Det är andra året i rad jag trampar höstlöv till höstmjöl på gatorna i B. Den här digitala platsen är som i konstant självutplåning, fast jag ofta tänker på att jag skulle vilja använda den. Visa saker, skriva saker, arrangera bokstäver till olika meningar, använda min kamera som är alldeles tyst & oanvänd i sitt hörn. Kanske om jag först får ur mig de här bilderna från när Berlin var varmt, brinnande & befolkat dvs innan det blev askallt & helt tomt som det är nu. Kanske då.
some days german
De sista veckorna jag var i Tyskland innan jag kom till Sverige där jag är nu slogs jag av lätt stress & olycka över att jag dokumenterat så otroligt lite av mitt Berlinliv, som redan är tio månader gammalt. En kombination av avsmak/trötthet inför hur intensivt dokumenterande kan tendera att bli ett kuraterande av själva livet, ett ojämnt mående & lite bortglömd fotolust tror jag. Men jag gillar det ju, fotandet. Det påminns jag om i varje tillbakablick i arkiven. Så jag försökte göra lite mer:
Stadsdelen jag kunnat kalla min en stund nu.
Pingisborden på min gata som är smockfulla alla dagar & alla kvällar av värme.
Platser jag passerar.
Hundar jag stalkar.
Var i Gießen två gånger. Den första lagade jag & F voluminösa pannkakor.
Träffade Frida som introducerade mig till en specialitet från Gießen som var små brödknyten genomdränkta av ost, alltså själva degen var liksom också ostfylld på ett svårbegripligt sätt. Oerhört tät konsistens.
En kväll kalasade vi & såg ut som klädda i ett omkullkastat schackspel.
Jag, Olof & en scenograf & kostymör som hette Tone gjorde en installation/performance på galleri Kindl inom festivalen 48 Stunden Neukölln i slutet på juni.
Denna lysande lit de parade var central.
Ibland måste en äta dumplings på From Hanoi with love, så mycket bra friterad deg.
Olof i Kindl's café som påminner mig om en scen i Twin peaks säsong 3 avsnitt 8.
Milja hälsade på Olof & vi fick tillfälle att hänga på tumis en eftermiddag & söka anteckningsböcker.
Introducerade henne till stans bästa donuts eftersom det är det enda rimliga att göra.
Drack även kaffe med Frida i vårt kök en dag.
Sedan åkte jag till Gießen igen & promenerade i denna gamla fina kyrkogård.
Hängde med & kring ensilage.
Rulla.
Erövra bal.
När F jobbade hängde jag vid sjö.
Hallux valgus-fötter & närhetstörstande trollslända.
Läste denna, drack kaffet.
Samt placerade mig själv framför kameran med mitt av nödvändighet avklippta pga sönderblekta hår & livfull blick.
THE EUROPEAN REUNION (hundra år senare)
En bra grej med att blogga är att det alltid går att slå nya rekord i hur sent en kan berätta om någonting, en ständig källa till omvänd framgång. Jag har varit rejält under isen länge & då orkar en inte (i alla fall inte jag) vara kreativ eller konstruktiv på något sätt. Men nu har jag mått bättre de senaste tio dagarna eller så & har mer energi. Därför är min ödmjuka ambition att riva av en del grejer som jag inte orkat publicera tidigare, för det vore tråkigt om de inte fick vara med enbart pga effektivitetshets. Den här hösten har varit tung som bly & känts som att ta av sig kläder som vuxit fast i kroppen, men fina grejer har nästlat sig in också. Som när min gulligaste tjeckiska person kom & hälsade på mig & sedan Judith också & vi hade (european) reunion:
Denna bild får illustrera sorgen Adam kände över det tjeckiska valet samt det globala politiska tillståndet i stort.
Vi promenerade över Tempelhofer Feld.
Jag paparazzifotade denna bedårande person. Ni ser ju att vi är som gjorda för varandra.
Åt på Hamys, bakade björnbärskaka, åt okonomiyaki hos JP & Christoph, dansade i ett vardagsrum, dansade länge i en stor klubb med många rum, åt gröt, drack vin, åt brunch, kollade dansshow, la ansiktsmasker, tröstade varandra, lärde känna varandra mer, tjafsade lite & misslyckades med att tatuera oss.
Var äkta glad att se dessa två.
Nu blir det GIF:ar!!!
Älskar dessa kompisar & tycker vi borde bo i samma stad alltid (alla mina bästisar får gärna flytta till Berlin nu genast tack).
B I KNOW U DON'T NEED ME BUT PLEASE BE KIND
Det har varit nästan samma årstid här i två månader nu, den här hösten är så lång & så förbiflimrande på en gång. Det ligger fortfarande lövhögar över & under bilarna, ständig förändring & ständigt förfall. Här är i alla fall från en helg när F var här, vi åt baklava på mitt golv, såg vad som pågick med ockupationen på Volksbühne, gick på loppis längs Maybachufer & jag skämdes över hur överflödig jag känner mig i den här staden (det sista den behöver är en till som mig).