp vilket bidrar till förvirringen,  jag tror bara han säger lesbians men kan ej avgöra om han är homofobisk eller sleezy eller nice. Han leder oss in och uppför trapporna och frågar om vi ska på fringe theatre (jag hade skrivit om våra teaterplaner) vilket också går mig förbi, jag bara what, french theatre? SÅ bortkollrad. Hur som helst så var konsekvensen av denna förvirring att jag lämnade mig andra väska, min rosa tygkasse med alla mina kläder samt gårdagens nytillkomna plagg, på gatan och märker inte det förrän två timmar senare. Universum försöker lära mig något om att frigöra mig från materiella begär. Men resan fick i alla fall en självklar rubrik av denna incident.

Vi chillade i vårt thesbian love nest i några timmar. 

Och hade sedan middag på Kimchi Princess vilket gjorde Malou frireligiös av dessa gudabenådade smaker.

Begav oss sedan till Volksbühne for en fem timmar lång Castorf-föreställning. Längsta grejen jag sett tror jag. Älskar att de mest konventionella teatrarna vågar 'utsätta' sin publik för något så pass krävande och hur tålig den tyska publiken är. Det finns något i det som är befriande hänsynslöst och samtidigt så respektfullt.

<3

Knaprade Ritter sport för att hålla energin uppe, det är ju inte helt okomplicerat för en youtubefragmenterad hjärna att fokusera i fem timmar på ett textbaserad föreställning på ett språk en inte förstår. Blir så slagen av skådisarnas till synes helt outtömliga energi och tillgång till uttryck. Blir också ledsen över hur oundvikligt det är att se hur de kvinnliga skådisarna till så mycket högre grad definieras av sina kroppar och förhåller sig till positionen som objekt och betraktad, även om de bryter ut och blir subjekt också. Men kontentan var ändå en mycket bra teaterupplevelse.
Sedan köpte vi merch i form av varsin collegetröja (samt gratis tändsticksaskar). Känns lite som att bära en Stoneströja om en bara hört Satisfaction, men fuck it, den var sjukt fin och min garderob i desperat behov av gödning.

DÅ FICK JACKORNA LIGGA KVAR I VÄSKORNA OCH VI BESTÄMDE ATT NU, NU ÄR DET DEN FÖRSTA SOMMARNATTEN

Sommaren bröt sig in i Gießen (som Adam gett det eminenta namn rubriken indikerar) med alla explosioner av grönt och växande och ljus och endorfiner som händer, varje gång. Lite såhär var min helg när det plötsligt var tjugosex grader, det blev mer syrén än hägg och kaninerna var överallt:

På torsdagen var det röd dag = ledig. Mötte jag upp Adam och hans pojkvän Alex som var på besök från Prag. Premiärhängde på gräset nära floden och såg på när tonårskalvar grillade och brölade. Cyklade sedan till en fest i en lägenhet med trägolv och höga fönster och dansade i ett litet litet kök till Drake och Rihanna och Queen B. 

Såhär ser en bit av min skolväg ut. Tycker det är ett helt uthärdligt scenario att cykla här i solglasögon och barbent. Kollade på de performances som arbetats fram med Ivo Dimchev, den där kursen som jag stack ifrån efter tre timmar om ni minns. Hade förväntat mig maxat med provokation och naket och våld och lera och sex men det var betydligt mer samlat/sansat/försiktigt. 

Den natten dansade jag på ett annat pyttelitet dansgolv, en pub som blir en klubb en gång i månaden. Hemskt litet och mysigt med röda och gröna laserljus och nu stöter jag på folk jag känner i denna stad, det är fint.

På lördagen hade jag och Adam och Alex bestämt oss för att gå på loppisen som är varje vecka. Hade preppat med så mycket solkräm pga dödsstark majsol. 

Men hur gölliga och välmatchade är dessa två då.

Ville så gärna att Adam skulle ta denna till sin garderob och sitt hjärta.

Så mycket skit och så mycket skatter på detta ställe.

Ett mycket rart barn sålde dessa oklara kaniner (hade han gjort dem själv?) och Adam kunde ej motstå hans charm och köpte en. Skrattade i timmar/tjöt av gullighet. 

Jag hittade en superfin femtiotalsblus med broderier för en euro, en serie fjärilsposters och helt nya strumpbyxor från åttiotalet = lyckad loppistur. 

Flydde till skuggan efter två timmar. Jag och Adam köpte gemensamma dianegativ från en semester i Mexico -57. 

Stor portion nostalgisk magi. Men det viktigaste var ändå att Adam köpte en cykel vilket redan underlättar vårt liv med 200%. 

Sedan tog vi med oss Alex till Gießens ända hipsterställe Gutburgerlich och åt deras burgare som verkligen är topp tre bästa jag ätit. 

Servitören erbjöd sig att fota vårt lilla sällskap, dessa två tjeckiska prinsar och en bakfull bikerbrutta från -83. Vet ej när jag förvandlades till henne men jag ser ju att det är så nu.

MAGNOLIAN etc

Och det är bara tre och två veckor sedan de här bilderna togs men det är en annan tid redan. Då var magnolian sitt mest majestätiska jag och jag spenderade nästan alla dagarna själv. Nu ligger körsbärsblommorna i drivor längs trottoarkanterna, alla blad har anlänt och de är nya som tunt ljusgrönt läder. Nu sover jag med öppet fönster och igår gick det att vara utomhus i natten utan jacka. Det är balkonen och floden och cykeln och Frankfurt och skolan och projekten och teorierna och texterna och abstraktionerna och förändringarna och livet, hela tiden livet.