Att vara Tjej™ i ett kapitalistiskt patriarkat är ju jobbigt på cirka 400 000 sätt (NEWSFLASH). En av de sämsta grejerna är hatet och all typ av osoft behandling av äldre kvinnor, eftersom en förr eller senare kommer att bli en av dem. Som att alltid vara jagad av Tiden själv. Egentligen är ju äldre kvinnor en av de mest överlägsna kategorin människor, men det jobbar vårt briljanta samhälle stenhårt för att dölja. Att stå på randen till teaterbranschen där en är än mer exponerad för dessa kvävande normer gör det inte lättare, även om det finns en massa hopp och potential i scenkonsten (varför annars hålla på). Jag lider i alla fall från och till av brutal åldersångest och det känns så himla deppigt att vara 27 år, precis i början på lajf och ändå ofta känna det som att allt redan är förbi för att en inte är 19 längre. I relation till mitt stundande yrkesliv känner jag mig ny, osäker och kalvig som en tonåring men för gammal för att vara riktigt ung. Det är bisarrt. Jag tänker därför mycket på hur en kan alliera sig och hitta strategier för att stå emot och förråda denna ungdomsfetischistiska logik. Här är några grejer jag sett/läst på sista tiden som gett mig hopp, varsågod alla modbrutna kweens & riot grrrls där ute som lider av samma kval som jag:
Kobra om klimakteriet. Ganska sorgligt men mer hoppfullt och med så många tunga kvinns (+ deras gulliga hundar) som jag skulle vilja vara bästis med.
Denna intervju med Marianne Lindberg De Geer. SÅ empowering och rolig.
Denna dödscoola dumplingkock/DJ som innehar den majestätiska och vitala åldern av 82 år.
Detta finns inte på nätet, men Ulrika Dahls texter överlag och inte minst hennes essä om femme-inistiskt åldrande som finns i hennes bok Skamgrepp är briljant.
Och Advanced style såklart <3 Mycket förmögenhet & bourgeoisie at work, men vilka stilsäkra silverrävar alltså.
Önskar er en god åldersångest-terapi och plz dela med er om ni sitter på fler hoppingivande personer/intervjuer/klipp/essäer/whatever.
