På julafton hände också det här, att vintern la varje grässtrå och förtorkad solros under sig. Spritsade florsocker och strösocker och längder av blank maräng över åkrarna och skogen. Jag fick det i två dagar, och nu är genomblöta Skåne än mindre tilldragande. Längtar mig uppåt i landet och neråt i graderna. Förstår inte hur det ska kunna bli vår om det inte blir en verklig vinter först.
SKOGEN - DET SOM SAKNAS I SÖDER
Jag var ledig och jag kom till min Dalslandsskog, gick till stenbrottet, genom givaktskogen av tallar och letade efter färg som sommaren spillt och lämnat efter sig. Det är nästan det enda jag saknar i Malmö, skogen, höjdskillnader. Saknar att bara kunna gå ut. Ut.
DET ÄR DE SISTA FÄRGERNA SOM KLAMRAR SIG KVAR
SURROUNDINGS
På den här platsen har jag varit i fyra veckor nu, eller rättare sagt är det här ett utsnitt av de vackraste omgivningarna. Dagarna har jag spenderat på ett mycket tyst och tomt kontor och ägnat mig åt pappersvändande och skärmstirrande av olika slag. Det har varit vardagen och pengakneget. Men det är vackert här, ekarna är äldre än någonsin, det finns mjuka djur och kloka föräldrar, blåklockor, en övergående hallonsäsong som regnade bort en eftermiddag, springturer och långpromenader, vänbesök och värme, och jag tappade äntligen räkningen på hur många gånger jag badat i sommar.