En söndagsoutfit kommer lastad. Nu när det är teaterliv från arla morgon till sena eftermiddagen är det också teaterliv från topp till tå, dvs enbart bekvämt och alls ej fashionabelt. Det är skönt förstås men ännu roligare då att få ha på sig sina vanliga kläder. Som det här; marinblå ridbyxor, gräddvit sidenskjorta, sommarskor, fiskbensfläta och YSL-skärp som jag utgår från är fejk eftersom det kostade tio kronor på en loppis (eller så är det jag som gjort världens fynd). Hur bloggen ska gå ihop med detta nya liv förstår jag inte, jag som redan är drottningen av sporadiskt bloggande kan inte se någon ljusning i sikte. Skolan är hela dagarna och jag är trött som ett barn eller en pensionär om kvällarna. Inte så mycket kreativitet eller ork över. Det är att stå rakt under ett vattenfall av intryck, att flämta dra efter andan, försöka se klart och hålla sig upprätt, svepas med i strömmen. En högintensiv bergochdalbana och det börjar långsamt gå upp för mig att nu sitter jag här, denna turbulenta färd är min i tre år framåt. Skolan ger mig andnöd och stråk av lyckorus, det är ett privilegium jag knappt har ord för men jag blir också frustrerad över tröttheten och är förvirrad av allt det nya. Ikväll är det thaimat och highschoolfilm i sängen, det verkar vara det enda rimliga.