Morgonen på lördagen i gruvan vaknade jag och Daniel genomsvettiga i tältet som vi råkat placera precis i skottlinjen för morgonsolen. Sömndruckna kravlade vi oss ut med våra liggunderlag och sovsäckar och sträckte ut oss på gräset i skuggan. Sov och slumrade i två timmar till med björkrassel över huvudet och hela Fleet Foxes diskografi i bakgrunden, hur fint som helst.

Så småningom tog sig den nya dagen in, uteköket vaknade till liv och så också vi. Kröp ut ur sovsäckarna och gick och köpte frukost.

Alltid så bra mat på de här små festivalerna. Vi åt veganpannkakor med massor av sirap och sylt och fick gratis påtår. Alltså pannkakspåtår.

Malou kom förbi och var fabulous en stund.

Hängde med fina Emelie och Fredrik.

Sedan stod badutflykt på schemat. Vad är en festival utan badutflykt menar jag. Vädret var nyckfullt och himlen var både turkost bländande fläckar och regnoväder som drogs ner mot marken som blygrå gardiner. Men så plötsligt sprack det upp och vi lämnades i fred under himlens ostört blåa tak. Vi badade i järnhaltigt sjövatten och det var väldigt härligt.

Ägnade oss åt att bygga pinn- och näverskulpturer i sanden, att sova och äta morotskaka och wraps som lagades på stranden.

Med sjöblött hår men piggare nu kom vi tillbaka och fanns det fler spännande programpunkter än vi hann gå på. Prio ett var i alla fall att se Malous performance som hon jobbat med på plats i en vecka. En utflykt eller en variant på hennes egenprojekt som hon gör på scenskolan i Stockholm i höst.

Om en kapten som rymt från sitt Viking Line, med texter av Clarice Lispector och Malougeniet själv. Det var strålande förstås, existentiellt poetiskt berörande roligt.

Vi gick till laven och såg mycket fina cellplastskultpurer.

Hittade en person högt upp i tornet som smälte kristaller.

Gruvutsikt. En annan strålande grej vi var på var Fäboland, en queerfeministisk fäbodsutopi byggd av lastpallar och glitter där folkmusikern Sara Parkman berättade fantastiskt bra om kulning, om hur det uppstod ur ett kvinnoseparatistiskt rum, ur ett säsongsbestämt matriarkat, om queera och feministiska berättelser och vem som har rätt att skriva om historien. Och så kulade hon, och det är nåt av det mest magiska jag vet. Fattar ej varför jag inte fotade detta?! Oh well, vi kan väl säga som så att jag var uppslukad av nuet.

Det blev kväll och det blev spelning, Maria Horn spelade sin sjukt k00la elektroniska musik och det var massor av lysrör, strobe och rök.

Eftersom det var sista kvällen och klart med alla performances/spelningar/konstverk var det dags för finisage, vilket jag fick lära mig är precis som vernissage fast tvärt om, alltså festligheter bubbel och salta pinnar sista utställningsdagen för att fira. Sara bullade upp med kilovis av glitter och spexigt smink och tillställningen bytte snabbt namn till femmisage.

Malou fick en fjärilssvärm på kinden.

Emelie fick gröna glitterstenar under ögonbrynen.

Daniel och Sara gick loss i glitterträsket och snart var det kalas av bästa kaliber.

<3

Glittret och festen eskalerade och sedan var jag inte så flitig med kameran, hade fullt upp med att vikariera i baren och sedan dansa och skratta mig knäsvag i svettiga omgångar tills klockan slog fem och en ny dag för längesedan tagit vid.
Tack alla för en frikkin enastående och oförglömligt awesome helg. Jag hoppas vi sammanstrålar vid den där vidunderliga gruvan nästa gång Bergslagen är ljus och varm och juli igen.