Tiden är en skenande häst & det är redan två veckor sedan vi firade att Malou lyst upp den här världen med sin briljans i 30 hela år. Mäktigt ju! Ungefär såhär var det:
Firandet ägde rum på en ö i Stockholms skärgård & för att komma dit måste en förstås åka båt. Så detta hände. Fotade klassiska Stockholmsvyer som en annan ogenerad turist.
Kom fram till idyllen & festplatsen, mötte släktpersoner och solen bröt igenom molnen.
Snaggade undercut, styrde med sovlogistik & hackade salladsmaterial ett par timmar innan kalaset startade.
Malou var sann mot sin Lispector-estetik & hade pyntat med kräldjur, ormar & insekter.
& det fanns en oerhört ambitiöst konstruerad bardisk.
Det kommer festpersoner med en färja & sedan hölls det välkomsttal.
<3 <3
Hade sällskap av en efterlängtad.
Bubbel & kackerlackor, glamour & mer Lispector-passningar.
Sedan vankades det femkamp & det var faktiskt äkta kul & inte bajsnödigt tvångssocialt som jag oftast tycker att den typen av aktiviteter är.
Viktigt att skriva namn på glas.
Tydliga instruktioner & dispyter om regler.
Stövelkastning vilket jag tror är en finsk pryl? En lek som kräver explosivitet & självdistans.
Massa gulliga festpersoner & sensomrig stämning.
Födelsedagskween & toastmaster Lena.
Det hände mat, det hände tårta.
Det hände mycket rörande tal, eldpoj, poesi, sång & tårar.
Det blev mörkt & så kallt, men vi tog på oss alla kläder vi hade & insisterade på dansgolv ute.
& allt blev djärvare & mer dansant & högljutt, ett par timmar efter midnatt blev det akroyoga på gräsmattan & improviserad karaoke med youtube-bakgrunder. Skål för Malou, hon som är en av de mest briljanta människorna jag vet <3
