Jag är tillbaka! Oavsett om någon eller ingen noterat att jag varit borta, så är jag tillbaka. Lärdom 1 efter sociala medier-fri månad: sjukt lätt. Har tänkt så lite på det. Lärdom 2: sjukt skönt. Att slippa fundera på om jag missar något, att slippa veta en massa saker om bekanta, fylla huvudet med meningslös information. Jag har nog blivit lite lugnare och det känns lättare att koncentrera sig på en sak i taget. Den här platsen har jag dock saknat, även om jag tror den ska bli något lite annat på sikt.
Det var rätt månad att vara borta. En tid mer hektisk, mer socialt, arbetsmässigt och känslomässigt högintensiv än på länge. Jag väntar på att min kropp ska sänka garden och bli febersvag, men hoppas på att ta mig igenom utan en krackelerad hälsa. Skolan har varit en torktumlare, en biltvätt, en orkan, en resa i hundrasextio. Alltså mer än vanligt. Vi har arbetat med mask (på bilden till höger är det alltså inte jag som fått extra gothfeeling utan i scensmink, även om vitsmink inte utmärker sig på min stearinbleka hud) med en franskargentiskvelezuelansk helt makalös pedagog. Vi har gått tiotimmarsdagar, fått lägga om schemat när en av tolv varit sjuk pga ultrakollektivistisk arbetsetik, arbetat med Stridsbergsk text och större uttryck än någonsin, jag har känt maskenfreiheit, det har varit kreativt, på allvar, giftig och uppsluppen stämning, vi har för första gången på riktigt varit ett kollektiv och allt mynnade ut i en 2.5 timme lång show där vi alla var på scenen och skötte allt åt varandra hela vägen. Vissa fattade ingenting, vissa sa det var det bästa de sett på scenskolan, några grät fyra gånger och några stod upp och applåderade.
Utöver skolan har jag haft mindre liv än vanligt den här månaden. Bilderna ovan representerar de dryga två tillfällena jag lyxat till det med personlig hygien + smink + i vänstra bilden andra kläder än svarta mjukisar och polotröja.
Och vidare har jag; tatuerat mig, fått praktik och en Stockholmshöst i kikarn, tackat nej till två andra fina erbjudanden, haft gråtdränkta uppslitande samtal, kanske fått ett sommarjobb, passat Latifa själv en hel halv dag, lyckats natta henne flera gånger själv, men mest av allt slitit på vår scen, med min klass i min intakta teaterbubbla.
Nu börjar min sista månad som tjugofemåring och min sista månad i Malmö på tio månader. Imorgon klockan 6.30 åker vi med klassen till Berlin för en äkta klassresa och det blir det sista vi gör ihop innan slutproduktionen.
Det finns tider som att befinna sig i ett flygplan på ett flygfält just innan avfärd. Att kretsa kring landningsbanorna i väntan på att få lyfta. Att söka sig upp genom molndimmorna till en annan plats, en ny. Och nervositeten och förhoppningarna trängs i magtrakten. Lika delar hisnande aningar om eufori och förödelse. Att snart få lyfta, flyga. Det är den platsen, den tiden som är nu.
EN MÅNADS PAUS
Hej från mig, min utväxt och mina växter. Amazing att få piffa till sig efter två veckor i skolan i svarta mjukiskläder och 0% piff (svinskönt men lite blekt i längden). Från och med idag och en månad framåt tar jag en paus från sociala medier, dvs fejan och bloggen. Inte för att det kommer göra särskilt stor skillnad här, men för mig är det nog ändå viktigt att markera ett uppehåll. Jag är intresserad av vad som händer med min tid/tankar/tid/hjärna när jag plockar bort den biten. Vad som kan få plats istället. När jag inte fyller mina sinnen med ett aldrig sinande flöde av intryck, när jag avsäger mig stressen över att ta beslut om huruvida jag ska blogga, ska svara på det och det mailet på fejan, kolla det och det eventet. Det tar för mycket tid. Att jag initialt kände ett så stort motstånd till att ta beslutet om en månads paus känns som anledning nog att göra det. Jag tror att jag också i lugn och ro vill fundera över vad det här fyller för funktion och behov. Allt detta dokumenterande, poserande, levererande, redovisande. Om och vad den här platsen ska vara. Jag har bloggat i sju år nu och behöver nog verkligen tänka över ifall jag ska fortsätta utan att bara slentriangöra, hur jag i så fall ska erövra detta potentiellt fantastiska men också ganska tröttsamma medium. Jag tänker mycket på koncentration, lugn, långsamhet och kunskap just nu, om hur gärna jag vill ha det och vad det finns för strategier i detta rusande life för att nå det. Den här artikeln på ämnet multitasking och vad det gör med ens hjärna är omskakande och himla viktig. Jag tänkte försöka ta tid att tänka, läsa, förbereda mig för Tyskland (ska ju bo där i tre månader omg!!), styra upp praktikplats (är nästan klart men svävar fortfarande i stor beslutsförvirring), hänga med vänner, vila. Men mest undersöka vad den tillfälliga avsaknaden av dessa tidsfördriv/kommunikationsmedel/identitetsskapare ger plats för. Vi ses sen ♡
HAMNEN, HARPAN, HAMSTRAR
Fler vykort från Island på ingång. Det var den andra dagen, vi vaknade sent efter att det snöat hela natten och den regntunga himlen hade omvandlats till persiko- och lavendelfärgade sockervaddsstycken.
Såhär vinterromantisk var utsikten från Noreas köksfönster.
Vi promenerade in mot stan och köpte med oss kaffe på samma café där Maxime sett Björk (!!) några dagar innan jag anlände.
Att det ser ut såhär från hamnen. Sagan om ringen-scenografi mitt i staden.
Vi hade siktet inställt på The Coocoo's nest för brunch.
KOLLA VA SMÅ Å GULLIGA.
En turists exalterade blick allt det Rustika och Ensliga.
Stod i kö med svetten rinnandes under vinterjackorna och fick till slut plats.
Drack olika röda och gula kalla saker.
Maxad eggs florentine med mögelost i hollandaisesåsen, kändes oklart men var tillräckligt diskret för att funka.
Och breakfast burrito. Allt var mkt gott. Klockan var nog tre när vi ätit färdigt.
Kollade lite på stan och jag suktade efter glittriga japanska strumpor och ljus i form av kaniner och hjortar med metallskelett inuti.
Vi gick till konserthuset Harpan vars arkitektur är Inspirerat Av Den Isländska Naturen som typ allt verkar vara i detta land. Det är utformat som svindlande tredimensionella isflak med fladdrande ljus norrskensstyle. Tyckte ändå om det.
Smida planer.
Maximes och Noreas farbror Kalle bor i Reykjavik och vi blev inbjudna till dem på middag. Åt episk panerad firre med potatismos (så enkelt, SÅ bra) och gullade med deras barns hamstrar.
Husdjursanarki.
Mycket mjuka djur och mycket bra dag.
SÖDERÅSEN / SÖDERVINTER / RESTER AV EN ISTID, EN RAVIN / DEL 2
Nu är Skånevintern tillbaka i sin mögligt blötgråa skrud och jag saknar krispvintern så redan. Därför kommer andra delen av vår vandring från Söderåsen här, då när vattnet frusit till glas och allt var täckt av ett tunt lager florsocker:
Gulliga vandrare med stav i hand.
Detta träd? Som en tvilling eller en spegelbild.
Allt med denna plats är så vackert och kärvt.
Litet meddelande i pudersnön.
Och fler iskontinenter.
Så gick vi brant uppåt.
Det framgår inte riktigt hur långt ner den där stigen är och hur brant det är dit.
Utsikten var mycket stilig.
Vi kaffepausade. Här gullig bror som jag måste skryta lite över pga har fått enastående recensioner för sin bok och blivit omnämnd i Nature OMG.
Latifa hade vaknat och var på sitt mest överpeppade humör.
Linsen var immig och det blev så fint av det tycker jag. Ska alltid andas på linsen från och med nu för att kirra drömmigheten.
Fullfjädrat fashionabel fjällvandrare.
Och vi tog oss ner för berget igen längs isskärvor och gräsänder. Önskar mig en till vintertid innan våren gör sin storslagna entré.