FLICKAN MED GULDBYXORNA
Med ny höst kommer nya byxor, det var en nödvändighet. Mina förra från Mes Dames var i spillror, bokstavligt talat, fullständigt söndertrasade. Så jag införskaffade ett par nya, den här gången i fantastisk svart ullcrepe och med knytband i midjan, som små silverklockor längst ut. Älskar dem sådär som det går att älska ett plagg som är rätt rätt rätt. Utan att över huvud taget vara någon modeexpert tycker jag att Mes Dames gör Sveriges finaste byxor. Det är så få märken som ens gör höga midjor, och dessutom i riktigt fint material. Ah, så nu bor jag i dem tills de inte finns mer. Leotishan är Mattias gamla och en av mina flitigast använda, också sådär rätt.
Det är ny höst och det är lovvecka, eller, vi har två dagars höstlov. Känns galet välbehövligt, behöver nog hämta andan ett ögonblick efter de två första hektiska månaderna i det här nya livet. Skolan har varit strategisk nog att lägga in tre dagar av studiebesök på teatrar och föreläsningar om produktionsprocessen på institutionsteatrar. Energin i klassen går på sparlåga och jag märker själv vilken lättnad jag känner av att som omväxling få bara lyssna och ta in, vila från det fysiska och kreativa. Men de här dagarna känns som en megalyxig bonus och snart far jag till Göteborg för att gosa med Maxime, sedan till min älskade Dalslandsskog med miljongulliga syskonbarn och konstnärsgenier och Fengan skyline. På lördag firar vi Maximes födelsedag och sedan ska jag och Mattias se The Knife en sista gång innan de splittras (kan ju inte bli annat än magiskt).
Och däremellan jag ska sova många långa timmar.
MANDELMANNS TRÄDGÅRDAR / HÖSTVERSIONEN/ & MERA ÖSTERLEN
Första gången jag lämnade Malmö sedan jag flyttade hit var en söndag för några veckor sedan, annars lever jag mitt liv på en absurt liten yta i Sveriges bästa stadsdel. Destinationen var Österlen och höstmarknaden på Mandelsmanns trädgårdar, det var Emmas eminenta idé att vi skulle lämna staden ett ögonblick för att livsnjutarlajva bland solrosor och griskultingar.
Jag, Emma, Christoffer och Mattias snirklade oss fram en helt fantastiskt lång omväg genom halva Skåne men hittade tillslut rätt. På Mandelmanns var förstås idyllen total och pumporna stod som spön i backen.
Nån gång ska jag också ha en vägg med vinrankor på.
Alla är tappa-andan-fint där och jag skulle kunnat krypa runt och fotografera i timmar.
Men jag hade ju fint sällskap att hänga med och dessutom var vi hungriga.
Så vi beställde dessa färgexplosioner till matportioner, med bland annat den bästa halloumi jag ätit i hela mitt liv, ugnsbakad pumpa, superkrispiga grönsaker från gården och krämig tzatziki. Det var dessutom fortfarande så varmt att det gick helt fint att sitta ute i trädgården utan jacka. Dubbelt bra.
När vi ätit upp gick vi för att leta efter en kull med kattungar som fanns någonstans på gården. Letade i ett växthus och lite varstans, men tyvärr utan resultat.
Gick igenom ännu ett labyrintiskt växthus med tomater i alla skepnader.
Svårt att låta bli att plocka dessa fina.
K00l person på lantgård.
Sedan gick vi för att titta på grisarna! Alltså så bedårande så jag vill gråta. Kultingarna hade växt så mycket sedan jag och Mattias var där lite mer än en månad tidigare och åt lunch när vi kom. Pappa gris statuerade ett skolboksexempel på Frånvarande Fader i bakgrunden.
Men kolla!!
Sedan tyckte mamman att det fick vara nog och då återgick kultingarna till att böka i jorden. Jag är helt fascinerad av hur effektiva de är när de bökar, vänder upp och ner på marken på några sekunder. Vi hängde vid hagen en stund och jag lyckades klappa två av dem på deras raggiga päls, åh.
Nästa djur jag träffade på var denna pärlvita ankperson.
Den hade fläckiga söta kompisar som spatserade i gräset och ner i en liten damm.
Nästa del i planen var att köpa godsaker grönsaker i gårdsbutiken. Chillis i roliga former, zucchinis, purpurkål, lök osv.
Jag och M slog oss ner och sörplade thermoskaffe i solen medan Emma och Christoffer plockade på sig kilovis med äpplen och andra delikatesser.
Sedan begav vi oss iväg och jag längtar redan till nästa sommar.
Men nu när vi ändå var på Österlen kunde vi ju se oss omkring ett litet slag till. Så vi åkte till Ales stenar där jag aldrig varit.
Science fiction och historia, Stonehenge- arkitektur och strövande fårflockar.
Betedde mig som en kulturtantsklyscha som om och om igen utropade min förtjusning över Österlens alldeles speciella ljus. Men, sant ju.
Gulligt får och havet.
Det är ju något med horisonter, de drar alltid med mitt hjärta till fjärran resor och äventyr, sätter längtan i bröstet.
Det blåste så mycket att det gick att luta sig mot vinden och tårarna rann och blev till hela små floder.
Plötsligt stod Emma och Cristoffer i fören på Titanic.
Vi bara promenerade och pratade, satt på bryggan, spanade på vindsurfare och köpte årets sista mjukglass just innan butikerna stängde för säsongen. Det fanns fortfarande sommar kvar den dagen, men det var nog verkligen årets sista.
BYRÅN
Jag har pysslat! Värsta grejen. Eller nej, hemskt enkelt egentligen. Men roligt, för det var så himla längesedan och det är så väldigt sällan det faller in sådana idéer i mig. Jag tröttnat en smula på teak och brun murrighet så jag bestämde mig för att måla om min byrå som hängt med i ett gäng år nu. Stod på Panduro med beslutsångest en lång stund och vred och vände på små burkar med lackfärg tills jag slutligen bestämde mig för det här:
Grundmålande den med vit färg tre vändor först, det krävde en massa färg för att riktigt täcka över träfärgen.
Sedan målade jag lådorna två vändor, i bubblegumsrosa, en varm guldnyans och himmelsblå.
Alltså så roligt att måla?! Får sansa mig en smula så jag inte går loss på varenda grej här hemma nu, har fortsatt småskaligt med att måla fyra hårnålar i guld. Ett initiativ i rimlig skala. Det är dessutom så skönt att göra något handgripligt med tveklöst resultat till skillnad från teaterns ibland diffusa processer. Liksom; förut var den brun, nu har den andra färger. Tydligt, klart. OCH FINT JU.