Dalslandsjuli, värmevåg, högtryck. Storstilad trädgårdsfest, drömtårtor och studsande barn, ett syskonbarn som plötsligt sa Hanna och pekade på mig, namnpremiär för den här överförtjusta fastern. Knarrbysjön som är en port mellan två grönklädda sluttningar, att bada flera gånger om dagen för att svalka sig, för att svetten pärlar sig. Finbesök från Lund i form av Dan och vi äter helt förträffliga frukostar med knallrosa vattenmelon. Träffa Mattias efter två veckors avstånd; konfettiregn i hjärttrakten och jag-får-inte-nog-av-att-titta-på-dig. Denna person jag aldrig verkar sluta förundras av och förälska mig i. Beska körsbär, att lägga sig raklång på bryggan och torka på ett ögonblick, att sova hand i hand ovanpå täcket. Gå och promenera med sommarprat i fickan, det är han från Imperiet och det finns mörker och basgångar och avgrunder och ljus. Göra dumplings och vi börjar få till snitsen nu, Mattias hanterar bambukorgarna oklanderligt och det blir mycket bra. Tvärdrag genom lägenhet och Tindersticks nittiotalshouse Warpaint och soul på skivspelaren. Att vara varm hela tiden, att aldrig spänna sig av kyla, att springa och bli så svettig så att hela kroppen är en vattenrutschbana. Himlen som måste ladda ur sig efter dagar av hetta, som måste åska av sig och regna ut sig, och det är väl tur för gräset och det blir ju så vacker dimma sedan, när det lättar.