Första året på scenskolan har sedan länge passerat och om tre dagar börjar det andra. Bloggrapporteringen från min första tid på skolan har varit ungefär lika med noll så jag tänkte att jag, kanske delvis i syfte att lägga första året bakom mig och gå vidare i life, tjoffar ett väldigt långt inlägg från första året. 99.8% procent av skolan är nötande och slitande i vita repetitionsrum, en vardag svår och nog inte särskilt intressant att översätta i bloggform, så istället dedikerar jag det här inlägget till några av festligheterna som första året bar med sig.
Här kommer en lång harang komprimerad dekadens (nåja, en väldigt måttlig sådan), håll till godo:

INSPARKEN
Vi var så smååå här vill jag utropa fast det bara är ett år sedan. Men faktiskt. Så nya, främmande för varandra och vad vi skulle ägna oss åt, ängsliga och fokuserade på att positionera och förhålla oss till varandra och den nya världen. Insparken var i alla fall strålande; vi möttes av mystiska personer i kåpor som gav oss underliga uppdrag, spelade in en pr-film för skolan på en timme, fick bubbelpicknick, blev överraskade och överrösta med hyllningar och häpnade inför tvåornas starquality när de äntrade karaokescenen och brände av powerballad på powerballad som värsta Helene Sjöholm och Tompa K.

FEMTIOÅRSJUBILEET
Skolan fyllde femtio; vi gjorde oss tjusiga i omklädningsrummen på tredje våningen, minglade uppsluppet, käkade tjusig middag vid långbord, lyssnade på högtidliga tal, Malin var filmstjärnetjusig med halvmeterslångt cigarettmunstycke och dansgolvet inleddes med k00laste Pussy have the power.

ANTAGNINGSFESTEN
Ska väl få behålla sitt mytiska rykte och inte avkrävas alltför mycket detaljer. Men det kan i alla fall uppriktigt sägas att det var maaagiskt. Hogwarts-esque, ceremoniellt, snurrigt och euforiskt, högtidligt, glitterdränkt och nästan extatiskt. Och känslan av att vara med när människors liv förändras i den riktning de drömt om så länge är oslagbar.

SCENSKOLESEMINARIET
I februari kom studenter från de andra tre teaterhögskolorna till oss i Malmö och hängde en hel helg. Den årliga, obligatoriska, innebandymatchen ägde rum och det var ungefär lika delar hetsigt bråkig som skojig, seminarium och workshops hände, vi hade fest på inkonst och jag spelade mina bästa hitz. Dagen efter fixade vi stor brunch med allt en tröttfestad skara kan önska sig. Som arrangör hann jag inte njuta så mycket som en kan göra som besökare, men himla lyckat var det. Dessutom träffade jag Olof som jag jobbar med i Amputation Parts nu och det samarbetet hade troligtvis aldrig hänt om vi inte råkat hamna bredvid varandra vid sidan av dansgolvet den lördagen.

PREMIÄRFESTEN
Det är en traditionstyngd skola på fler än ett sätt och en av traditionerna är att ettorna fixar premiärfesten för treornas slutproduktion. Så det gjorde vi. Jag och Felicia i dramatikerklassen lagade tapas till tjugo personer på fyra timmar som vi i smyg dukade upp i treornas loge, det fixades premiärpresenter och när nämnda klass alldeles premiärhöga dundrade in i uppehållsrummet blev det dans dans dans natten lång.

UTSPARKEN
Årets satsigaste fest som vi planerade i månader, vilket nog inte alls framgår av bilderna. Men det kanske kan jämföras med att ordna en möhippa/svensexa/bröllop/femtioårsfest kombinerat. För tolv personer. Det var kidnappning, lekar skräddarsydda till klassen, bombastisk picknick i slottsparken, antagningsprov och lovebombing bland träden, massagesession i bastu, sjurätters-middag, två påkostade filmer om klassen, glittrig gala med roasting, sjönsång och vass parodi, sentimentalitetsbonanza och rökigt dansgolv. Tveklöst en av årets bästa dagar.