Det bästa för min själ som varit så på bristningsgränsen skör, skälvande & ledsen i vår är att vara nära skogen, långt bort från bruset. Helst den skogen som är vid mitt föräldrahem. Måste. Komma. Ihåg. Detta. Att efter varje kris bör skogsrehab hända för att sammanfoga alla känslomässiga vrakdelar & andas pioner, lupiner & rent regn tills pulsen landat i ett betydligt långsammare tempo. I hela nio dagar var jag där, men det hade gärna fått vara minst en vecka till. Lite såhär var det:
Om en har rhododendron i trädgården & pioner på bordet blir allt genast bättre.
Det analoga hemmet.
En en som inte valde den lättaste vägen i livet.
Ett stycke gullig bror.
Gjorde veganmaränger till midsommar vilket blev succé!!
Kolla goa grejer en kan göra
Det var förresten efterrättsbonanza hela veckan. Gjorde tex inkokta päron för första gången, mkt bra. & så vegangrädde & karamelliserade hasselnötter.
Alla promenaderna & allt som blommar nu.
En dag på en av mina bästa platser på jorden.
Tur för mig att jag har de gulligaste syskonen med tillhörande barn.
Litteraturbror.
Barkbåtsbarn.
& strand-Karen.
Och så skogen, skogen, ljuset, luften, skogen, ljuset, skogen.
