FEM GREJER SOM GER MIG HOPP I KRIGET MOT ÅLDERSÅNGESTEN

Att vara Tjej™ i ett kapitalistiskt patriarkat är ju jobbigt på cirka 400 000 sätt (NEWSFLASH). En av de sämsta grejerna är hatet och all typ av osoft behandling av äldre kvinnor, eftersom en förr eller senare kommer att bli en av dem. Som att alltid vara jagad av Tiden själv. Egentligen är ju äldre kvinnor en av de mest överlägsna kategorin människor, men det jobbar vårt briljanta samhälle stenhårt för att dölja. Att stå på randen till teaterbranschen där en är än mer exponerad för dessa kvävande normer gör det inte lättare, även om det finns en massa hopp och potential i scenkonsten (varför annars hålla på). Jag lider i alla fall från och till av brutal åldersångest och det känns så himla deppigt att vara 27 år, precis i början på lajf och ändå ofta känna det som att allt redan är förbi för att en inte är 19 längre. I relation till mitt stundande yrkesliv känner jag mig ny, osäker och kalvig som en tonåring men för gammal för att vara riktigt ung. Det är bisarrt. Jag tänker därför mycket på hur en kan alliera sig och hitta strategier för att stå emot och förråda denna ungdomsfetischistiska logik. Här är några grejer jag sett/läst på sista tiden som gett mig hopp, varsågod alla modbrutna kweens & riot grrrls där ute som lider av samma kval som jag:

Kobra om klimakteriet. Ganska sorgligt men mer hoppfullt och med så många tunga kvinns (+ deras gulliga hundar) som jag skulle vilja vara bästis med.

Denna intervju med Marianne Lindberg De Geer. SÅ empowering och rolig.

Denna dödscoola dumplingkock/DJ som innehar den majestätiska och vitala åldern av 82 år.

Detta finns inte på nätet, men Ulrika Dahls texter överlag och inte minst hennes essä om femme-inistiskt åldrande som finns i hennes bok Skamgrepp är briljant.

Och Advanced style såklart <3 Mycket förmögenhet & bourgeoisie at work, men vilka stilsäkra silverrävar alltså.

Önskar er en god åldersångest-terapi och plz dela med er om ni sitter på fler hoppingivande personer/intervjuer/klipp/essäer/whatever.

3 X TIPS / TVÅ PODDAR & EN FÖRESTÄLLNING /

Här kommer tre bra grejer jag sett/hört på sistone som jag bara måste dela, om någon missat! Så, go:

#1 Liv Strömquist Tänker på dig!
Denna EPISKA föreställning som jag sörjt att jag missat då den gick på Dramaten sänds nu som veckans föreställning på Svtplay. Lyckan. Lyckan över teater som baseras på Liv Strömquists serier, som handlar om Britney Spears, Whitney Houston, traumatisk bindning, kontaktannonser, Glenn Hysséns alla fruar, Yoko Ono och manliga förebilder. Fyra enastående skådespelare som river och sliter i kändisskap och tvåsamhetsbegrepp, i romantisk kärlek och populärkultur och genibilder. Alldeles för många tonartshöjningar, fantastiskt fysiskt skådespeleri och så obeskrivligt frikkin hilarious (de svenska superlativen tog slut). 

#2 Podden Hämndens timme
Mireya Echeverria Quezada och Judith Kilos som bland annat är två av grundarna av Rummet har sedan ett par månader en pod ihop. Det är pratigt och mycket anekdoter och jargong, något jag brukar störa ihjäl mig på eftersom det nästan alltid blir sjukt internt och exkluderande. Men med Mireya och Judith känns det mer som att få hänga med the k00lest grrrls alive. För, utöver deras rappa snack och anekdoter som ibland får mig att tjuta av skratt så snackar de politik, antirasism, feminism, kommenterar och analyserar händelser, debatter. Två extremt skarpa och roliga personer som i alla fall ger mig nya vinklar och tankar samt politiskt hopp.  

#3 Vinter i P1 med Olof Wretling
Alla Olof Wretlings sommar- och vinterprat är fantastiska. Men det här är kanske allra bäst. Jag älskar denna norrländska stjärna till Klungan-medlem, hans sätt att berätta och hans humor är  briljant. Detta prat handlar om misslyckanden och tar upp en rad fatala sådana ur Wretlings liv. Det är upplyftande i all sin djupt mänskliga tragikomik med de här ärliga, hjärtekrossande och hysteriskt roliga berättelser om hur det kan vara när allt går åt helvete. Plus att min favoritkaraktär kanske någon, Katla, är med i slutet och ger en lektion i hur en lär sig misslyckas. Snälla missa inte.   

4 X TIPS

Fyra vitt skilda tips kommer lastat! Två viktiga julklappar, ett upprop, lite politisk läsning och en episk musikvideo:

Om du inte har köpt julklappar än och ändå lever i materiellt överflöd så har tex Röda korset en bra grej. I Syren är det ju totalkaos och kris, 12 miljoner (alltså, mer än hela Sveriges befolkning) människor är i akut behov av hjälp och lider enorma brister, inte minst på mat. För 77 kronor får en person mat i en månad och för 385 kronor räcker det till en hel familj. 

Detta är ju old news, men ändå megaviktigt. Alliansen har kommit med ett förslag att i princip helt dra in det ekonomiska stödet till kulturtidskrifterna vilket ju uppenbarligen är en demokratisk och kulturell katastrof. Skriv på uppropet mot detta knäppa förslag här. Och, ett annat sista-minuten-julklappstips är att ge bort en prenumeration på en kulturtidskrift, en toppenklapp att få och ett viktigt litet stöd för ett levande kulturellt samtal. Här är ett fb-evenemang som samlat supermånga kulturtidskrifter på ett ställe, så kan en välja och vraka.

Allt åt alla's text Entreprenörsskap - klassfred på nyspråk. En mycket tydlig och välskriven text som reder ut begreppet entreprenörsskap och hur det används för att lägga över ansvaret på individen i en rutten arbetsmarknad. Såhär börjar det: "Förbundet allt åt alla hjälper dig att bättre förstå hur begreppet används för att maskera klass- motsättningar, hur det får oss att acceptera försämringar och lägger över skulden för dåliga arbetsvillkor på oss själva. Vi reder ut entreprenörskapets historia, hur det implementeras, och vad det får för konsekvenser."  

Till sist, denna video, om någon missat. Vackraste och coolaste jag sett på länge.

GRUPPEN - EN HOMMAGE TILL DET FANTASTISKT FEMINISTISKA

Det finns tre personer som är en av de tyngsta anledningarna till att jag sysslar med teater. Det är den feministiska teatergruppen Gruppen som består av Bianca Kronlöf, Elin Söderquist och Nina Haber. Jag har följt dem sedan deras första sceniska steg på Teaterhögkolan i Göteborg och de har förändrat min syn på teater, mig själv och scenen mer än jag tror jag kan greppa. De står för en del av Sveriges mest spännande scenkonst och nu när K-special gjort ett program om dem och deras föreställning Gruppen och herrarna vill jag ta tillfället i akt att rikta strålkastarna mot dem och samtidigt skriva en enkel men blixtrande innerlig hommage till denna scenkonsttrio.
Föreställningen är en undersökning av maskulinitet, mansrollen och konceptet Man™ i Gruppens säregna estetik som präglas av svart-på-vitt-statistik, exakt koreografi, power ballader, humor och satir av högsta kaliber.

De är stenhårt ärliga och roligaste jag vet, samtidigt.

Alltså snoppfrisyrerna. 

De pratar en massa om hur de arbetar, på ett sätt som är ganska icketraditionellt inom teatervärlden. Och förstås en massa om feminism eftersom det är deras utgångspunkt.

Till mig har Gruppen gett och fortsätter ge så himla mycket hopp. Om att det går att göra saker själv, att det går att ta kontrollen över sitt konstnärsskap och göra det en verkligen tror på. Att det går att göra teater som är både politisk och asrolig. Att älska det en gör men samtidigt vara svinarg på allt som är helt uppåt väggarna. Att arbeta lustfyllt och utmanande mot normer och konventioner. Att skrika, och skratta. Att det går att jobba ickehierarkiskt och konkurrensbefriat, att hjälpa och lyfta varandra, att det går att jobba med sina bästa vänner. Att det går att vara expansiv och enorm i sitt uttryck, att det går att vara rörande, teatral, tekniskt virtuos, punk, full av maskuliniteter och femininiteter samtidigt, sammanflätat och allt på en gång. Myten om att tre tjejer inte kan leka tillsammans krossad en gång för alla. De har lärt mig om att humorn verkligen är det bästa vapnet och vilken magi som kan uppstå när (politisk) ilska omsätts i kreativa sceniska världar. Värt att nämna är också att Gruppen är en av ungefär 60 feministiska scenkonstgrupper i Sverige. Det är troligen fler än det var under frigruppseran på 70-talet, men en i stort sett helt osynliggjort rörelse. Men det är stort, det är stora saker i rörelse.