OCH SAKER, SAKER SOM HÄNDER

Nu när jag plötsligt har en vecka kvar i Stockholm och Gamla stan (ah, jag har bott här sedan september, ett absurt och kort kapitel i mitt lajf) och det dessutom är slut på ett helt år snart så drabbas jag av sammanfattningshets. Vill summera allt ifrån de sårigaste upplevelserna till de bästa festerna och mest avgörande insikterna. Men också bara dra ihop och summera några grejer jag haft för mig typ den senaste månaden:   

Detta får symbolisera ett mkt närvarande tema den senaste tiden, närmare bestämt de senaste två månaderna; sömnproblem. Nätter som i ett högljutt maskineri av allt som är oroligt och inget som är lugnt. Få saker verkar ha förmågan att osäkra ens innersta som att få sin sömn förstörd. Som att skalas av till sitt sköraste hudlager och gå i flera veckor i samma nedåtgående sinnesstämning för att en aldrig får den renande upplevelsen av en ny dag. Ett mardrömslikt virus som tar sig in överallt. Men nu, efter att ha vidtagit en massa åtgärder för att reducera min stress, ledigheten bara är en vecka bort och med en kombination av sömnhormon, Valerina och magnesium tror jag, inshallah, att det börjar vända. 

Har hängt med mina exceptionellt gulliga medspelare, vid detta tillfället inte alla men istället även Paula. Har tex ätit episka tapas på Sardin, så deppigt att de ska stänga. 

Har spelat en massa och den 2 september firade vi såklart Britneys födelsedag med äkta face cake, konfettikanoner, bröllop (alltså fo realz) i vårt eget Vegas, rosa bubbel, outfits trash extraordinaire och karaoke.  

I tre dagar var jag plötsligt tillbaka i G som visade sig från sin mest idylliska sida med frostgnistrande sol och pudersnö. Hängde med F, såg den nya Harry Potter-filmen som inte är en Harry Potter-film och tyckte att det kändes mkt guldkant att få dricka bärs på bio, återsåg institutet och det kändes så välbekant och ändå så avlägset, började kolla på Love för tredje gången, planerade julen, åt de bästa burgarna, vaknade mitt i natten precis i det ögonblick då sömntabletterna gick ur kroppen och pendlade mellan lavaströmmar av ångest under huden och ett tillstånd långt bort på andra sidan skalan, där förälskelsen & kärleken finns, där det går att snudda vid en förtröstan.  
(Sedan gick mitt objektiv sönder och vi sa hejdå ännu en gång på ännu en perrong. Distansförhållande är boot camp för hjärtat och jag räknar dagar genom mina D-vitamin piller; sju klargula kapslar kvar.)  

SKOGEN / SAMENESS (& NÅGRA DIABILDER PÅ SLUTET)

Det är så mycket som rör på sig, vältrar sig och förflyttar sig i mitt lajf så när vi nu hade tre dagars speluppehåll med Britney for jag till en plats som alltid är likadan. Min skog, mitt föräldrahem. Behövde just det; oförändring, förutsägbarhet & lugn och fick precis det.

Sedan jag var hemma sist har allt vissnat, avklätts, grånat. Vissa växter stannar inte vid att bara låta sina färger gå, de förkolnar verkligen, som om de brunnit upp.

Dessa hästpersoner hade odlat vinterpäls och jag fick ett (välkomst-)gnägg när jag kom ut för att hälsa.

Alla promenaderna och springturerna.

En bror jag inte sett på åtta månader, världens finaste återseende pga episk person. 

Kommer från Sveriges Mest Analoga Familj och i tisdags ägnade vi oss åt vår mest klassiska kvällsunderhållning; dilabildsvisning!! Som denna Astrid Lindgren-idylliska syskonduo med luddiga kycklingar som vi fått av bygdens bonde någon sommar. 

Born and raised by schäfrar. 

Mkt stiligt porträtt av bror som lajvar medeltid i novemberlerig hage. 

Samt some casual hanging out med fårskinn på stenmur. Ett utsnitt av en uppväxt i den västgötska periferin. 

SOMETHING SENSATIONAL

Senaste veckan har varit lager av blötsnö och politisk tröstlöshet. Naomi Klein skrev så bra om Trump och allt, det är redan old news nu men något av det rimligaste jag läst i detta deprimerande kölvatten. ag vet inte vad säga om det som inte redan sagts, utan att sparka i vidöppna dörrar, bara omöjligt att låta det gå alldeles okommenterat förbi. Funderar på hur en ska göra för att inte låsas i denna handfallna känsla av maktlöshet, hur den där dagen efter sorgen då mobiliseringen sägs ska börja egentligen ska gå till. 

Nu, en helt tvär och kanske cynisk övergång till en FEST som hände mig för lite mer än en vecka sedan. 

Vår åtta veckor långa Britneypsykos utmynnade i den mest drottninglikt kitschiga premiärfest som var som nyårsfest & bröllop & odefinierat glammigt jubileum på en gång. Lättnaden jag kände efter genomförd premiär var massiv. Logen fylldes av serpentiner, chokladägg, billig visdom, pastellfärgat skumgodis & enhörningar i snäckskal. Och festen var rosa bubbel till alla, rullskridskor & chokladkalendrar med prinsessor på, tårdrypande tal, Britneymasker, episkt kolhydratstinn amerikansk buffé, danceoke, karaoke, glowsticks, äkta Vegasbabes och de högst smällande konfettikanonerna jag hört. 

ATT BESEGRA/BESEGRAS AV BRITNEY

Vill mest få en anledning att visa upp våra drömheta pressbilder som Klara G tagit. Har aldrig och kommer förmodligen aldrig mer få känna mig så mycket som en livsfarlig bubbelgumsrosa kick ass grrrl som nu. Ingå i ett team av åmande, rasande, brutna och okrossbara blondinimitationer. Vi har haft premiär, vi har bestigit berget Britney och översköljts med lättnad och guldglänsande konfetti. Vi har, likt the princess of pop herself, överlevt. Med kladdig kajal, svettiga lockar och blåmärkta kroppar.  (Och jag tycker du ska komma och kolla)