Det är andra året i rad jag trampar höstlöv till höstmjöl på gatorna i B. Den här digitala platsen är som i konstant självutplåning, fast jag ofta tänker på att jag skulle vilja använda den. Visa saker, skriva saker, arrangera bokstäver till olika meningar, använda min kamera som är alldeles tyst & oanvänd i sitt hörn. Kanske om jag först får ur mig de här bilderna från när Berlin var varmt, brinnande & befolkat dvs innan det blev askallt & helt tomt som det är nu. Kanske då.