När jag var i Dalsland senast var det som en alldeles tät bubbla att försvinna in i, innesluten som i sammet och moln. Lämnade alla bekymrade oroliga tankar och var i cirka totalt lugn och pepp i flera dagar. Som helt fria luftvägar och hallonsoda i blodet.
Det var den här typen av megagoda frukostar med rostat vörtbröd (det oslagbart sirapstunga från Brukets godaste), fluffiga scrambled eggs, mjukstekt lök, jordgubbssmoothie och kaffe. Länge, mycket.
Hänga runt i tights och stickade sockar. Filtar och täcken, gos och värme, elda i vedpannan och pizza i sängen, Bowie och Boards of Canada och fler filmer än på länge. Vi såg Call Girl, Känn ingen sorg (igen), Hunger Games (igen, åh, peppar på tvåan) och Till det som är vackert.
På lördagen skulle vi ha en liten julfest. Först gjorde vi hallon och- glögglass och av äggvitorna som blev över blev det vaniljmaränger. Marängsmet är så himla snyggt, helt blankt, fluffigt och formbart.
M spritsade i hemmagjord sprits iklädd Yamamotohatt.
Och vi gjorde filodegscigarrer med fetaost, grönkål och fikon, saffranssmör till brödet och risottobollar. Så kom det folk från de andra husen i byn och hade med sig skålar med hoummus, brysselkålssallad, rödbetssallad, sill, mandelbollar, apelsinpaj, knäck, hallongrottor och bubbel.
Kristallglas och kökshäng.
Sedan gick vi i samlad trupp nerför backen till cafét där Fengans egna skramliga rockstjärnor Jesus Baby för femte året i rad körde sin julkonsert. De hade en gästtrummis och en extra röst i vissa låtar, det var alldeles fullt av folk och svängde mycket bra.
Jag avfyrade en kaxig selfie eller två i mitt nya puderrosa favoritläppstift.
Och sedan röjde vi undan bord och stolar och det blev ett litet men illerintensivt dansgolv. Jag körde någon sorts joggingstil som gav mig träningsvärk dagen därpå och när vi dansat slut på all ork för natten smet vi därifrån, gick hem och högg in på kalasresterna.