OCH SAKER, SAKER SOM HÄNDER

Nu när jag plötsligt har en vecka kvar i Stockholm och Gamla stan (ah, jag har bott här sedan september, ett absurt och kort kapitel i mitt lajf) och det dessutom är slut på ett helt år snart så drabbas jag av sammanfattningshets. Vill summera allt ifrån de sårigaste upplevelserna till de bästa festerna och mest avgörande insikterna. Men också bara dra ihop och summera några grejer jag haft för mig typ den senaste månaden:   

Detta får symbolisera ett mkt närvarande tema den senaste tiden, närmare bestämt de senaste två månaderna; sömnproblem. Nätter som i ett högljutt maskineri av allt som är oroligt och inget som är lugnt. Få saker verkar ha förmågan att osäkra ens innersta som att få sin sömn förstörd. Som att skalas av till sitt sköraste hudlager och gå i flera veckor i samma nedåtgående sinnesstämning för att en aldrig får den renande upplevelsen av en ny dag. Ett mardrömslikt virus som tar sig in överallt. Men nu, efter att ha vidtagit en massa åtgärder för att reducera min stress, ledigheten bara är en vecka bort och med en kombination av sömnhormon, Valerina och magnesium tror jag, inshallah, att det börjar vända. 

Har hängt med mina exceptionellt gulliga medspelare, vid detta tillfället inte alla men istället även Paula. Har tex ätit episka tapas på Sardin, så deppigt att de ska stänga. 

Har spelat en massa och den 2 september firade vi såklart Britneys födelsedag med äkta face cake, konfettikanoner, bröllop (alltså fo realz) i vårt eget Vegas, rosa bubbel, outfits trash extraordinaire och karaoke.  

I tre dagar var jag plötsligt tillbaka i G som visade sig från sin mest idylliska sida med frostgnistrande sol och pudersnö. Hängde med F, såg den nya Harry Potter-filmen som inte är en Harry Potter-film och tyckte att det kändes mkt guldkant att få dricka bärs på bio, återsåg institutet och det kändes så välbekant och ändå så avlägset, började kolla på Love för tredje gången, planerade julen, åt de bästa burgarna, vaknade mitt i natten precis i det ögonblick då sömntabletterna gick ur kroppen och pendlade mellan lavaströmmar av ångest under huden och ett tillstånd långt bort på andra sidan skalan, där förälskelsen & kärleken finns, där det går att snudda vid en förtröstan.  
(Sedan gick mitt objektiv sönder och vi sa hejdå ännu en gång på ännu en perrong. Distansförhållande är boot camp för hjärtat och jag räknar dagar genom mina D-vitamin piller; sju klargula kapslar kvar.)  

SKOGEN / SAMENESS (& NÅGRA DIABILDER PÅ SLUTET)

Det är så mycket som rör på sig, vältrar sig och förflyttar sig i mitt lajf så när vi nu hade tre dagars speluppehåll med Britney for jag till en plats som alltid är likadan. Min skog, mitt föräldrahem. Behövde just det; oförändring, förutsägbarhet & lugn och fick precis det.

Sedan jag var hemma sist har allt vissnat, avklätts, grånat. Vissa växter stannar inte vid att bara låta sina färger gå, de förkolnar verkligen, som om de brunnit upp.

Dessa hästpersoner hade odlat vinterpäls och jag fick ett (välkomst-)gnägg när jag kom ut för att hälsa.

Alla promenaderna och springturerna.

En bror jag inte sett på åtta månader, världens finaste återseende pga episk person. 

Kommer från Sveriges Mest Analoga Familj och i tisdags ägnade vi oss åt vår mest klassiska kvällsunderhållning; dilabildsvisning!! Som denna Astrid Lindgren-idylliska syskonduo med luddiga kycklingar som vi fått av bygdens bonde någon sommar. 

Born and raised by schäfrar. 

Mkt stiligt porträtt av bror som lajvar medeltid i novemberlerig hage. 

Samt some casual hanging out med fårskinn på stenmur. Ett utsnitt av en uppväxt i den västgötska periferin. 

HAN SOM LYSER.

Den jag är kär i bor 1409 kilometer bort men för två veckor sedan var han hos mig i tio dagar. Och trots mina inre jordbävningar, sviter efter en cykelolycka & utmattningssymptom ställer jag de tio dagarna under avdelningen Stora Kärlekshistorier. Och där står de och kastar sin beslutsamma briljans över varenda en av de där avskydda kilometrarna tills tiden skjuter in oss i samma rum igen. 

RECAP: SEPTEMBER

Så har helt plötsligt en månad i Stockholm gått. Jag bor här, dessutom på en så absurd och osannolik plats som Gamla stan, armbågar mig fram mellan pokémonjägare & turisthorder och svettas med ett gäng fina personer i ett universum av midigospel, barnstjärnor & botoxmammor, dark twisted Disneydags och Britney Britney Britney, popkatten med minst nio liv. Har fotat rätt lite, men här är i alla fall en och annan smula från lajf fram tills förra veckan:

Innan jag fick flytta in bodde jag runt hos vänner, tex hos Malou med hennes vingliga boktravar och växter. Och innan hon for till Åbo för att jobba fick vi en sensommardag på balkong i bikini med pistagebaklava och kaffe och livets svårigheter och det vackra med.

Det var så många dagar vi sa till varandra nu är det sista sommardagen, men det kom hela tiden flera (fast nu är de verkligen verkligen slut). Som den här, när vi hängde på en balkong i Bredäng och satt i varandras knän, behandlade ämnen som korianderallergi, begravningstraditioner, kapitalismens kapning av kreativitet och åt sjukt mycket tacos. 

När vi var på vernissage för Maxime mamma Monas utställning på Gustavsbergs konsthall, skålade i äppelmust och jag gjorde folk generade med min kamera. Otroligt vacker, tekniskt överväldigande smyckeskonst och ett så sjukt inspirerande exempel på vad en begränsning av konstnärlig utgångspunkt (en specifik byggnad) kan generera för material som pekar åt så många olika håll, spinner vidare och fördjupar sig.  

När jag och Max promenerade vid Liljeholmen en fin tidig höstdag, kollade på näckrosor och kanoter och Nobels spränggropar.

Men mest har jag repat på den här teatern och det är verkligen så himla roligt och fint.