Primavera Sound var en stor stor festival som utspelade sig i en rymdig betongpark i Barcelona. Det var långt mellan de enorma scenerna, det fanns en mathangar, massor av Merch, oräkneliga hipsterskägg och strålande bokningar (om än extremt mansdominerat, så tröttsamt). Jag blev sjuk på resan med en härlig urinvägsinfektion som vandrade sin väg till njurarna tills jag inte kunde ligga på ryggen. Vaknade av värken klockan sju på morgonen första festivaldagen, gjorde misstaget att googla mina symptom och fick förstås veta att jag var döende. Väckte Mattias i panik och snart satt vi i ett väntrum på ett av Barcelonas alla sjukhus. Tackar European Health Insurance Card för att allt gick så himla smidigt och jag fick sötsalt brusande antibiotika för nästan inga pengar alls. Så jag var aningen försvagad när startskottet för Årets Fest ljöd, men det gjorde inte så mycket. De här bilderna är från de första två dagarna och då såg vi Warpaint (så balla), Haim (bästa jargongen och sjukaste energin), Future Islands (sångaren är fantastisk och som jag tänker mig att David Brent skulle vara om en tog bort allt det pinsamma), Chvrches (fantastisk musik, tråkiga live), Arcade Fire (galet proffsiga och bombastiska men vi stod så himla långt bak), John Grant (han är ju en liten stjärna), Slowdive och ÅH, särskilt sistnämnda var ju ungefär det finaste i världen. Jag tror att både jag och M var ganska tagna.
Första natten fanns det ingen kollektivtrafik hem och vi fick vänta i timmar med tusentals andra på cirka fyra ersättningsbussar. Jag skällde på trafikpoliserna och försökte utstå fyllebrölande danskar med min högljutt klagande rygg. Mattias hade tålamod av renaste guld som alltid, helt lugn och varm. En snubbe bestämde sig för att springa hem istället för att vänta, jag såg honom från bussfönstret när vi stannade vid rödljusen. Han var säkert hemma före oss. När klockan var runt fem nådde vi äntligen vår lägenhet och då var jag så trött så jag bara ville gråta men sedan kom en gryning och en ljusning och en ännu finare nästa dag. En dag som dock bar med sig ett enormt skyfall och hela festivalområdet blev vattenfyllt, det som dagen innan varit absolut sardinburksfullt blev nästan tomt och vattnet gick till vaderna. Vi var så dyblöta men sedan blev det sol och sedan en DOUBLE RAINBOW och då kan det ju livet inte vara dåligt. Särskilt inte när Slowdive spelar sin oslagbart atmosfäriska shoegaze, den som jag älskat sedan jag var ett litet totalförvirrat tonårsbarn.