Det känns märkligt nog som att denna plats helt missvisande mest består av Berlin just nu. Inte för att den här platsen någonsin egentligen återger den sk verkligheten, men mest är jag ju i bubblan på G och rör mig inom en ganska liten radie. Men nu; mera Berra, mera Malou och mest av allt; mera mat.
Det var söndag och äntligen hade jag lyckats pricka in tredje söndagen i månaden och Markthalle Neuns frukostmarknad. Med tanke på att frukost och matmarknader båda är Njutning och Life förkroppsligat måste en fusion innebära paradiset mitt bland oss.
Vi tog oss dit genom duggregn och förbi betongsmutsiga och murgrönstäckta fasader. Och så träden som blomstrade i cerise.
Söndagsstängda stökiga antikbutiker.
Äntrade frukostparadiset.
Denna lokal + detta upplägg <3 <3
Blev ögonblickligen euforisk. Började med kaffe och försökte sedan behärska min exaltation och titta på allt långsamt.
Visste att jag ville prova Das brunch som är en pop up-brunchrestaurang. En gullig person i kön frågade om vi ville att hon skulle ta kort på oss och det ville vi. Så sympatisk grej att fråga tycker jag.
Bilden till vänster + följande skrattattack.
Beställde och fick kölapp.
Åt denna himmelska röra av kvarg som var typ mer som grädde + jordgubbar + karamelliserade nötter medan vi väntade. Som vaniljsmakande moln och essensen av juli ungefär.
Jag tror vi delade på precis varenda rätt under den här resan. Mitt bästa sätt att äta. Denna anrättning var episk; pocherat ägg, någon typ av potatisrösti, ugnsbakade tomater, zucchini, avve, bröd, fetaost, surdegsbröd osv.
Gå runt och titta på allt och vilja ha allt. Det var inte ens särskilt trångt och jobbigt så det gick verkligen att strosa och chilla.
När det är semester och brunchmarknad får en dricka bubbel till frukost bara för att det är så glamouröst.
Gärna med donut till.
Och sedan mera kaffe. Timmarna gick och samtalen blixtrade och gastronomin flödade.
Detta ställe har mitt hjärta nu.
Och så våfflor med nutella eftersom vi uppenbarligen var helt bottenlösa denna dag. Satt i solen utanför och diskuterade frilansliv, Teatersverige, långsiktiga konstnärliga relationer och konstellationer, bekräftelsebehov och karriärsjakt och sökandet efter något mindre ensamt, något friare, mer kreativt och större. Och ungefär där hade halva den Berlinresan passerat, vi åt en sista pata neta och ett cornbread med chipotlehonung och lämnade sedan frukostparadiset bakom oss bortom belåtenhet.