Efter Hamburg följde två dagar som var blandat krångel, motgångar och finheter. Natten efter Hamburg hade vi tänkt campa, vi hade förberett noggrant med tält, dubbla liggunderlag och ett trangiakök med alla tänkbara kökstillbehör- till och med sporks och minirivjärn till vitlök. Men vi lämnade Hamburg sent och fann oss runtirrandes i mörkret på tyska landsbygden som överlag är rätt osoft. Campingen vi hittade var stängd, de hade svarat i telefon en halvtimme tidigare men ingen öppnade när vi kom dit. Det slutade med att vi fick bo i ett litet, lätt obehagligt hotell i slutet på en mörk huvudgata i en märklig liten stad utanför Göttingen (tyska ortsnamn?). Det kändes som ett skatteparadis i thrillermiljö, korsvirkeshus och smaklöst blingiga skoaffärer, inga gatlyktor. I vårt rum var det brun heltäckningsmatta och så lågt i tak att badrumsdörren slog i taklampan. Det enda fina med det stället var att det fanns en sjukt gosig hundvalp vid receptionen när vi åt frukost, när jag gullat klart med den for vi så fort vi kunde.
Från att ha kört i trettio grader (vilket givetvis sammanföll med att vår air condition havererade) åkte vi rakt upp i bergen och i samma takt sjönk temperaturerna. Plötsligt, efter att vi kört i skogen i säkert ett par timmar, uppenbarade sig den här utsikten.
Vi klev ut och räta ut våra ryggar, andades in pinfärsk luft.
Det fanns ett sådant här gulligt litet bord med äppelmust, torkade äppelskivor, jordgubbar och andra förfriskningar en kan tänkas behöva.
Det var fantastiskt vackra vägar där med träd täckta av murgröna. Ren djungel.
Vi hade en återkommande tendens att missbedöma hur lång tid det tar att åka på små vägar, det tog alltid cirka ett par timmar längre än beräknat. Vi tog av rakt in i landsbygden och for igenom små byar med väldigt varierande mysighetsgrad, det mesta var vackra stenbyggnader men spöklikt tomma, vi såg knappt en människa. Sedan skedde incidenten om mannen i Val D'argent som jag skrev om som hastigast i den långa texten, förförra inlägget. Han som hade ett hotell som stod färdigdukat med nedsläckt och inte kunde användas för att hans fru var svårt sjuk. Det var ett sorgligt människoöde vi fick en glimt av, men han var vänlig nog att fixa ett rum åt oss på ett annat ställe i närheten. Den kvällen gick vår GPS sönder så efter det var det intensiv kartläsning som gällde, jäklar vilken hejare jag blivit på att läsa kartor.
Vi anlände till det här stället sent den kvällen, det var lite för dyrt och oerhört märkligt inrett, men gemytligt. Vi åt en absolut enorm omelett som troligen bestod av 15-20 ägg (detta är under kontinuerlig diskussion mellan mig och Mattias) och omgiven av ett bergsmassiv av råkost. Där fick vi i alla fall sova gott, förutom att jag plötsligt drabbades av urinvägsinfektion den natten och var uppe och rände varje halvtimme. AH. Så störig åkomma.
Men god frukost fick vi, med fluffiga croissanter och fruktyoghurt.
Stället låg så vackert i en dal och de hade en skock rara får som var väldigt kärvänliga och gärna blev gosade. Så även den morgonen fick jag gosa med ett djur innan vi gav oss iväg vidare, en dagsstart jag rekommenderar till alla som är i en eller annan pressad situation. Nästa halt skulle bli Lyon, vidare dit snart.