KRÅSSKJORTOR, LOGER, DEN GRÅ RIDÅN & EN OFÖRGLÖMLIG BROMANCE - EN AXPLOCKAD SAMMANFATTNING MEST I SVARTVITT

Idag när jag vaknade kom lusten att blogga, skriva och fota tillbaka för första gången på länge. Jag har saknat den. Som av en slump sammanfaller det med att precis ha avslutat höstens mest omfattande kurs, som på skolan kallas bara Shakespeareprojektet, där vi jobbat med Trettondagsafton. Hela min tillvaro och medvetande har varit marinerat i grupprocesser, kreativa blockeringar, nya sceniska erövringar, systerskap, frustration, spelglädje, gestaltningsval, glitterspray, gråtfloder, grämelse över att ha valt världens mest orimliga yrke och glädje över detsamma. Sedan i torsdags har vi spelat fyra gånger samt haft sju praktikmöten med regissörer, producenter, teater- ensemblechefer. Sanslöst priviligierat och superkonstigt. Kroppen är tömd efter en slitig process och intensiva föreställningar och hjärnan ångar av ansträngning att bearbeta diverse framtidsscenarion. Och ah, det är fucking omöjligt att driva en blogg med rimlig kontinuitet under den här utbildningen. Åtminstone för mig. Det här får vara en ork- och lustbaserad plats, som ett tidvatten med tiden ur led.
Såhär i klassiskt bloggförskönad skrud har denna högst verkliga låtsastillvaro sett ut senaste veckan:

Foto: Jan Michelsen

Foto: Jan Michelsen

(Det är alltså vi som är bromancen.)

Foto: Jan Michelsen