Hejhej och oj vad den här bloggen lever långsamt. Men det måste nog få vara så nu och så länge det behövs. Tänkte i alla fall visa en liten film som jag och Emma i min klass gjorde i torsdags när vi inte hade några lektioner. Den är väl ganska teaterintern och sprang upp ur en frustration över institutionernas stelbenthet, den evinnerliga besattheten av manliga genier, hur trögt och förändringsobenäget Teatersverige ibland känns.
Så vi smällde upp min kamera, slog oss ner på divanen och diskuterade dramatiska klassiker, sörjde Strindberg-året, njöt av Molières tidlösa humor och vädjade till Teatersverige att aldrig sluta spela Tjechov.
SOCIALISTHIPSTERS / HYBRIDPERSONER / EN TOPPENPODD & BEST OF REGERINGSFÖRKLARINGEN
Ett inlägg kommer lastat med fyra internettips av ganska olika karaktär, håll till godo!
Brorsan visade mig nyligen Fuckyeahsocialists, en hel tumblr-sida dedikerad till att bevisa de estetiska vinsterna med att vara röd i hjärtat, om en nu skulle ha svårt att finna nog med ideologiska skäl. Solidarity never goes out of style osv.
Buffalobillgates är ett koncept som går ut på att Kalle som driver sajten skapar typ filmstjärnebilder som är sammanslagningar av två kända personer. I samlingen finns bland annat Yoko Bono, Putintin och Quentin Tarantina Turner. Alltså skrattar så mycket av detta, och det är dessutom otroligt snyggt gjort.
Jag är aldrig snabb med alla dessa fenomen on the Internetz, är till exempel inte alls en frekvent podlyssnare. Men, även om det här är ytterst sent upptäckt och podden dessutom verkar ligga på is så måste jag bara tipsa om Camila & Mireyas podcast om någon missat den. De bloggar även på Rummet och deras podcast genomsyras av antirasism och feminism. Så fantastiskt megasmarta och roliga personer, värt att plöja alla avsnitt.
Jag drömmer ju om en antikapitalistisk rödrosagrön utopi och känner kanske ingen stormande tillit till Stefan Löfvén & co, men jag blir ändå glad när jag läser regeringsförklaringen. Den andas brandtal och vad behöver vi i dessa tider av politisk apati om inte just det. En känsla av att men gud, saker går kanske faktiskt att förändra. Den är inte fullständig eller på något sätt perfekt, men den andas hopp och den känslan är så obeskrivligt stark och viktig. Hopp kan omsättas i något mer radikalt än parlamentarismen erbjuder, allt i vår strävan efter En Annan Värld.
GULDBESÖK / EN VIT KÄNGURU / FALAFELPICKNICK / DRÖMMIDDAG & DOGMAFILM
I fredags kväll fick jag besök av finaste sort, klockan 18.15 kom Maxime inrullande på perrongen och stannade ett helt litet dygn. Saknar henne så hemskt mycket eftersom vi delat stad/lägenhet/porslin/balkong/strumpbyxor/bekymmer/vardag/tvättider/stavmixer/knäckebröd och förstås allt som händer mellan två hjärtan så länge. Så gissa om jag hade längtat och räknat ner. På fredagkvällen hade vi datenight och åt extremt god thaimat på Green mango och pratade med samtal som fyrfiliga motorvägar, förbiblixtrande i 150 km/h och viktigt viktigt. Sedan blev det lördag och det var såhär:
Vi vaknade och Mattias gjorde kaffe åt oss. Drack i sängen och Mattias smygpluggade.
Vi hade frukostplaner.
Det blev jordgubbs- och ingefärssmoothie, amerikanska bananpannkakor, vispgrädde, björnbärssylt och rågbröd med ost och selleri. Alltså det kanske inte ser så speciellt ut men det var frikkin heaven on a plate.
BÄSTA <3
Det var en så himla fin dag och vi gick till ut, först till Folkets park.
De har ett litet sorgligt minizoo där det finns sköldpaddor och minikänguruer. Vi var ju tvungna att gå dit och spana. Mest för känguruerna (det finns tre stycken varav en albinokänguru och en unge) men de höll sig inne i sitt lilla hus och hamnade inte på bild. Men herregud de är så söta och märkliga så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Mattias säger att de ser ut som en hybrid mellan åsna och kanin och det stämmer rätt bra. Ah, vi hängde i allafall vid stängslet en lång stund och tryckte kinden mot det för att se så mycket som möjligt och förstås högljutt kommentera allt de gjorde och hur bedårande de var.
Gick runt och fotade saker och kollade på barn som studsade på den enorma hoppkudden som finns i parken. Har upptäckt att det är en dold underhållningsskatt att se ungar flyga runt okontrollerat som studsande löv på den där kudden. Alltså kan ej förklara, men det är hysteriskt roligt.
Hittade denna snygga men lagom barnsäkra installation i gräset. Alltså stackars den unge som ramlar in i den här järnskogen.
Sedan gick vi en sväng till Humana och Myrorna, provade skjortor med sneda Calvin Kleinbrodyrer och för små Dr Martens. Efter det behövdes finkaffe.
Åt mandelcroissant och swoonade över Malmö som stad.
Sedan behövde vi gå hem och ta hand om en tvättid lite och under tiden fixade Mattias falafel för det måste en ändå äta om en är på besök i Malmö. Så gick vi till Folkets park igen, vid grafittiväggen var det livligt värre, folk rollade och sprayade.
Tyckte om det här regnbågsträdet med larven på.
Sedan picknickade vi med falafel och ingefärsöl.
Så blev det så småningom dags att följa med Max till stationen och pussa henne hejdå och lova varandra att vi skulle ses snart snart igen. Jag och Mattias gick hemåt igen genom stan.
Passerade en cykel vars ägare samlat på sig en kastanjeskatt.
Smet in på en innergård så att Mattias kunde fota min outfit (eheh livet som bloggare) men fotade honom först pga så fin.
Kom slutligen hem och parkerade Mattias cykel.
På vår innergård växer oranga bär.
Och vi har en rar gårdskatt som alltid svarar om jag jamar till den.
Gick in och planterade basilika i små ljuslyktor.
Sedan lagade vi sanslöst god mat inspirerad av det här receptet fast med tofu istället. Alltså tror vi highfiveade sju gånger för att det var så bra. Resten av kvällen spenderas med att se Festen, mitt livs första dogmafilm. Så fantastisk, särskilt skådespelarmässigt. Var helt medryckt och skrattade och vred mig av obehag om vartannat. Trodde det skulle vara ett deprimerande sätt att spendera en lördagkväll men det visade sig vara ett mycket bra val.
INDIANSOMMAR / SEPTEMBERSKARV / KLÄDER FÖR SÅNT VÄDER
Indiansommaren fortsätter ju och fortsätter, även om jag ibland måste dra upp jackans dragkedja när jag cyklar till skolan om mornarna går det lika ofta att dricka kaffe ute i bara skjorta. I lördags var jag dock högst höstig iklädd detta:
Lackskor, marinblå knästrumpor, manchesterkjol i burgundy, silverglittrig magtröja och en svart transparent sak med krage. Jag bad Mattias fota mig och vi hittade en innergård som uppenbarligen varit ateljé och fotolabb, åtminstone förr. Rost, plåt och löv som vissnat i förtid. Bara en sån sak.