I fem dagar var jag hos Mattias, Rebecka och deras griffon Humlan i Umeå. Bortsett från en ilsken visdomstand och lite för mycket jobb var det ett par mycket fina dagar. Något såhär på ett ungefär:
Deras källarlägenhet som är full av art decovaser, teakmöbler, handmålade detaljer, gothiga tavlor av korpar och bilder på Little Richard och Elvis i varje vrå.
En förmiddag var det strålsol men svalt som vårvinter och vi gick till Hagabagarn för att inhandla en sen frukost.
Humlan fick övergivenhetsångest över att bli lämnad utanför i två minuter.
Köpte bröd och bakverk, bland annat det mest episka pistagewienerbröd jag träffat i mitt liv.
En annan dag var det promenad genom stan och vi passerade ett hus som var byggt av hallonglass och sockerkristyr.
Vi besökte bildmuseet med sin tändsticksfasad och enorma fönster.
Som är rakt ovanför älven, sådär så att jag fick lätt svindel ju längre upp i våningarna jag kom.
Såg konsthögskolans examensutställning. Tyckte mycket om denna triptyk.
Och denna videoinstallation av Shahzia Sikander som var helt magisk. Omöjligt att återge i stillbild, men både jag och Mattias satt helt fängslade, hypnotiserade.
En dag åt vi en helt grym pasta på ett ställe som heter Vezzo. Karl Johanssvamp, vin, persilja, vitlök och västerbottensost. EH GOTT.
Hälsade på Rebecka på hennes jobb som skräddare på Norrlandsoperan. Hon är även stickvirtuos, jag menar kolla tröjan.
Kilade runt bland rails och petade på patinerade våtdräkter, märkliga slokhattar och teatrala sidenkreationer.
Rebecka manekängade i en lila sidenkappa med livets största krage.
En kväll var det tillräckligt varmt och fint för att sitta ute och grilla, elda.
Dessa två minimonster var mest sugna på godis.
Alltså så underliga djur dessa. Som små trumpna wookies med underbett och lösskägg.
Rebecka stickade på en ny skapelse.
Vi promenerade över kyrkogården i skymningen.
Till den vackra mörka älven.
Jag fotade en bror, ett minilejon och tallrötter.
Och ställde mig på andra sidan kameran.
Och så roddbåtarna uppdragna vid åkanten.
Lite så och mycket mer var de dagarna.
Så slår jag igen Norrlandskapitlet för denna gång och hoppas på ett nytt inom en inte alltför avlägsen framtid.