Nyår har en opålitligt tudelad karaktär med ena benet i euforin och den andra i misären. Spatserar gärna runt på krossade förhoppningar men slår rätt vad det är upp ett konfettiflimrande sockerslott runtomkring en. Högtider är tunna isar och lättväckta björnar. Jag har haft allt, rasade korthus och hackig hulkgråt. Nu har jag fått två lyckliga nyårsaftnar efter varandra, och det här var den som öppnade dörren till 2014:
Hade en sen och långsam morgon. Kollade ikapp på Malous julkalender Bland tontar och Lol och låg kvar i sängen länge. Var ändå först upp i köket, vi hade nyårspyntat med discokula.
Och vårt omfattande julpynt i form av denna blomsterpinne + frusen tomte med gran i famnen. På köksväggen sitter en fotoremsa tagen på Palais de Tokyo i Paris när jag och Maxime var där för exakt ett år sedan. ÅH, fin resa.
Jag och Max fixade med finfrulle dagen till ära; rostat fikon- och valnötsbröd, scrambled eggs, fräst vårlök, hallon- och kardemummasmoothie, fruktsallad, vanilj- och honungsyoghurt, kaffe, ostar, marmelader. Åt för ett helt kompani. Enes, Maria (som var på besök från Stockholm över nyår) och Max motsatte sig dock högljutt att bli exponerade av min kamera i denna arla morgonstund (klockan 12), men kan intyga att de var ett utmärkt sällskap.
Efter mastodontfrukosten peppade jag de andra på att se Fröken Frimans krig, som verkligen är värd sin hype. Hängde i sofforna och såg första avsnittet, och de andra höll med om seriens finkvalla. Sedan promenerade de andra iväg till sälarna och älgarna i slottskogen, jag stannade inne och förberedde mitt och Mattias bidrag till kvällens tapasmiddag.
Finaste Mattias kom. Vi marinerade svampinjoner, mixade kidneybönshummous och vek filodegscigarrer (igen) men den här gången med bladpersilja, citron och fetaost, Det blev mörkt och Maxime blandade persikodrinkar till oss att skåla i.
Jag grävde fram allt glitter jag hittade. Glömde såklart bort att fota, när jag för en gångs skull hade spexigt smink. Men spexigt var det må jag säga!
Ordnade med strösselnaglar.
Så tog vi spårvagnen till Vasa och Daniel och Dyveke som stod för nyårskalaset! Hängde i vardagsrummet med bland annat dessa, Andreas och Daniel.
Dessa fyra hade stått i köket i sex timmar och när all mat var färdig presenterades alltihop. Var oerhört hungrig och pepp.
Jag menar kolla! Godaste veganköttet ever, chilistarka quesadillas, chèvrefyllda fikon, putanesca, tortillas, avokadosallad, supersalta potatisar, ailoli, mojo rojo osv osv.
Satt mitt emot de här två fina. Skålade, åt, tog om, pratade om dans, milennieskiftesnyår, oslagbara jeans och feminism.
Sedan kom den episka efterrätten i form av vit chokladkräm med ingefärsmarinerade bär, valnötter och lime.
Fick kaffe och baileys och hade det hundra procent fint.
Hanna hade gjort den tvärgoda efterrätten.
Hon höll även i kvällens quiz som var ett mycket bra quizkoncept för en hemmafest. Alla fick säga varsin "skämslåt" (definitionen av detta divideras intensivt under kvällen) till henne, vi delades upp i lag och sedan spelade hon upp alla låtar och en skulle gissa vilken låt det var samt vem som tyckte det var pinsamt. Jag hade Anthem från Chess med Tommy Körberg pga är otroligt svag för den typen av pampighet, men skäms egentligen bara lite för det. Inte så creddigt, men såå himla fint ju. Väldigt roligt och svårt var det i alla fall och vann gjorde Mattias och Lovisa! Sedan hade jag så mycket dans i benen att jag var tvungen att slå på Bowie och Lorde högt och dansa hårt till strax innan tolvslaget.
Då gick vi ut på Vasaplatsen och natthimlen exploderade på samma sekund. Dånet och fyrverkerierna som speglade sig i sekelskifteskåkarnas storögda fönster, krutröken över marken. De tomma spårvagnarna som rörde sig sävligt genom årsskiftet, tolvslagshånglet, skålarna och de hårda kramarna.
Så gick vi vidare till nyårsfest på Ordenshuset, där var det orimligt lång kö till garderoben. Här väntar hela vårt fina och lite irriterade nyårsgäng. Denna bild får avsluta kvällen för sedan var jag för upptagen med att dansa och kramas och prata för att hinna rycka upp kameran ur väskan något mer. Stället stängde för tidigt, folk försvann och någon blev ledsen, sådär som det kan bli. Men min pepp höll i sig natten ut och när jag och Mattias promenerade hem genom Göteborg var det med hjärttrakten täckt av konfetti.