Kameran vilar alldeles för stilla i min sekretär här; ska dokumentera mer intensivt min sista månad nu. Här; några utsnitt stora som stora frimärken ur livet i en liten stad mitt i Tyskland. Ett liv där rutiner är satta ur spel och jag har svårt att hålla isär arbete och fritid, där jag organiserar material från ängar och skog för att fysiskt ta mig in i en enorm diskurs om naturen och gräva mig in i mitt första egna projekt. Där vädret skiftar snabbare än en hormonstinn tonåring och välter träd över vägar, där jag cyklar och springer längs floden, springer in mitt territorium. Där jag åker till Frankfurt och ser föreställningar varje vecka och där jag och A åt dumplings på den tibetanska bistron. Där jag en morgon vaknade med en ögonvita som var en ögonröd och vandrade omkring som äkta vampyr och skrämde alla omkring mig i en veckas tid. Där jag äter valnötspasta och avokado hela tiden för att det går att ha råd med här, där samma tant motionspromenerar fram och tillbaka över gården med sin rullator och sin apelsinfärgade tisha varje dag. Där jag och A premiärkollade nya Orange is the new black och hur den sedan dess agerat ännu ett distraktionsmoment i mina redan uppluckrade studievanor. Tänker på karaktärerna när jag inte kan sova och vill inte att det ska ta slut. Det är en genomgående känsla just nu förresten; vill inte att det ska ta slut.