Flyttade till en stad med ett hav, började klä mig som en glass. Cyklar till havet på en lånad cykel efter att den förra lånade blev stulen efter att ha varit låst med ett sämre snöre. Lägger mig i sanden och kyler ner mig för att jag för första gången på så länge ser något inuti som vill framkallas. Det är så simpelt med över-, dubbelexponeringar och fruktfärgade filter men ibland är det enda som räknas att förkorta avståndet mellan impuls och utförande. Sand, salt, kalk, det kan vara allt.
NÄR FAMILJEN MALM VAR UTE I STORA VÄRLDEN
Nu trycker jag läpparna mot den här platsen och andas liv i den igen. Ett skälvande litet andetag som inte lovar något. Bloggande har alltid varit tungt, blött av skuld och kravet på sekundaktuellt content. Nu skiter vi i allt det. Nu får det vara det det vill. Inga krav på recaps, inga förklaringar. Bara det att: jag bodde i Berlin i nästan två år och skrev nästan ingenting om det här. Jo, skrev anteckningsböcker fulla och skrev telefoner fulla, telefoner som sprack med glasskärmen mot stenbelagda gator. Men inte här. Kanske för att detta att skriva fram sin egen Berlin-bio känns utmattande redan som premiss. Sedan blev min kamera stulen, ur en tygkasse på en buss i nämnda stad. Jag var matt och pank. Sedan flyttade jag till Malmö och exakt allt blev bättre förutom att jag inte hade wifi i min lägenhet, fast jag hade en ny kamera. Jag har fortfarande inte wifi i min lägenhet (en lägenhet som förresten är ny och verkligen, verkligen min) men just nu är jag på en plats med internet och vad tusan. Varför inte vältra sig i lite lite sommarnostalgi innan det kanske kan bli något annat.
Lite såhär var det när min familj åkte tåg hela vägen till södraste Italien i juli en sommar som var tvåtusennitton:
En bror som smälte in i omgivningen. De där konformade hobbit-husen är förresten en grej i Puglia-regionen och heter trulli. Som om de behövde extra cuteness. TRULLI.
Mycket tyder på att detta var ögonblicket då jag & Fabrí peakade.
Bror, blänk och cirkusdirektörsaura.
Det var bröllop & klädkod kavaj & aperol spritz. Ja, anledningen att vi hasade ner hela familjen var att min kusin gifte sig i nämnda italienska region.
En partner och ett halvmiljonersbröllop.
Canoli och allting i excess.
En mamma i en pool.
Svåra samtal vid en pool.
En släktfest och en obligatorisk sydeuropeisk gränd
En gång stod jag högst uppe i en stenbyggnad och det här var min utsikt. Det fanns och jag var där.
ÅRSLISTAN 2018
Avslutar detta extremt blogg-glesa år med en årslista, i tid till och med! Undrens tid är ännu ej förbi. 2018 slutade överlag mycket fint, men tyvärr blev min kamera stulen för ungefär en månad sedan, just när jag fått motivation att hantera ord & bild igen. Så det var faktiskt en ofrivillig tystnad. Men här kommer en typ av selektiv summering av året som nu gör sin sortie för att sedan bara återvända som berättelser & minnen, flagor & fiktioner. Bilderna är kronologiska, inte frågorna. Pang på’t:
Vad gjorde du som du inte gjort förut?
Dansat poledance, grävt urngravar, mätt kyrkobyggnader (pankheten tar en till oväntade platser), fått en agentur, spelat in ljudböcker, jobbat på tyska, jobbat i garderob & vaktat utställningar, varit i Polen etc.
Bästa festen?
Efter att mina första nio månader i Berlin var mycket beskedliga fick jag några mycket festliga upplevelser. Särskilt queerklubben Lecken har gett mig ett par mycket svettiga, anekdotvärda nätter/mornar. Hade en intensiv natt i Malmö också då jag äntligen fick se svartklubbs-sidan av den staden, något jag skamligt nog missade under mina två år som Malmöbo.
Jag & Malou spenderade en vecka på Performing Arts Forum i Frankrike & gjorde research för vårt projekt Offshoots. Fangirlade även oavbrutet över påfåglarna som bodde där.
Efter PAF åkte jag till Paris för att möta upp F där. som gjorde en dansföreställning i en grupputställning med sitt universitet på Palais de la Porte Dorée. Hade bra hår & ganska mycket ångest.
Niels Wehrs installation Motel number 1.
Luis Krawens video La Tétralogie d’au thermale.
Och F & René gjorde en sjukt fin koreografi.
Vad är du mest stolt över?
På något sätt att jag stått ut det här första hemska året efter examen & att jag stannat i Berlin fast jag hade en så oerhört motsträvig & utdragen start. Att jag fixat jobb & en (reklam-)agentur här, även om det inte är precis det jag vill göra i livet. Att jag fortsätter försöka, inte slutar skriva alla dessa ansökningar, ta alla kontakter, ha möten. Envisheten kanske då.
Och en annan aspekt av envisheten är nog att jag & Fabrício är ihop fortfarande också. Det tog nästan slut i början av året men jag är så, så glad att vi inte gav upp för nu är det verkligen något av det allra bästa som finns i mitt liv.
Vad gjorde ondast?
Alltså, alla avslag måste jag säga. Allt ifrån avslag på projektpengar till skådisjobb, stora som små. Att bli bortvald många, många gånger är väldigt nedbrytande. Samt politisk ångest dvs Bolsonaro, klimatförnekande & vårt eget lands svek som kulminerade i den skamliga årsbudgeten.
Har varit ihop med livets gulligaste person ett helt år till (fast vi gjorde slut lite i början). WIN!!
Hade residens med Malou en gång till, men denna gång på Skogen. Vi producerade en hel 40-minutersshow på en vecka. Hann även posera på toaletten i min fräcka hiphopstil.
De specifika pole dance-blåmärkena.
Det blev vår över Tempelhofer Feld.
Hur har 2018 förändrat dig?
Sommaren 2018 var, för väldigt många fler än jag tror jag, sommaren då klimatångesten en gång för alla flyttade in i medvetandet. Har haft klimatångest sedan jag var barn, men att i juli 2018 jobba på kyrkogård i Malmö i 35 graders värme, kratta löv på gula gräsmattor & sticka ner händerna i dammig jord under en sol som aldrig gick i moln medan brandbilarnas sirener låg som ett pågående soundtrack var otroligt olycksbådande. Skogsbränderna som aldrig slocknade, vattenbestånden som krympte & djuren som nödslaktades. Känns oåterkalleligt, som att det inte går att låtsas att något är okej längre efter det.
Men, 2018 har nog också haft positiva effekter på mig. Jag upplever att jag ändå är mer motståndskraftig mot motgångar & att jag lärt mig leva med väldigt lite säkerhet (& väldigt lite pengar lol). Det är på något sätt sorgligt men känns helt nödvändigt för att jag ska stå ut med min livssituation. Jag har klarat av att navigera ångesten & hitta ett visst skydd, verkligen bestämt mig för att inte låta de som har makt över min arbetssituation också få ta ifrån mig allt annat som är kul. Alltså, med det sagt så blir jag självklart svinledsen & stressad minst ett par dagar i månaden, men överlag stabilare & lite mer hårdhudad. Inte på tröskeln till psyket som förra året thank god.
Fyllde år, hade en exemplarisk födelsedag med exempelvis denna klockrena present.
Adam kom från Prag & hälsade på mig <3
Bästa maten?
Åt de bästa dumplingsen i livet på Mandu dumplings i Gdansk. Jag & F pratar om dem regelbundet. Gjort många bra pumpagrytor. Knödel från Knödelwirtschaft som ligger tre minuter från mig står sig med bravur. Samt Brammibal’s episka donuts. Det är väl ändå mat.
En gång du grät?
Oräkneliga? Men en gång jag kanske alltid kommer att minnas: när jag fick avslag på ett skådisjobb precis innan jag skulle göra en annan viktig audition & direkt efter samma audition fick jag ett till avslag på ett annat jobb. Grät hela vägen från Stockholm till Malmö i tyst kupé & allt kändes så bottenlöst hopplöst. Hade dessutom åkt till Stockholm två gånger på typ tre veckor specifikt för dessa auditions. Skrattar åt det lite nu men alltså, det var så så hemskt.
Mormor fyllde 90, var på kalas & hade familje-get together hemma i vitsippsblommig skog.
Efter en klubbnatt som blev en klubbmorgon behövde mina monstertruckskor lite post-fest-omvårdnad.
Från en helg när han hälsade på & allt var bliss, den där sällsynta intensiva lyckan som fastnade i den här fotoremsan.
Vad önskar du att du hade gjort mindre?
Som alltid: ältat, ägnat tid åt kropps-/ålders-/karriärsångest. Städat efter andra. Scrollat, detta fördärvets påfund.
Bästa läsupplevelse?
Alltså har varit en så lyckosam läsare i år! Har hittat fyra författare som jag börjat älska innerligt: Maggie Nelson, Siri Hustvedt, Chris Krauss & Zadie Smith. Jajaja jag vet old news, de har varit aktiva hur länge som helst, men jag hade inte läst dem innan. Nu blandar sig deras röster med min & jag saknar dem när jag inte läser dem. Saknar aktivt On Beauty & Bluets, för att nämna några.
Dagar i Gießen.
Från det installativa performance-verket Uh-Tenn-Shuhn som jag, Olof & Tone visade på Kindl galleri i juni.
Största förändringen?
Inget superdrastiskt, mer en gradvis lättare känsla i mig. Alltså, motvikten är ju hela tiden känslan av världens totala mörker & undergångstendens. Det läcker ju in. Men personligen så är största förändringen att jag kan hantera mitt liv bättre, är mycket mer harmonisk – kan till och med sova utan medicin sedan en månad tillbaka! Så stor grej, alla som haft insomnia vet. Har tagit bort facebook också vilket verkligen inte är en så stor sak som det kändes som innan jag gjorde det, men ändå en viss prioritering & ett visst välkommet bortfall av intrycksflöden.
Sedan var jag i Sverige nästan hela sommaren.
Till exempel i Dalsland hos denna sömniga bror.
Något av det bästa som hände?
Att det blev kul att bo i Berlin, det kändes faktiskt som en seger efter förra årets tungrodda mörker. Att året slutade med att jag fick ett JA på ett jobb som jag supergärna ville ha, det känns som den bästa julklappen någonsin.
Bästa scenkonstupplevelse?
Ingen sådär totalt klockren kanske, men tyckte mycket om Fiasko av Kau på Staatsheater Darmstadt och Mit eineim Namen aus einem alten Buch av Heiner Goebbels på Stadttheater Gießen.
Spenderade fem dagar med F i Sopot i Polen, vår första semester ihop på 1.5. Spelade frisbee, åt stekt fisk vid havet, kollade på Bond-film, vandrade längs klipporna & var förtjusta i varandras sällskap.
Mer landet, potatisåkrar, familj & får.
Bästa filmen?
Black Panther, L’animale & Florida Project, fast alla kom kanske inte i år.
Vilka låtar kommer du alltid förknippa med 2018?
Black Panther-soundtracket, allt med Kendrick Lamar, Ingenting är viktigt & 100 Loverz med Little Jinder, allt från Lykke Lis nya.
Denna favorit fyllde fyra.
Det fanns bröder & ballonger.
Gjorde ett tre veckor långt sceniskt projekt med Marcus Öhrn i Gießen. Producerade en typ av noise-/text- installation vid ett altare inspirerat av Lolita-figuren.
Något som du saknade 2018 som du vill ha 2019?
Slutet på fossilkapitalismen, revolutionär stämning, inkomst över 8000, långt hår, projektpengar till egna projekt, tid för mig & F tillsammans, mer tid med (tjej-)kompisar, Hoppas 2019 sitter på enorma resurser av koncentration, politisk radikalitet (av rätt sort såklart), kärlek & kul. Mitt sista år som twenty something också, ska göra mitt bästa med allt.
Och detta är ungefär vad som fastnade av mig & Berlin under hösten innan dokumentationen fick ett abrupt avslut när min kamera blev stulen. Hoppas 2019 bär på en ny kamera.
Men obs att jag fått trampa höstlöv till höstmjöl vid den här kanalen två år i rad, det är ändå ganska förträffligt.
FÄRG FÖR ATT BÖRJA OM
Det är andra året i rad jag trampar höstlöv till höstmjöl på gatorna i B. Den här digitala platsen är som i konstant självutplåning, fast jag ofta tänker på att jag skulle vilja använda den. Visa saker, skriva saker, arrangera bokstäver till olika meningar, använda min kamera som är alldeles tyst & oanvänd i sitt hörn. Kanske om jag först får ur mig de här bilderna från när Berlin var varmt, brinnande & befolkat dvs innan det blev askallt & helt tomt som det är nu. Kanske då.
SKOGSFAMILJEN
14 X SOPOT / 14 X BLISS
Så nära att det fortfarande känns som att jag skulle kunna vända mig om & gå tillbaka. Till långa stränder, vit sol, salt vatten. Människor som uthällda Skittles längs strandkanten. Sandklippor, strandfrisbee & inga hipsters. Efter att inte ha haft semester ihop på ett & ett halvt år. Efter att ha setts varannan, var tredje, var fjärde vecka i ett & ett halvt år. Inga planer, strandströvande, billig fisk & 90-talsaction. (Ja ja, också en eller två ångestnätter för orosmolnen dånar in över himlen även i anrika badorter). Men ville inte vara någon annanstans & vill tillbaka nu.
some days german
De sista veckorna jag var i Tyskland innan jag kom till Sverige där jag är nu slogs jag av lätt stress & olycka över att jag dokumenterat så otroligt lite av mitt Berlinliv, som redan är tio månader gammalt. En kombination av avsmak/trötthet inför hur intensivt dokumenterande kan tendera att bli ett kuraterande av själva livet, ett ojämnt mående & lite bortglömd fotolust tror jag. Men jag gillar det ju, fotandet. Det påminns jag om i varje tillbakablick i arkiven. Så jag försökte göra lite mer:
Stadsdelen jag kunnat kalla min en stund nu.
Pingisborden på min gata som är smockfulla alla dagar & alla kvällar av värme.
Platser jag passerar.
Hundar jag stalkar.
Var i Gießen två gånger. Den första lagade jag & F voluminösa pannkakor.
Träffade Frida som introducerade mig till en specialitet från Gießen som var små brödknyten genomdränkta av ost, alltså själva degen var liksom också ostfylld på ett svårbegripligt sätt. Oerhört tät konsistens.
En kväll kalasade vi & såg ut som klädda i ett omkullkastat schackspel.
Jag, Olof & en scenograf & kostymör som hette Tone gjorde en installation/performance på galleri Kindl inom festivalen 48 Stunden Neukölln i slutet på juni.
Denna lysande lit de parade var central.
Ibland måste en äta dumplings på From Hanoi with love, så mycket bra friterad deg.
Olof i Kindl's café som påminner mig om en scen i Twin peaks säsong 3 avsnitt 8.
Milja hälsade på Olof & vi fick tillfälle att hänga på tumis en eftermiddag & söka anteckningsböcker.
Introducerade henne till stans bästa donuts eftersom det är det enda rimliga att göra.
Drack även kaffe med Frida i vårt kök en dag.
Sedan åkte jag till Gießen igen & promenerade i denna gamla fina kyrkogård.
Hängde med & kring ensilage.
Rulla.
Erövra bal.
När F jobbade hängde jag vid sjö.
Hallux valgus-fötter & närhetstörstande trollslända.
Läste denna, drack kaffet.
Samt placerade mig själv framför kameran med mitt av nödvändighet avklippta pga sönderblekta hår & livfull blick.
NÄSTAN NANGIJALA FÖR EN STUND
Det slår mig hur lite jag fotar nuförtiden, och särskilt hur lite jag fotat sedan jag kom till Berlin. Märkligt nog kanske. Vill ju faktiskt föreviga pingisborden utanför mitt hus, kanalhänget, gummibåtarna & byggarbetsplatserna. Får ta ett ryck nu innan jag far till Sverige för en lite längre period. Men när jag var i Sverige i maj för att fira en mamma & en mormor fastnade mycket mat, blommor & barn i min kamera. Vi kollar:
Latifa, Shora & hängmattan.
Favoritpersoner samt rabarberrader.
Grillad MAT
Fler av mina bästa barn i livet.
En bror i en skog.
Återupptäckte vindskyddens briljans.
Åh det var förjätmigej-tider.
en av de bästa personerna som hänt mig.
Ostkaka; beige mat i sin bästa skepnad.
Filthänget.
Mmm, skogsromantik 4ever.
Familjepersoner & gångstavar.
Allt, den här årstiden.
Inklusive alla djur som äntligen är ute men tyvärr alltid bara nästan vill gosa med mig.
Nangijala för en stund.
PINKS
Jag dansar en ny dans som ger mig långa rader av blåmärken & spenderade förra veckan lite för många dagar hemma med infekterad livmoder, men tillräckligt ängsligt rastlös för att ta bilder av rosa saker som råkade befinna sig tillsammans med mig i mitt rum.
IT'S ONLY A TODDLER OF A NIGHT
Det är som att naturen tar veckolånga språng varje dag här nu & så har det varit i mer än en månad. Nu är staden i syrén-stadiet & under de varma kvällarna (som varit värdiga juli) är broarna belamrade av sommarsuktande personer i flock. Det är fantastiskt, men jag drömmer om klimatkatastrofer på natten för det ska ju inte vara juli-varmt i april, det får jag vara climate killjoy nog att påpeka. Jag har spenderat cirka fem dagar i veckan på balkongen den senaste tiden, när jag inte spelat in ljudbok i min mkt primitiva men välfungerande hemmastudio som är belägen i en pläd- & sovsäcksvadderad klädkammare. Men detta ska inte bli en generell uppdatering utan en specifik sådan, från när min gulligaste tjeckiska person var här. KOLLA:
Hade längtat mkt. Just här var det kanske lite dålig stämning iofs, som det kan vara även med personer en gillar otroligt mkt.
Åt sjukt god mat på Pacifico, ett av mina bästa ställen. DESSA BAOS. Alltid lika deppigt när de är uppätna.
Var på Uferstudios för att erbjuda Adam the real artzy Berlin deal. Kollade på 4.5 timmar dans av avgångsstudenterna på koreografiutbildningen i Amsterdam.
Artist at work work work work work
En annan dag köpte vi croissanter men det gjorde alla andra med så vi fick ta de som var fyllda med nutella eller ost eftersom alla naturella var tagna.
Sa jag att naturen EXPLODERAR
Nästan lika snygga som när vi träffades (även om jag tyvärr var död inuti här pga pre-koffein)
Åkte lite fel, promenerade, fotade byggnad som nog snart kommer gentrifieras bort.
Blev bjudna på drottninglik brunch hos kompisar i Friedrichshain men mitt objektiv klarar enbart närbilder på scrambled eggs.
Så svag för magnolia.
En av personerna jag önskar jag kunde hänga med hela tiden.
Min mobilkamera berättar tex också att vi hängde vid en mkt solig vägg & i en park där jag råkade köpa två glassar istället för två kulor i en glass, som en ändå skulle kunna hävda är kutym.
En kväll var det så varmt & Tempelhofer Feld var den perfekta anledningen att bo i Berlin. Att sitta med en bästis på en sådan här plats & dricka en bärs som kostar 12 kronor & ha intensiva konversationer & sedan promenera hem barbent. Ja alltså, det.
RIGHT BEFORE THE RETURN OF COLOURS
För några veckor sedan spenderade jag en vecka i Gießen, det var påsk & så folktomt att vi bara var fem personer på stadens lilla spa (eller snarare generöst tilltagna bastubuffé) på påskafton. Hängde med F hela tiden & hade det så otroligt fint (att jag bloggar så sällan beror ju till stor del just på att jag långt ifrån alltid mår så bra. En orkar inte då bara). Jag blev t.ex. också plötsligt ett år äldre vilket var lite såhär:
Exemplarisk partner fixade exemplarisk pannkakshög.
& gav mig böcker jag verkligen ville ha. Läste ut den nedersta härom dagen - älskar Chris Krauss djupt.
Försökte tatuera mig vilket tyvärr inte gick, men fick en Stranger things- tröja!! Fangirl 4ever.
Gull gull
Bakade så bra pizza & en enormt platt marängtårta & sedan kom det folk & jag tänkte på att det ändå är väldigt fint att ha vänner i massa olika städer. Som oftast orkade jag inte vara den störiga dokumenterande personen så ni får föreställa er mänsklig interaktion.
Fick även ett tarotkort som visade sig vara mycket precist, det handlade som ni ser om att vandra utan att veta sitt mål & lita på vägen etc etc. Drack bubbel & pratade till klockan tre & hade nästan ingen åldersångest, för övrigt typ den mest ångestbefriade födelsedagen på flera år - & det är ta mig tusan en bedrift i denna ungdomsfetischistiska tid.
Här i Berlin har det på ett ögonblick slagit över i högsommar men här stod fortfarande årstiderna & vibrerade på randen mellan vinter & vår.
Brände av en allvarlig pose i sovrummet en dag. Herregud concealer alltså, har verkligen ej samma face med & utan.
COFFEE & CHRIS <3
Gjorde det enda rimliga & bjöd in till våffelbrunch på påskafton.
& en annan dag var vi på stadsteatern i Darmstad som golvade mig med sin arkitektur. Där såg vi våra kompisars filmopera FIASKO som var otroligt fin.
Såhär ser det ut på tågstationen i Darmstadt efter midnatt när en försöker ta sig hem med försenade tåg & köper spenatbörek medan en väntar & tappar bort en vante & sedan somnar med tinningen mot glasrutan & går hem genom natten för att taxin plötsligt kostar 10€ istället för 6€ & somnar kanske först klockan fyra eller fem.
EN ANNAN SKOGEN
Tänker om en skulle testa det här nya fräscha mediet blogg, det vore väl nåt. Tror ärligt talat att jag inte haft ett såhär långt uppehåll sedan jag började blogga, vilket börjar bli en ansenlig tidsrymd. Är så ambivalent till hela grejen med att skapa content av sitt liv & känner ofta ett behov av att dra mig tillbaka både från intryck & exponering. Men ibland har jag sessioner av att stalka min egen blogghistoria & varje gång jag gör det är jag ändå väldigt glad att ha det arkivet. Så det kanske är en hint om att jag skulle kunna fortsätta. På något sätt. Ju längre tid det går desto större blir spärren att starta om (& tex ligger fortfarande den opublicerade fortsättningen på årssammanfattningen av 2017 som ett gnisslande dåligt samvete i bakhuvudet). Men jag försöker öva på att se på det här som en plats som får vara ineffektiv & försenad, som vår vara good enough & kanske sämre ändå. Mvh överpresterande tjejkvinna.
Jag tänkte tjoffa några bilder från när jag & Malou gjorde en residensvecka på den konstnärsdrivna plattformen Skogen i Göteborg. Det är ett väldigt soft & spännande ställe som laborerar med experimentella, intellektuella men också väldigt inbjudande sätt att tänka kring & producera konst. Vi är i uppstartsfasen för ett projekt som går under arbetsnamnet Offshoots/Greenhouse Affect & under en vecka jobbade vi sjukt intensivt med groddar, röstsynteser, koreografiska scores, skrivövningar & långa slingrande samtal. Kollar lite:
Vi bodde hos Maximes gulliga föräldrar i Linnéstan. När vi kom hade hennes mamma bäddat två sängar sida vid sida av varandra <3 Att sova intill rosträdet från Vem kan trösta knyttet är också en klar livskvalité-höjare.
Och så tog vi oss an scenrummet & stannade där ca 10 timmar om dagen.
Snömodd & spårvagnsspår.
Konstteori, bladspenat & Elsa Beskow.
Arrangerade någon typ av växtinstallation i en trappa.
Sånt som händer.
Skivade rosor i en scrub (förklaring kommer).
En kväll hade vi & ett par inbjudna personer ett samtal om förkroppsligade erfarenheter av kulturprekariatet i en upplösande miljö dvs bastun. Placerade tulpaner i taket, fixade mysbelysning, ovan nämnda scrub etc.
Borlottibönorna intog scenen.
Och oss.
Efter fem dagar hade vi en work in progress-visning av en del material vi ville prova & efter det hade vi, under galen tidspress tillsammans med Skogens eminenta kock Kristin, arrangerat en måltid av manipulerade växtliga råvaror.
Det växte fram i en sorts organisk/artificiell massa & en fick äta direkt från bordet. Kändes som en fin teaser för något som skulle kunna bli mkt mer omfattande.
Sedan var vi klara & ägnade oss åt avspänning samt festligheter. Jag byggde om lite rester från middagen till ett par lysande savoykålslungor & det var även mkt fokus på rubiks kub.
Samt på dessa iskuber med groddar. All things växtligt.
Jag levererade en mkt avspänd pose på en toalett & sista bilden är från en toalett på en mkt liten klubb i en mycket kall stad i sydvästra Sverige. Hejdå Skogen & hejdå Sverige för denna gång, hoppas vi ses snart!
AV- & PÅFÅGLAR, POWER-PAF-PINGLOR & BOTANISKA STRUKTURER
Fick en vecka med en av livets personer på en av livets bästa platser (tack Konstnärsnämnden för det). I ett mycket tyst, mycket stort gammalt kloster omvandlat till ett artsy muminhus har vi försjunkit i subjektsteori, nedsuttna soffor, vegetativ filosofi & naturexperiment för barn. Var här med Olof för två år sedan på filosofivecka & då var hela stället fullt av professorer som mumlade obskyrt om Spinoza & Deleuze men nu var det nästan tomt. Har kunnat lägga ifrån mig telefonen flera timmar i taget & läst mer teori på en vecka än vad jag gjort senaste halvåret. Har kunnat läsa i timmar. Vi har även stirrat ut påfåglarna som bor i trädgården, ätit alla ostar & all choklad, halkat runt på leriga skogsvägar, trampat oss genomsvettiga på usla cyklar, misslyckats med att lära oss cykla elcykel, försökt haffa den mycket kvicka slottskatten för gos, minglat med holländska valpar & franska konstkritiker, skrivit, läst & hållit en mässa för ogräs. För några år sedan hade jag nog inte gissat att jag skulle värdesätta känslan av lugn såhär mycket, men den är sällsynt i frilansprekariatet & därför så efterlängtad. Blir så lycklig av denna person & denna plats. Vill. Bara. Ha. Mer.
HIBERNACULA.
Vill just nu bara stanna på varma mjuka platser, så varma som möjligt. Vill endast basta, äta donuts, yoga, läsa Sylvia Plath & Christina Ouzounidis, kolla på sista avsnittet av Easy igen & igen, kolla på Liv & Horace, sova & drömma mina bisarra drömmar & basta igen tills all kyla & alla spänningar är utjagade & besvarade med läckande hetta från varje por.
JULEN/SKOGEN/ISEN/REGNET/(AKUTEN)/BARNEN/HÄSTEN/MATEN
2017: OM VÅREN
Det är sammanfattningstimez!! 2017 har varit ett så sjukt intensivt år. Ett så sjukt år. Ett av de svåraste i mitt liv men med blixtrande ljuspunkter. Året då jag slutade Teaterhögskolan, blev beroende av sömnmedicin, hade (har?) livskris & nådde nya existentiella bråddjup, levde nomadiskt & till sist flyttade till Berlin för att påbörja något jag fortfarande inte riktigt vet vad det är. This calls for a sammanfattning & jag delar i den i tre delar, här kommer den första som sträcker sig från januari-maj:
Året började gnistrande. På en gata i Friedrichshain med F & ett gäng av mina gulligaste tyska personer. Jag & F hyrde ett rum i en lägenhet i Neukölln, ovetandes om att samma kvarter skulle bli mina hemkvarter några månader senare. Jag var oerhört förälskad & vi fick hänga en hel månad i streck (något som inte hänt sedan dess). Efter Berlin gjorde jag mina två sista veckor med klassen i Malmö. Två veckor av psykologisk realism & ett par dekadenta eskapader som avslut på den eran. Sedan åkte jag & F till Brasilien & det var en av de viktigaste resorna i livet. Hade aldrig flugit så långt, var livrädd & storögd om vartannat men kunde inte sova en blund utan drack cognac ensam ur en mycket liten flaska klockan fem på natten & tittade på det stelnade havet under oss. Denna resa rörde sig över ett minst sagt brett spektrum: att från en båt skåda delfiner i overkligt turkost hav, bada i vattenfall, besöka inspelningsplatser från F’s karriär som tella novella-skådis (obs sant), använda andningsmeditationer för att inte avlida av stress i kön på matbutikerna, gå på blocos/karnevalfester klockan 8 på morgonen & på andra hela natten, gråta rördhetstårar över att komma så nära en annan person till våldsam kroppsångest och att jag fick en hemsk maginflammation & missade mitt flyg hem. Slangar från näsan till magen, kontrastvätska & allmän fysisk förödmjukelse. Sjukhusvistelsen skulle kostat 35 000 om inte F varit en äkta ängel & löst allt med min försäkring. Var så rädd när jag skulle flyga hem själv någon vecka senare att bli lika sjuk igen. Sedan kom min sista vår på teaterhögskolan fast eftersom jag gjorde min slutproduktion i Stockholm/Göteborg var jag bara där istället. Bodde i Malous lägenhet med Jenny, vi åt många mackor tillsammans & hade alltid intensiva samtal. Första månaden hade jag återfall med inflammationen ungefär var tredje kväll & låg i förlamande smärta helt stilla i sängen. Åkte ensam till akuten en natt men hasade hem i soluppgången utan att ha fått några klargöranden. På dagarna arbetade vi med A Map to get Lost & första månaden i Stockholm var så fet, kreativ & stimulerande. Vi hade läsecirklar, utvecklade koreografiska praktiker, byggde scenografi & kunde snart dricka kaffe utomhus. Sedan åkte vi till Göteborg & jag bodde hos Maximes föräldrar i Linnéstan en månad. Vi repade på Backa teater & det var en dream come true men också en knepig tid. Att gå sista terminen på scenskolan & göra slutproduktion må vara extremt priviligierat men det är också hemskt, tyckte jag i alla fall. Fruktansvärd karriärspress, snäva narrativ om vad det här att lyckas betyder, jakt & jämförelse. Så lätt att tappa bort sig själv. Jag ramlade in i ett nytt skov sömnproblem & var som i en dimma. Fick Atarax av en kompis men råkade ta 50 mg per kväll när den rekommenderade dosen (som jag har nu) är 10 mg dvs FEM gånger för mycket. Åkte färjan från Rosenlund till Lindholmen & det kändes alltid som att befinna sig under ett betongblock. Var överlag oerhört ångestansatt. F hälsade på mig, vi åkte till mina föräldrar på landet & jag gråtviskade till mamma under en promenad jag tror jag håller på att gå in i en depression. Som att befinna sig i en existentiell jordbävning. Men vi spelade på Backa i en föreställning som var ett gemensamt megaprojekt jag är så stolt över men som också var extremt krävande. Bara de fysiska förutsättningarna för oss skådisar, att spela i helmask & vansinnigt varma kostymer var mkt utmanande. Svettades rakt igenom en regnjacka varje gång. Blev sjukt sågad i recensionerna men älskad av en del av publiken. Min lärare kom & tittade på föreställningen & tvivlade på om han kunde godkänna mig. Jag stakade mig, svamlade, samlade mig & kunde än en gång konstatera hur trångt det känns i Teatersverige. Sedan åkte vi tillbaka till Stockholm & spelade där, då blev det mycket bättre & jag fick ett dokument med lovord från prefekten om vår föreställning & min insats vilket löste bedömnings-situationen & en del av mitt självförtroende. Innan vår sista föreställning gjorde jag det briljanta valet att festa på en balkong exakt hela natten, dygna (vilket jag aldrig gör??) för att sedan spela föreställning & riva hela scenografin. Fick 39 graders feber direkt efteråt. Så våren slutade i ett febrigt töcken med stadiga strömmar av ångest men också några barbenta balkongdagar & ljusa kalasnätter, en påtaglig ostadighet av att stå mitt i ett slut & snart tippa över rakt in i ovissheten.
THE EUROPEAN REUNION (hundra år senare)
En bra grej med att blogga är att det alltid går att slå nya rekord i hur sent en kan berätta om någonting, en ständig källa till omvänd framgång. Jag har varit rejält under isen länge & då orkar en inte (i alla fall inte jag) vara kreativ eller konstruktiv på något sätt. Men nu har jag mått bättre de senaste tio dagarna eller så & har mer energi. Därför är min ödmjuka ambition att riva av en del grejer som jag inte orkat publicera tidigare, för det vore tråkigt om de inte fick vara med enbart pga effektivitetshets. Den här hösten har varit tung som bly & känts som att ta av sig kläder som vuxit fast i kroppen, men fina grejer har nästlat sig in också. Som när min gulligaste tjeckiska person kom & hälsade på mig & sedan Judith också & vi hade (european) reunion:
Denna bild får illustrera sorgen Adam kände över det tjeckiska valet samt det globala politiska tillståndet i stort.
Vi promenerade över Tempelhofer Feld.
Jag paparazzifotade denna bedårande person. Ni ser ju att vi är som gjorda för varandra.
Åt på Hamys, bakade björnbärskaka, åt okonomiyaki hos JP & Christoph, dansade i ett vardagsrum, dansade länge i en stor klubb med många rum, åt gröt, drack vin, åt brunch, kollade dansshow, la ansiktsmasker, tröstade varandra, lärde känna varandra mer, tjafsade lite & misslyckades med att tatuera oss.
Var äkta glad att se dessa två.
Nu blir det GIF:ar!!!
Älskar dessa kompisar & tycker vi borde bo i samma stad alltid (alla mina bästisar får gärna flytta till Berlin nu genast tack).
THE BEAUTY OF BEING ALONE ELLER JAG VET INTE
Det här med att börja med Instagram såhär ett halvt sekel efter resten av befolkning är en inte helt igenom uppbygglig upplevelse, men det har sina goda sidor. T.ex. så tycker jag en bilds-formatet möjliggör ett lite annat experimenterande med bildspråk (jag vet, ni alla andra upptäckte det kanske 2012 men bare with me ok). Här borde jag ju känna mig fri att göra vad jag vill, men har ju ändå etablerat någon typ av stil över åren som det inte är helt lätt att bryta med. Men på Insta har jag kört mer kallt & blixt ett tag (när jag inte fotar med mobilkameran), lite såhär:
Äter så otroligt mycket näringstillskott för att bygga upp immunförsvar. & hårnålar är också viktigt.
När jag äntligen fick packa upp mina saker.
Sedan adderade jag ett gäng blodröda rosenrot-tabletter till samlingen.
När F var här & till & med våra hörlurar skedade.
När jag var sjuk & miserabel på mer än ett sätt & sög i mig citronklyftor som vore de min väg tillbaka till livet.
B I KNOW U DON'T NEED ME BUT PLEASE BE KIND
Det har varit nästan samma årstid här i två månader nu, den här hösten är så lång & så förbiflimrande på en gång. Det ligger fortfarande lövhögar över & under bilarna, ständig förändring & ständigt förfall. Här är i alla fall från en helg när F var här, vi åt baklava på mitt golv, såg vad som pågick med ockupationen på Volksbühne, gick på loppis längs Maybachufer & jag skämdes över hur överflödig jag känner mig i den här staden (det sista den behöver är en till som mig).
