I helgen styrde jag kosan mot Bergslagen och Ställbergs gruva för festivalen Hope Tourist Center. Det är tredje året gilt som jag spenderar en helg i gruvdistriktet bland vidsträckta granskogar, sovringsverk, rökiga dansgolv, platsspecifika konstverk, kulturpolitiska frågeställning och ett överflöd av discokulor. Det har kommit att bli ett av sommarens starkast lysande inslag och så även detta år.
Direkt efter jobbet svidade jag om till de obligatoriska avklippta 501-shortsen och lastade mig själv full med festivalpackning. Luftkonditioneringen är förkylningsframkallande isig på tågen men i Hallsberg där jag fick vänta i en och en halv timme kunde jag sträcka ut mig och halvslumra på en bänk i solen som brände.
Väl framme i Ställdalen hade ett regnväder just svept förbi och en regnbåge ritade sig fram över himlen.
Fick vänta en stund på skjuts från stationen och tog tillfället i akt att föreviga min sjuttiotalsbetonade packning.
Fick denna fråga av en vägg.
Var utrustad för festival med tre nyanser av blått nagellack och en smärre uppsättning av spexiga klistermärken och låtsastatueringar för alla upptänkliga pyntsituationer.
När jag anlände till festivalen var det solnedgång och hemskt vackert.
Det är en så sjukt speciell plats med allt en industriromantiker kan drömma om.
Det här är sovringsverket och på bottenvåningen hölls det spelningar och klubb om kvällarna. Jag hälsades med gos och puss av Malou och Daniel och rusade sedan dit eftersom en spelning just skulle börja.
Var bara tvungen att stanna och fota min snygga festivalstämpel.
En discokula i ett träd.
Och denna festliga ljuskrona.
Sedan lyssnade/såg vi på Teenage dream, en ljud- och ljusperformance med blixtrande lysrör, rök och droneiga ljud, eller "postapokalyptisk högromantik" som de själva beskriver sig. Mycket coolt, visste tillslut inte om jag såg ljud eller hörde ljus.
Efter spelningen gick vi tillbaka upp till kafét/baren och jag drog mitt ess i rockärmen: klistermärken och låtsastatueringar. Det är troligen det absolut säkraste vägen till social framgång, succé varje gång.
Veine fick en exotisk drink på bröstet.
Daniel en papegoja på halsen.
Malou fick sjöstjärnor under ögonen, en maritim tolkning av det klassiska Broder Danielsminket.
Sedan var det kväll och sent och dansgolv. Gammal industrilokal + discokulor + rök + god DJ är ett annat framgångsrecept som alltid är gångbart samt fantastiskt.
Om en ville ta en paus från dansen fanns en ljussatt eld där det brann en och annan gran.
Bra gäng som hänger.
Malou <3
Timmarna gick och solen klättrade upp bakom skogshorisonten.
VILL HÄNGA SÅHÄR I LJUSA SOMMARNÄTTER ALLTID.
Alltså så fint att hänga med dessa.
Och så dansade hängde pratade eldade dansade vi tills klockan slog fyra.
Vid det laget var det helt ljust. Är inte gruvan fin.