Nu är Skånevintern tillbaka i sin mögligt blötgråa skrud och jag saknar krispvintern så redan. Därför kommer andra delen av vår vandring från Söderåsen här, då när vattnet frusit till glas och allt var täckt av ett tunt lager florsocker:
Gulliga vandrare med stav i hand.
Detta träd? Som en tvilling eller en spegelbild.
Allt med denna plats är så vackert och kärvt.
Litet meddelande i pudersnön.
Och fler iskontinenter.
Så gick vi brant uppåt.
Det framgår inte riktigt hur långt ner den där stigen är och hur brant det är dit.
Utsikten var mycket stilig.
Vi kaffepausade. Här gullig bror som jag måste skryta lite över pga har fått enastående recensioner för sin bok och blivit omnämnd i Nature OMG.
Latifa hade vaknat och var på sitt mest överpeppade humör.
Linsen var immig och det blev så fint av det tycker jag. Ska alltid andas på linsen från och med nu för att kirra drömmigheten.
Fullfjädrat fashionabel fjällvandrare.
Och vi tog oss ner för berget igen längs isskärvor och gräsänder. Önskar mig en till vintertid innan våren gör sin storslagna entré.