Fick en vecka med en av livets personer på en av livets bästa platser (tack Konstnärsnämnden för det). I ett mycket tyst, mycket stort gammalt kloster omvandlat till ett artsy muminhus har vi försjunkit i subjektsteori, nedsuttna soffor, vegetativ filosofi & naturexperiment för barn. Var här med Olof för två år sedan på filosofivecka & då var hela stället fullt av professorer som mumlade obskyrt om Spinoza & Deleuze men nu var det nästan tomt. Har kunnat lägga ifrån mig telefonen flera timmar i taget & läst mer teori på en vecka än vad jag gjort senaste halvåret. Har kunnat läsa i timmar. Vi har även stirrat ut påfåglarna som bor i trädgården, ätit alla ostar & all choklad, halkat runt på leriga skogsvägar, trampat oss genomsvettiga på usla cyklar, misslyckats med att lära oss cykla elcykel, försökt haffa den mycket kvicka slottskatten för gos, minglat med holländska valpar & franska konstkritiker, skrivit, läst & hållit en mässa för ogräs. För några år sedan hade jag nog inte gissat att jag skulle värdesätta känslan av lugn såhär mycket, men den är sällsynt i frilansprekariatet & därför så efterlängtad. Blir så lycklig av denna person & denna plats. Vill. Bara. Ha. Mer.
PAF / EPISOD 2
Jag lämnade (är detta det enda sättet jag börjar meningar på nuförtiden? Alla dessa separationer) PAF i söndags med 35 kilo packning (fortfarande uppblandad med chiafrön, jag hittar dem innanför shampoolock och fastklistrade i underkläder - efter tvätt) och ett sömnunderskott som plöjde genom kroppen som en försvagande våg. Jag hade inte lämnat slottet (låt oss kort och gott kalla det för det) på en vecka förutom den lika overkliga skogen intill. Det var tveklöst en av de mer intakta drömvärldar jag befunnit mig i. Jag ville aldrig åka hem och jag vill tillbaka så fort det går.
Dagarna flyter ihop och bilderna är i oordning men vad spelar kronologi för roll egentligen, va.
När jag ser det här ser jag på min egen ansträngning och oförmåga att greppa alla föredrag & resonemang med större förståelse. Det var inte direkt ett tema, en tråd att följa och en riktning att gå och fördjupa sig i. Snarare detta enorma spektrum av skolor, riktningar, tider och teorier.
Och schemat var rörligt som Hogwarts trappor så det var säkrast att håll sig uppdaterad om när nästa cyborg-tarot-spåsession eller cave rave eller strukturalism-föreläsning skulle hända.
Ibland gick jag runt och fotade nedgånget elegant interiör. Kände mig så mycket som en förstagångsbesökare som var sådär naivt begeistrad över hur amaaaazing allt var. Men det var ju det.
Samma häst, annan plats. Sa ju att det var magiskt.
Efter ett par dagar vågade jag börja (smyg)fota folk.
Haydn & Mikkel. Haydns föredrag var så bra.
När det var förrädiskt kallt stannade vi inne i ett av alla rum som var täckta av ett brokigt lapptäcke av täcken och kuddar. Studiemiljö är viktigt.
Och när värmen böljade in över oss flyttade vi ut.
Inget liv utan bröd ost kaffe.
Det går ju inte att sluta swoona över påfågelnärvaron.
De två klanderfria kockarna, möjligen planerandes nästa kulinariska utspel.
Herren på täppan, dvs Jan som äger stället.
Alltså. Varje måltid.
orkar inte/vill gråta/för bra för att vara sant/låt det aldrig ta slut
Middag i kapellet vid tiotiden, ett sagoscenario som blev någon sorts vardag.
Och efterrätterna.
Lucie & Nisaar i trädgården under någon av föreläsningarna.
KOLLA VAD HÄRLIGT MED FILOSOFIKOLLO KOLLA VAD GLAD MAN BLIR
När en inser att en sitter på en slottsgård under en hängbjörk och denna vandrande sinnebild av en fransk samtida intellektuell står framför en och pratar om Lacan och kapitalismens freudianska felsägningar och njutningen i att upprepa destruktiva mönster och påfåglarna spatserar runt omkring en och någon tar fram en flaska bubbel och det är 27 grader i solen och ingen annan värld känns
Nämnde jag påfåglarna? Påfåglarna.
PAF / HOGWARTS OF PHILOSOPHY & ART / EPISOD 1
Sedan i söndags är jag och Olof (som jag och Malou gjorde Amputation Parts med förra året) på Performing Arts Forum's sommaruniversitet på franska landsbygden och ägnar oss åt svinavancerad filosofi omgivna av doktorander och påfåglar. Ett före detta kloster som omvandlats till ett vimmelhus av intellektuella och konstnärer, pianon och textmassor. En internationell tillflyktsort för koreografer, filosofiska hemuler, kollektivistiska idealister och solitära skribenter. Jag är konstant mätt och yr av intryck, har fomo när jag inte orkar gå på varenda programpunkt i det enormt kompakta schemat och springer iväg till skogen som är böljande och täckt av murgröna istället. Maten är klanderfri och jag och Olof spekulerade i om vi nog inte numera har varsin välgödd potkes i magen till följd av ostbricka till varje måltid. Är i ännu ett sammanhang där jag kan minst, ibland gör det ingenting, ibland får jag kris. Men detta hejdlöst idylliska akademiska vuxenkollo är mest av allt bara så lush life.