KUL DET HÄR MED INSTAGRAM
Sommaren då jag var 27 var tydligen tiden då jag var mogen att ta mig an det nya fräcka sociala mediet Instagram, eller bara 'insta' som ungdomarna kallar det. Överväldigad över min egen trendkänslighet. Nämen ja. Är i alla fall ca 400% aktiv där än här så om någon suktar efter min aktivitet på the internetz är detta platsen där ni hittar mig. Hittils består min feed av ungefär lika delar hår, plankor & diverse lantliga miljöer. Följ följ, det blir skoj!
VI FIRAR EN AV DE BÄSTA SOM FINNS
Tiden är en skenande häst & det är redan två veckor sedan vi firade att Malou lyst upp den här världen med sin briljans i 30 hela år. Mäktigt ju! Ungefär såhär var det:
Firandet ägde rum på en ö i Stockholms skärgård & för att komma dit måste en förstås åka båt. Så detta hände. Fotade klassiska Stockholmsvyer som en annan ogenerad turist.
Kom fram till idyllen & festplatsen, mötte släktpersoner och solen bröt igenom molnen.
Snaggade undercut, styrde med sovlogistik & hackade salladsmaterial ett par timmar innan kalaset startade.
Malou var sann mot sin Lispector-estetik & hade pyntat med kräldjur, ormar & insekter.
& det fanns en oerhört ambitiöst konstruerad bardisk.
Det kommer festpersoner med en färja & sedan hölls det välkomsttal.
<3 <3
Hade sällskap av en efterlängtad.
Bubbel & kackerlackor, glamour & mer Lispector-passningar.
Sedan vankades det femkamp & det var faktiskt äkta kul & inte bajsnödigt tvångssocialt som jag oftast tycker att den typen av aktiviteter är.
Viktigt att skriva namn på glas.
Tydliga instruktioner & dispyter om regler.
Stövelkastning vilket jag tror är en finsk pryl? En lek som kräver explosivitet & självdistans.
Massa gulliga festpersoner & sensomrig stämning.
Födelsedagskween & toastmaster Lena.
Det hände mat, det hände tårta.
Det hände mycket rörande tal, eldpoj, poesi, sång & tårar.
Det blev mörkt & så kallt, men vi tog på oss alla kläder vi hade & insisterade på dansgolv ute.
& allt blev djärvare & mer dansant & högljutt, ett par timmar efter midnatt blev det akroyoga på gräsmattan & improviserad karaoke med youtube-bakgrunder. Skål för Malou, hon som är en av de mest briljanta människorna jag vet <3
I EN ANNAN SKOG
Med oregelbunden hjärtrytm kommer den här platsen till liv, fläckvis och nog bara mer & mer glest. Det blev inte lättare när mitt fina 28-millimetersobjektiv verkligen gick sönder för några veckor sedan & jag inte hade med mig mitt andra att byta till. Men innan det lyckades fokusera ett motiv för sista gången var jag i en skog i Norge med 15 andra teaterpersoner i två veckor. Vi bodde i en våffelstuga utan wifi & dusch & toalett vid en tjärn med en botten täckt av pulveriserat skogsmaterial. Det var ett utopiskt tillfälligt litet kollektiv, en hyperkompakt andra verklighet där alla rörelser var som i Tetris. Ett hus med väggarna målade med tjock pastellfärg som fick hela bygget att kännas som ett knarrande påskägg, & det var ungefär så litet. Där satte vi upp Schillers Rövare, i påskäggshuset & i skogen & på stenarna & i (alltså, i) tjärnen. Det var som ett lajv & ett avslaget rejv & moraltung 1700-talsgestik. Under de veckorna var jag djupt harmoniskt, tidvis klaustrofobisk, skrattade mig till träningsvärk, hade tre fästingar, frös mig till bortdomnade händer i tjärnen, läste tillsammans med fyra raggsockebeklädda vänner i absolut tystnad i flera timmar en söndag, gjorde en enda utflykt till Arendal för att se Earth, Wind & Fire & det kändes som tennisveckan i Båstad (tänker jag mig) & sedan hittade vi en osannolik hiphopklubb i ett shabby chic-café, jag var med om livets värsta åskväder & vaknade av att det slog gnistor ur proppskåpet jag sov under, hade intense bonding time med naturen vid ensamt nakennattbad, proklamerade dramatisk monolog simmandes över tjärnen, snittade två våfflor om dagen & så gjorde vi ju en nästan fyra timmar lång föreställning. Det enda som fastnade i kameran var tyvärr bara det här, men ändå: