8 MARS / EPISOD 1

8 mars var en så väldigt strålande dag som försåg mitt illa åtgångna minneskort med 266 bilder, detta kräver en kapitelindelning på två. Lovar att inte besvära er med två inlägg à 133 bilder vardera, men en smärre kaskad blir det ändå. Såhär började det:

En storslagen dag kräver en storslagen frukost. Jenny vaknade pigg som en lärka och susade bort till bageriet för att införskaffa nybakade saker såsom croissanter, pain au chocolat, fluffiga frallor och grovt bröd. Åt tills vi klubbades av paltkoman. Jenny försvann iväg på champagnefrukost/födelsedagsfest och jag och Mattias gjorde oss redo för dagen.

Han var K00last i stan med sneakers som ser ut som lego och engelsk konfekt. Vi gick över kullerstenarna till Gustav Adolfs torg och möttes av en fantastisk 8 marsdemo.

Solen visade sitt fagra anlete för första gången på cirka ett halvår och belyste hela det brusande tåget.

Vi gick upp till Götaplatsen och det var så fantastiskt energisk stämning. Ett myller av mångfacetterad men enad feministisk kamp, den befriande känslan av att få skrika ur sig all frustration över orättvisor som strömmar som ett gift i tillvaron och en känsla av att allt kommer bli bra tillslut.

Svinsvängiga Kiriaka levererade euforisk stämning.

OH, får så mycket hopp/glädje/pepp av detta. Något att återvända till när allt känns förtryckande, smutsigt, begränsande, orättvist och allvarligt fler. Komma ihåg det igen; vi är så många.

Smygfotade någons grymma patch.

Träffade många fina personer, bland annat Bonnica som såg ut som om hon var gjord helt i guld.

När vi lyssnat på tal och det hela sakta avtog gick vi hem igen. Åt gräddig grön bönröra med rostat bröd och korkade upp den bästa proseccon.

Katarina och Jenny peppade stenhårt.

Jag kände mig k00l i glittriga ögonbryn och Hej Blekk- choker.

Supergrrl- tema med paljettknickers och hallonröd body samt svepande transparent sak.

Och bästa Mattias snörade på sig godissneakersen igen. Så samlade vi ihop oss, jag knycklade ner kameran i väskan och  vi gav oss iväg för att hålla 8 marsfanan högt många timmar till.

(VI ÄR MÅNGA, VI HAR ALLTID VARIT MÅNGA)

Det har varit några tunga dagar, himlen mörk och stripig som på bilden, det har känts ända in. Det som hände i Malmö i helgen var en spark i magen, svärta för ögonen. Ett oundvikligt kvitto på rasismens och kylans framfart, hur trösklarna för den sänks och hur den sipprar in eller strömmar fram. Michaela och Amanda har skrivit fantastiskt bra texter om  det som hände. Sedan skjuts en av Public service mest ihärdiga och fantastiska utrikeskorrespondenter. Det är för många hårda kanter i den här världen nu. Som en vinande oro i magen, mardrömmar och dystopiska framtidsvisioner. Men bredvid skuggorna flammar motståndet upp, det är alltid större. Så länge vi inte tystnar kommer vi som vill ha jämlikhet/respekt/solidaritet/självklarheter egentligen/ vara fler. Så många fler.  Och vi ska fortsätta tills allt hat brunnit upp.

WE CAN ALL DO IT

Kampen förs varje minut, varje dag om året, alla dagar är våra dagar. Men idag är det 8 mars och vi höjer våra röster och händer ännu lite högre. Så, alla honor, hanar, hens, queens, queers and riot grrls, idag riktar omvandlas ilskan och frustrationen till explosiv energi som vi kan spara  och ha med oss resten av året. Här kommer en triptyk bilder från Emmaus fantastiska marsskyltning och en kaskad av solidaritet och feministpepp, ha nu en awesome 8 mars! 

EN MYCKET STOR LITEN TJEJ

Jag har en mycket episk vän. Hon heter Amanda och vi känner varandra från när vi pluggade dramatik ihop just när nollnolltalet blev tiotal. Jag föll för henne en morgon på Humanistens café då hon berättade att hon samma morgon borstat håret med en spaghettislev. Sedan dess har vi flyttat ihop till England tillsammans och där formades vad som skulle komma att bli Penny pick a doll. Amanda är världens roligaste, jobbar stenhårt, är den mest drivna och peppande teaterarbetaren en kan drömma om, en stjärna på scen, en knivskarp feminist och mitt hjärtas punkdrottning. Hon skriver galet bra och har nyss vunnit ett Riksteaterns feta dramatikstipendium Ny text! och som om det inte vore nog har hon även startat en ny blogg. Den heter One of the Boyz och det är Amandas alter ego som är på dejt med diverse män med tvivelaktiga åsikter. Ett strålande tillskott i den feministiska bloggosfären. En sådan där ventil där ens politiska ilska omvandlas till något kreativt och väääldigt roligt. Läs genast!