Det är så mycket som rör på sig, vältrar sig och förflyttar sig i mitt lajf så när vi nu hade tre dagars speluppehåll med Britney for jag till en plats som alltid är likadan. Min skog, mitt föräldrahem. Behövde just det; oförändring, förutsägbarhet & lugn och fick precis det.
Sedan jag var hemma sist har allt vissnat, avklätts, grånat. Vissa växter stannar inte vid att bara låta sina färger gå, de förkolnar verkligen, som om de brunnit upp.
Dessa hästpersoner hade odlat vinterpäls och jag fick ett (välkomst-)gnägg när jag kom ut för att hälsa.
Alla promenaderna och springturerna.
En bror jag inte sett på åtta månader, världens finaste återseende pga episk person.
Kommer från Sveriges Mest Analoga Familj och i tisdags ägnade vi oss åt vår mest klassiska kvällsunderhållning; dilabildsvisning!! Som denna Astrid Lindgren-idylliska syskonduo med luddiga kycklingar som vi fått av bygdens bonde någon sommar.
Born and raised by schäfrar.
Mkt stiligt porträtt av bror som lajvar medeltid i novemberlerig hage.
Samt some casual hanging out med fårskinn på stenmur. Ett utsnitt av en uppväxt i den västgötska periferin.