Förra fredagen när vi hängde i en pop upbutik full av finvikta jeans pratade jag och Åsa om vintage, fynd, material, vad vi ville ha. Dagen efter dök hon upp, räckte fram den här välsydda drömmen och sa "den här tror jag skulle passa dig". Alla rätt. Det är något med midjekort, den klassiska silhuetten som jag är så otroligt svag för. Den är gjord i en ullblandning (siden?), blågrått rutig med sammetsinslag i kragen och knappdetaljer i midjan. I fredags fick den följa med när jag och Mattias åt polenta och smörstekt svamp med mamma på Lagerhuset. Ovanpå en annan midjekort darling i duvblå finstickad bomull och tillsammans med grå Pariskjol, svart flätskärp, svartsilverglittriga tights (som är som en diffus stjärnhimmel om en kisar lite), bästa slitna docsen och svart mössa på svart hår. Som en sammanslagning av Bergmans gothpunkiga barnbarn, en godsägare på väg ut för att rida damsadel över sina ägor och en femtiotalslady degraderad till sotarlärling.