I lördags vaknade jag äntligen upp med Masthuggsberget utanför fönstret, lyftkranarna och den väntande Sjömanshustrun till vänster. Min säng, min klädstång och stökiga klädkista, min uppsjö av minikorta kjolar och skjortor. Åt frukost med Maxime och Jenny och allt var som det skulle igen. Sedan gick jag och Jenny ut, hoppade över staketet in till kolonilotterna vid Majvallen. Väl där inne såg det ut ungefär såhär:

En by av kolonilotter är ju en idyll i miniatyr, marsipanärld.

Och den färgen som fortfarande finns starkast kvar är den röda.

Jenny, så himla fin.

Äppelträden såg ut som att de blivit rullade i julgranskulor.

Extremt gulligt överallt.

Pallade lite äpplen.

Åh.

Tycker så mycket om detta ställe.

Eftersom det ligger mitt i stan men är lite av en hemlig sagoträdgård.

Med en massa underliga röda och gula bär som växer fast det är november.

I det här huset bor det förmodligen en ättling till Snövit samt en och annan mintgrön liten enhörning. (Det syns på de blodröda äpplena i träden och de mycket små hovavtrycken i gräset)