Så angjorde vi Lyon. Vi var nog ganska slitna efter olika praktiska, fysiska och mentala motgångar. Infektioner, mekaniska trubbel och tungt grubbel. Men så möttes oss den vackra staden med sina två breda floder och vi hittade den enda lediga parkeringsplatsen i hela stan. Och det finaste var att vi fick komma till ett hem, till en vänlig person. Vi bodde hos en Nicole, vän till Charlie och Louise som vi bodde hos i Bordeaux förra året. Vi hade aldrig träffats, ens pratat i telefon, bara utväxlat kortfattade sms om adresser och ankomsttidet. Men vi möttes av största gästfriheten, varsågod-här-är-era-nycklar-kom-och-gå-som-ni-vill, två omättligt keliga hundar och en fantastiskt fin lägenhet.
Med nybäddad säng.
Nicole dansade balett när hon var yngre och spåren dröjde sig kvar på en hylla.
Det fanns en ilsken räv som frusit i sin pose.
Öppen spis, Mariatavla, ett skuttande får målat på väggen, krukväxter, solglasögon.
Stora fönster, vita träkarmar, blommor.
Goshundarna hade stenkoll på sitt kvarter.
Vi andades ut, sänkte axlarna, slängde våra väskor på golvet och andades in den nya staden. På kvällen åt vi croque's och hängde på en uteservering på ett kullerstenstorg tills det började regna, då gick vi hem och somnade som små stockar, toktrötta med glada.
Nästa morgon drack vi starkt kaffe och åt typisk fransk innehållslös sötfrukost innan vi begav oss ut på stan. Nicole visade oss runt och till några vintagebutiker som jag planerat att besöka. Schyssta ställen, men inget jättespännande utbud, ingenting fick följa med hem.
Det var sol och rosenrabatter.
Längs med Saone rann en bokmarknad där vi strövade en bra stund och bläddrade mellan tjusiga utgåvor av franska klassiker.
Franskromantisk klischéposering vid bokmarknad. Bodde för övrigt nästan i den här klänningen under resan, som är Agyness Deyn för Dr Martens.
Blev tatueringsinspirerad av den här bokryggen med rutorna.
Lyon påminde mig om både Lissabon och om en betydligt mer välbärgad version av Kairo. Drömmiga hus vid flodkanten, ser ut som en sagoscenografi som pusslats dit av någon fantasifull person.
Vi åt lunch på en av alla stadens uteserveringar som hade enorma glödlampor i trädet ovanför. Servitören var först lite bekymrad över att jag inte åt kött med ordnade sedan fram en jättegod ostdränkt ravioli.
Espresso på maten.
Vi tackade och dricksade och begav oss vidare. Hittade snygg gatukonst, fotograferade varandra.
Och plåtade vackra fasader med moln i fönsterrutorna, snirkliga franska balkonger och gardinkappor av järn.
Förirrade oss in på någons innergård där Mattias förvandlades till en playmoperson jämte jättekrukorna med grönt .
Så tog vi oss till stadsparken som var ungefär som att kliva in i en scen ur Mary Poppins. Trampbåtar i den lilla sjön, cykeldroskor, såpbubblor, flanerande familjer, ljuskatedraler mellan träden.
Det fanns en rosenavdelning i parken och romantikern i mig drog efter andan.
Narnialyktstolpar och nyponrosor.
Gräsänder.
Roshav på roshav. Ah, faller handlöst för sånt här, det kan inte hjälpas.
Vi skulle gå på Moderna museet men det visade sig vara stängt för renovering, så vi fick nöja oss med att slå oss ner utanför och dricka en okristligt dyr Orangina. Och det var ungefär så mycket vi hann se av Lyon innan vägarna kallade på oss igen. Så väldigt fin stad, den skrev genast in sig högt upp på listan för städer att återvända till.