Nu är det idag, nu är det här, nu händer det. I mitt lilla liv här på jorden kan det nog enklast beskrivas som en ny era. Det är den första september och min första dag på scenskolan. Jag känner mig som sex år igen, som om jag noggrant valt ut bänkpapper, luktsuddigum och pennfack, som om jag med citronfjärilar och orosmoln i magen går till Det Nya Livet på ostadiga pinnben. Nu är det: ny stad, ny skola, ny klass, nytt liv och allt är på en gång en skimrande och skälvande dagdröm som så otroligt verkligt. Oåterkalleligt och på riktigt, riktigt. Det börjar idag, det börjar nu; jag håller andan och dyker.