Dalslandspåsk, en sådan sak som jag, precis som allt annat här, inte hittat tid att berätta om. Det var påskprickiga syskonbarn, Plopp, blåsippor och våffelkalas, trädgårdsröj hos familjen Hallberg, en studsande Hilma och en Ville med korg på huvudet, solvarm Imsehund och rara föräldrar, vitsipporna som snöade i skogsbrynen och magiskt solväder.
De senaste tio dagarna har endast och enbart varit Resultatet. Det fantastiska och befriande världsfrånvända i att få slukas upp fullständigt av ett projekt. Tolvtimmarsdagar, sträckta muskler, kreativitet på högvarv, ostört fokus och sedan en explosion av konfetti och scenkonst som nådde cirka 230 personer på tre dagar. Nu är konfettin uppsopad, allt ljus nerplockat, mörkläggningen bortriven och förtrollningen bruten. Jag ska jobba med annat och vila nu. Och komma tillbaka hit, tänker jag.