Innan jag for blev jag tjugosex år en dag. Agnes beskrev det som en ålder som "inger respekt men en är fortfarande purung", huvudet på spiken kände jag. Och eftersom jag är student kan jag skjuta upp åldersnederlaget att åka dyrtåg ett år till. Så här var dagen:
Sängen, sången, frukosten. Om detta inträffar på ens födelsedag är allt redan mycket lyckat.
Fluffiga bröstbakelser med vit choklad- och limemousse, björnbär, pecannötter och annat sockerchockande.
Paket! Och brev och blomma! Hurra!
Avslöjande om innehåll följer längre fram i livet.
Födelsedagsbrunch var mitt val av firande, förutom att det är en av de bästa grejerna i lajf kändes det också rimligt att inte leva loppan natten lång pga skulle packa ihop mitt liv och fara snart.
Lovisa och Annelie var först. Här L, så gullig och smart person.
Dukade med dubbla bord i vardagsrummet, tre sorters kaffekoppar och vinglas till smoothien.
Annelie, Jesper, Emma. Annelie med My little pony-hårtoppar och Jeppan i inbakad fläta, fint.
Paulalala.
Lovisa & Agnes.
Emma <3
Kolla fiiiin.
Och Alex! Fint gäng vare. Mattias fastnade knasigt nog ej på bild, han rände fram och tillbaka till köket och gräddade våfflor och kokade kaffe i ett och var diskret briljant.
Äkta presentbord! En övervikt på anteckningsböcker (kan ju inte ha för många) med inslag av tandborste, choklad, kaffe och kärleksfulla meddelanden.
Det här är presenten från Mattias. Han hade suttit i köket i typ sex timmar dagen innan och pysslat mycket hemlighetsfullt med stängd dörr. Och så hade han byggt ett tittskåp i papper med parfymflaskor från Comme de garçons, istället för att skriva ett vanligt presentkort. Bara en person med hemskt mycket lööv och kreativitet i sig gör så tror jag.
Känner ni respekten/purungdomen som strålar ut från mig.
Efter flera timmar av våfflor och påtår och äggröra på rostade mackor stämde herrskapet upp i sång tillägnad undertecknad!
Sen åkte cavan fram.
Det byttes plats och divanerna intogs.
Jag tog fram hårögonskugga och glitter som jag behövde ge bort och Annelie haffade de förstnämnda.
Och så småningom droppade alla fina gäster av.
Hejdååå, puss puss.
Men det var inte slut på härligheten, för Malou passerade genom stan direkt från dimmiga Berlinäventyr och lyste upp min dag ytterligare. Hon var full av skrönor och analyser och rullande skratt och engagerade frågor och respons och största karisman i stan, som alltid.
Och vi åt insane god middag på Tempo. Hade dock en oerhörd sinnesförvirring när jag bet i den där runda gula kulan i tron om att det var mango eller möjligen någon rotbeta och det tog några oändligt långa sekunder innan jag insåg att det var en äggula.
Vi krampussades hejdå, så himla glad att ha fått sett henne en gång till innan jag åkte, och smygtummade på att ses i Berlin i maj. Resten av kvällen innehöll bebisbad med Latifa, grötmatning och gosande, ett hjärtslitande brev och gråtfest i tvättstugan. Klart slut på födelsedag som slet med mig över branta känslospektrum.