NÄR FAMILJEN MALM VAR UTE I STORA VÄRLDEN

Nu trycker jag läpparna mot den här platsen och andas liv i den igen. Ett skälvande litet andetag som inte lovar något. Bloggande har alltid varit tungt, blött av skuld och kravet på sekundaktuellt content. Nu skiter vi i allt det. Nu får det vara det det vill. Inga krav på recaps, inga förklaringar. Bara det att: jag bodde i Berlin i nästan två år och skrev nästan ingenting om det här. Jo, skrev anteckningsböcker fulla och skrev telefoner fulla, telefoner som sprack med glasskärmen mot stenbelagda gator. Men inte här. Kanske för att detta att skriva fram sin egen Berlin-bio känns utmattande redan som premiss. Sedan blev min kamera stulen, ur en tygkasse på en buss i nämnda stad. Jag var matt och pank. Sedan flyttade jag till Malmö och exakt allt blev bättre förutom att jag inte hade wifi i min lägenhet, fast jag hade en ny kamera. Jag har fortfarande inte wifi i min lägenhet (en lägenhet som förresten är ny och verkligen, verkligen min) men just nu är jag på en plats med internet och vad tusan. Varför inte vältra sig i lite lite sommarnostalgi innan det kanske kan bli något annat.

Lite såhär var det när min familj åkte tåg hela vägen till södraste Italien i juli en sommar som var tvåtusennitton:

pullja LD.jpg

En bror som smälte in i omgivningen. De där konformade hobbit-husen är förresten en grej i Puglia-regionen och heter trulli. Som om de behövde extra cuteness. TRULLI.

brovaz LD.jpg
PEAKING LD.jpg

Mycket tyder på att detta var ögonblicket då jag & Fabrí peakade.

Bror, blänk och cirkusdirektörsaura.

Det var bröllop & klädkod kavaj & aperol spritz. Ja, anledningen att vi hasade ner hela familjen var att min kusin gifte sig i nämnda italienska region.

setting.jpg

En partner och ett halvmiljonersbröllop.

Canoli och allting i excess.

kringson LD.jpg

En mamma i en pool.

mörkt.jpg

Svåra samtal vid en pool.

Webp.net-gifmaker.gif
juice LD.jpg
äta rester.jpg

En släktfest och en obligatorisk sydeuropeisk gränd

En gång stod jag högst uppe i en stenbyggnad och det här var min utsikt. Det fanns och jag var där.

FÄRG FÖR ATT BÖRJA OM

Det är andra året i rad jag trampar höstlöv till höstmjöl på gatorna i B. Den här digitala platsen är som i konstant självutplåning, fast jag ofta tänker på att jag skulle vilja använda den. Visa saker, skriva saker, arrangera bokstäver till olika meningar, använda min kamera som är alldeles tyst & oanvänd i sitt hörn. Kanske om jag först får ur mig de här bilderna från när Berlin var varmt, brinnande & befolkat dvs innan det blev askallt & helt tomt som det är nu. Kanske då.

där alla är.jpg

14 X SOPOT / 14 X BLISS

babe and trash LD.jpg
spoonin.jpg
röda blad.jpg
stenarna.jpg

Så nära att det fortfarande känns som att jag skulle kunna vända mig om & gå tillbaka. Till långa stränder, vit sol, salt vatten. Människor som uthällda Skittles längs strandkanten. Sandklippor, strandfrisbee & inga hipsters. Efter att inte ha haft semester ihop på ett & ett halvt år. Efter att ha setts varannan, var tredje, var fjärde vecka i ett & ett halvt år. Inga planer, strandströvande, billig fisk & 90-talsaction. (Ja ja, också en eller två ångestnätter för orosmolnen dånar in över himlen även i anrika badorter). Men ville inte vara någon annanstans & vill tillbaka nu. 

some days german

De sista veckorna jag var i Tyskland innan jag kom till Sverige där jag är nu slogs jag av lätt stress & olycka över att jag dokumenterat så otroligt lite av mitt Berlinliv, som redan är tio månader gammalt. En kombination av avsmak/trötthet inför hur intensivt dokumenterande kan tendera att bli ett kuraterande av själva livet, ett ojämnt mående & lite bortglömd fotolust tror jag. Men jag gillar det ju, fotandet. Det påminns jag om i varje tillbakablick i arkiven. Så jag försökte göra lite mer:

Stadsdelen jag kunnat kalla min en stund nu.

Pingisborden på min gata som är smockfulla alla dagar & alla kvällar av värme.

Platser jag passerar.

Hundar jag stalkar.

Var i Gießen två gånger. Den första lagade jag & F voluminösa pannkakor.

Träffade Frida som introducerade mig till en specialitet från Gießen som var små brödknyten genomdränkta av ost, alltså själva degen var liksom också ostfylld på ett svårbegripligt sätt. Oerhört tät konsistens.

En kväll kalasade vi & såg ut som klädda i ett omkullkastat schackspel.

Jag, Olof & en scenograf & kostymör som hette Tone gjorde en installation/performance på galleri Kindl inom festivalen 48 Stunden Neukölln i slutet på juni.

Denna lysande lit de parade var central.

tonlof.jpg
huz.jpg

Ibland måste en äta dumplings på From Hanoi with love, så mycket bra friterad deg.

seriös at kindl.jpg

Olof i Kindl's café som påminner mig om en scen i Twin peaks säsong 3 avsnitt 8. 

Milja hälsade på Olof & vi fick tillfälle att hänga på tumis en eftermiddag & söka anteckningsböcker.

Introducerade henne till stans bästa donuts eftersom det är det enda rimliga att göra.

Drack även kaffe med Frida i vårt kök en dag.

Sedan åkte jag till Gießen igen & promenerade i denna gamla fina kyrkogård.

Hängde med & kring ensilage.

Webp.net-gifmaker (1).gif

Rulla.

Erövra bal.

När F jobbade hängde jag vid sjö.

Hallux valgus-fötter & närhetstörstande trollslända.

Läste denna, drack kaffet.

Samt placerade mig själv framför kameran med mitt av nödvändighet avklippta pga sönderblekta hår & livfull blick.