Första gången jag lämnade Malmö sedan jag flyttade hit var en söndag för några veckor sedan, annars lever jag mitt liv på en absurt liten yta i Sveriges bästa stadsdel. Destinationen var Österlen och höstmarknaden på Mandelsmanns trädgårdar, det var Emmas eminenta idé att vi skulle lämna staden ett ögonblick för att livsnjutarlajva bland solrosor och griskultingar.
Jag, Emma, Christoffer och Mattias snirklade oss fram en helt fantastiskt lång omväg genom halva Skåne men hittade tillslut rätt. På Mandelmanns var förstås idyllen total och pumporna stod som spön i backen.
Nån gång ska jag också ha en vägg med vinrankor på.
Alla är tappa-andan-fint där och jag skulle kunnat krypa runt och fotografera i timmar.
Men jag hade ju fint sällskap att hänga med och dessutom var vi hungriga.
Så vi beställde dessa färgexplosioner till matportioner, med bland annat den bästa halloumi jag ätit i hela mitt liv, ugnsbakad pumpa, superkrispiga grönsaker från gården och krämig tzatziki. Det var dessutom fortfarande så varmt att det gick helt fint att sitta ute i trädgården utan jacka. Dubbelt bra.
När vi ätit upp gick vi för att leta efter en kull med kattungar som fanns någonstans på gården. Letade i ett växthus och lite varstans, men tyvärr utan resultat.
Gick igenom ännu ett labyrintiskt växthus med tomater i alla skepnader.
Svårt att låta bli att plocka dessa fina.
K00l person på lantgård.
Sedan gick vi för att titta på grisarna! Alltså så bedårande så jag vill gråta. Kultingarna hade växt så mycket sedan jag och Mattias var där lite mer än en månad tidigare och åt lunch när vi kom. Pappa gris statuerade ett skolboksexempel på Frånvarande Fader i bakgrunden.
Men kolla!!
Sedan tyckte mamman att det fick vara nog och då återgick kultingarna till att böka i jorden. Jag är helt fascinerad av hur effektiva de är när de bökar, vänder upp och ner på marken på några sekunder. Vi hängde vid hagen en stund och jag lyckades klappa två av dem på deras raggiga päls, åh.
Nästa djur jag träffade på var denna pärlvita ankperson.
Den hade fläckiga söta kompisar som spatserade i gräset och ner i en liten damm.
Nästa del i planen var att köpa godsaker grönsaker i gårdsbutiken. Chillis i roliga former, zucchinis, purpurkål, lök osv.
Jag och M slog oss ner och sörplade thermoskaffe i solen medan Emma och Christoffer plockade på sig kilovis med äpplen och andra delikatesser.
Sedan begav vi oss iväg och jag längtar redan till nästa sommar.
Men nu när vi ändå var på Österlen kunde vi ju se oss omkring ett litet slag till. Så vi åkte till Ales stenar där jag aldrig varit.
Science fiction och historia, Stonehenge- arkitektur och strövande fårflockar.
Betedde mig som en kulturtantsklyscha som om och om igen utropade min förtjusning över Österlens alldeles speciella ljus. Men, sant ju.
Gulligt får och havet.
Det är ju något med horisonter, de drar alltid med mitt hjärta till fjärran resor och äventyr, sätter längtan i bröstet.
Det blåste så mycket att det gick att luta sig mot vinden och tårarna rann och blev till hela små floder.
Plötsligt stod Emma och Cristoffer i fören på Titanic.
Vi bara promenerade och pratade, satt på bryggan, spanade på vindsurfare och köpte årets sista mjukglass just innan butikerna stängde för säsongen. Det fanns fortfarande sommar kvar den dagen, men det var nog verkligen årets sista.