Jag tror jag lovade mig själv att aldrig någonsin haka på nittiotalsvurmen när den började bubbla för ett par år sedan. Att aldrig falla för det där årtiondet som var så estetiskt frånstötande och förknippad med ångestladdade mellanstadiediscon. Men nu står jag här i oversizad tisha och platåkängor, en stil jag kallar pyamaspunk och som inte är unik men helt ny för mig. Och det är det bekvämaste jag vet just nu. People change osv!