Sent omsider; andra delen av Theatermaschine. Detta utspelar sig på andra sidan av vår kaosföreställning Keiko. Och det var verkligen en markant andra sida. Då efter att vi, utan att ha gjort ett enda genomdrag, hunnit sätta fram en enda rad publikplatser, med två våtdräkter istället för tre, brännheta bygglampsljus och tomma stativ som vi inte hann plocka bort nog spelade för min största publik någonsin inklusive några av mina största scenkonstförebilder i life. Strömmen gick, vi osynkade vår seaworld-koreografi och tre av fyra av våra få ljuscuer tappades bort. Men vi genomförde det och bar våra misslyckanden like a crown och det visade sig vara den bästa terapin för att skaka av sig veckor av prestationsångest. Sedan kom den stora lättnaden och avslutningsfesten.

Var så oerhört pepp, för att uttrycka det i äkta blogganda. Bar kimono (och blev väl med rätta också ifrågasatt för detta), lösögonfransar och rosa detaljer.

Hängde med Annika och Skip.

Och Martin! Min första vän i Gießen.

Festfolk som gör sånt som festfolk gör.

Och sedan var det dans och svett och projektioner och tysk coolness och ingen trötthet och ingen depp eller besvikelse utan faktiskt helt infriade förväntningar. Hur tillfredsställande.

Och så blev det ljust och festen flyttade utomhus.

Fabricio och René.

Alex som agerat tekniker i Seaworld-keps för oss la beslag på min kamera och tog cirka tvåhundra överexponerade bilder, men de får stanna i arkivet.

Mycket glad/lättad/svettig person.

Äkta sommarnatt som blir sommarmorgon. Festen fortsatte och jag gick hem genom ett alldeles ljust och tyst G och somnade vid sju.

Det blev söndag och sol för första gången på veckor, mötte upp Adam och hängde lite på den finaste kyrkogården samt tittade på videoinstallation.

Allvarlig men oemotståndlig i sin cyniska charm.

Ett sista varv till festivalcentrumet där allt var i nedplockningsstadiet och sådant tycker jag är för deppigt, får post festival-blues direkt.

Lyckades i alla fall klampa rakt in i en installation och fotografera den på nära håll innan åskådarna på andra sidan glaset knackade och gestikulerade åt mig att flytta på mig. Ehe.

Avslutade denna extremt intensiva helg med dessa två. Vår lilla nya trio fick stångas med rätt hårdkokta motgångar på kort tid och jag är så glad att vi kom ut på andra sidan och fortfarande gillar varandra, kanske bara ännu mer.