Först försvann tussilagon. Sedan magnolian, syrénen, häggen, flädern. Nu försvinner något annat, kanske prästkragarna. Nu växer ekollonen, björnbären, hasselnötterna. Sväller, föds som ljusgröna för att sedan sjunka in i sitt blodfyllda, mättade tillstånd.
Dessa skiftningar omkring mig som lägger sina händer på min rygg och för mig genom tiden.
ORGANISERAD NATUR
Ett stycke klippt, skuren, staplad och organiserad natur, ett fotografiskt nyckelhål till mitt projekt om naturen (detta lilla behändiga ämne) som jag arbetar med. Bara så. Offentlig process etc.
SAKER SOM HÄNDER PÅ HELGER
Innan den här högintensiva perioden i mitt tjugosexåriga liv är över får jag nu försöka trampa igång detta sömngångaraktiga bloggtempo till något en aning raskare. Börjar med en dubbelmacka, två helger som passerade för ett tag sedan och för ett lite längre tag sedan:
En där jag och Adam som vanligt var på Mousonturm (bra ställe med samtida scenkonst i Frankfurt) och kollade koreografi, gullade med Judith som jobbade i garderoben, smuttade på drycker i nämnda pinglas kök och hon berättade om hur det var att bo på Nya Zeeland, besöka Hobbiton och känna det som att komma hem, när vi hittade en klunga med personer från skolan samlade utanför en kiosk, gick på en märklig klubb som klädde ut sig till svartklubb men hade burkigt ljud och lite för många biffiga män i vita t-shirtar på dansgolvet, försökte gå på en klubb på en båt men vände och sjöng Lana Del Rey i kör när vi korsade floden och åkte hem med händerna och munnarna fulla av överprisade chips och oreoschoklad.
En annan helg när jag hade oerhörd pms och grät och hade ångest mest hela tiden men ändå lyckades snora klart och hipsterpeaka genom att gå på dagsfestivalen Stil vor Talent med Judith och Fabrício. Obligatoriskt nedlagt industriområde, sol som förbyttes i undergångsregn, dans i gräs som övergick i lera, pretzels och börek som mosig matsäck, gladpacktunna engångsponchos, upparbetad entusiasm och några stunder av beatet i bröstbenet; när det är det enda som känns.
"One time, I ran outta tampons, so I used on of those, um, dinosaur just-add-water sponges for kids. It was really fun! Cause it was like, 'Ooh, I wonder what this will be? Oh! Brontosaurus Rex!'"
Kameran vilar alldeles för stilla i min sekretär här; ska dokumentera mer intensivt min sista månad nu. Här; några utsnitt stora som stora frimärken ur livet i en liten stad mitt i Tyskland. Ett liv där rutiner är satta ur spel och jag har svårt att hålla isär arbete och fritid, där jag organiserar material från ängar och skog för att fysiskt ta mig in i en enorm diskurs om naturen och gräva mig in i mitt första egna projekt. Där vädret skiftar snabbare än en hormonstinn tonåring och välter träd över vägar, där jag cyklar och springer längs floden, springer in mitt territorium. Där jag åker till Frankfurt och ser föreställningar varje vecka och där jag och A åt dumplings på den tibetanska bistron. Där jag en morgon vaknade med en ögonvita som var en ögonröd och vandrade omkring som äkta vampyr och skrämde alla omkring mig i en veckas tid. Där jag äter valnötspasta och avokado hela tiden för att det går att ha råd med här, där samma tant motionspromenerar fram och tillbaka över gården med sin rullator och sin apelsinfärgade tisha varje dag. Där jag och A premiärkollade nya Orange is the new black och hur den sedan dess agerat ännu ett distraktionsmoment i mina redan uppluckrade studievanor. Tänker på karaktärerna när jag inte kan sova och vill inte att det ska ta slut. Det är en genomgående känsla just nu förresten; vill inte att det ska ta slut.