De sista veckorna jag var i Tyskland innan jag kom till Sverige där jag är nu slogs jag av lätt stress & olycka över att jag dokumenterat så otroligt lite av mitt Berlinliv, som redan är tio månader gammalt. En kombination av avsmak/trötthet inför hur intensivt dokumenterande kan tendera att bli ett kuraterande av själva livet, ett ojämnt mående & lite bortglömd fotolust tror jag. Men jag gillar det ju, fotandet. Det påminns jag om i varje tillbakablick i arkiven. Så jag försökte göra lite mer:
Stadsdelen jag kunnat kalla min en stund nu.
Pingisborden på min gata som är smockfulla alla dagar & alla kvällar av värme.
Platser jag passerar.
Hundar jag stalkar.
Var i Gießen två gånger. Den första lagade jag & F voluminösa pannkakor.
Träffade Frida som introducerade mig till en specialitet från Gießen som var små brödknyten genomdränkta av ost, alltså själva degen var liksom också ostfylld på ett svårbegripligt sätt. Oerhört tät konsistens.
En kväll kalasade vi & såg ut som klädda i ett omkullkastat schackspel.
Jag, Olof & en scenograf & kostymör som hette Tone gjorde en installation/performance på galleri Kindl inom festivalen 48 Stunden Neukölln i slutet på juni.
Denna lysande lit de parade var central.
Ibland måste en äta dumplings på From Hanoi with love, så mycket bra friterad deg.
Olof i Kindl's café som påminner mig om en scen i Twin peaks säsong 3 avsnitt 8.
Milja hälsade på Olof & vi fick tillfälle att hänga på tumis en eftermiddag & söka anteckningsböcker.
Introducerade henne till stans bästa donuts eftersom det är det enda rimliga att göra.
Drack även kaffe med Frida i vårt kök en dag.
Sedan åkte jag till Gießen igen & promenerade i denna gamla fina kyrkogård.
Hängde med & kring ensilage.
Rulla.
Erövra bal.
När F jobbade hängde jag vid sjö.
Hallux valgus-fötter & närhetstörstande trollslända.
Läste denna, drack kaffet.
Samt placerade mig själv framför kameran med mitt av nödvändighet avklippta pga sönderblekta hår & livfull blick.