Jag hittade två borttappade helger i bildarkivet som får sticka emellan här, sådär på efterkälken. Helt i linje med min bloggtakt i övrigt alltså.

En helg hos mamma och pappa när det var kal halvvinter utanför dörren, jag hade kli i halsen och tung trötthet i kroppen men promenerade ändå med min lurviga varghund, gullade med syskonbarn som var på besök, åt sötsalt frukost vid det tvåhundraåriga köksbordet, knaprade macarons och njöt fluffiga semlor som scenskolefirande, än en gång.

Och en helg i Fengan när det faktiskt var riktig vinter (enda i år verkar det som, det är väl ändå ganska sorgligt). Jag och M promenerade i snöhavet, höll oss tätt intill varandra. De heliga frukostarna vid det blå bordet och peppigt uppstartsmöte med vårt nya scenprojekt på Not Quite. Det blir vårens kreativa händelse, och fast det fortfarande är sådär otydligt som ett kollektivt projekt ofta är, så har jag höga förhoppningar om det.